The aim of this diploma thesis was to evaluate a precision of spatial position of chosen services from Czepos and TopNET providers. The chosen services were virtual reference station generated by MAC concept from Czepos provider and virtual reference station NVR3 from TopNET provider. Testing measurement was measured by RTK method with GNSS instrument from Leica System 1200. There were measured long-standing observations which lasts 24 hours and short observations which lasts five and twenty seconds. The short observations were measured at five points in area of Brno. Result of the thesis is comparisons of precisions in position and height.

The aim of this thesis is to test the accuracy of the heights measured by GNSS RTK with service providers CZEPOS and Trimble VRS Now. The thesis deals with precise of height measurement with the influence of surrounded obstacles, such as multipath, fading with the tall buildings, presence of high-voltage lines, limited shadow horizons at the edge of the forest, and measurement under the ideal conditions. The work also deals with the comparison of the period initialization of these monitored conditions. In the locations mentioned a network of test points was built. For measuring GNSS Leica System 1200 apparatus was used. It was measured always five times in five-second epochs and three times twenty-second epochs for each provider in five locations and thirty points during the mornings and afternoons. For independent height comparison the technical levelling was used. The outcome can be applied in practical use.

The thesis deals with precision analysis, process optimization and repeatibility of GNSS-RTK measurements for surveying aplication. Measuring procedure, that enables determination of a spatial position with a permissible deviation less than 10mm, was tested based on previous published findings. The test procedure was tested on two sets of test measurements obtained during 27 h and 26 h observations in connection with CZEPOS. The results were later analyzed. The first set of measurements was measured by the RTK3-GG method (9 m and 60 km vectors) and computed by a network solution VRS3-MAX-GG. Both were in ideal conditions – ideal, not obstructed observational horizon and good availability of differential corrections. The second set was measured by RTK3-GG method (22 km and 62 km vectors) and computed by network solution VRS3-MAX-GG. Both were in adverse conditions - obstructed observational horizon and adverse availability of differential corrections. Precision analysis and design of appropriate filtering method and optimal measurement procedure were done based on the results obtained from the test measurements. Optimal measurement procedure was then tested by measurements in a three point network.

Nätverks-RTK (Real-Time Kinematic) är en metod för positionsbestämning med Global Navigation Satellite System (GNSS) i realtid. Metoden kräver att en driftledningscentral kan kommunicera med de GNSS-mottagare som använder referensstationsnätet, för att bland annat skicka ut korrigerade GNSS-data. I Sverige erbjuder SWEPOS, ett nät av fasta referensstationer, en tjänst för nätverks-RTK-mätning, som förväntas ge en mätosäkerhet på mindre än 15 mm i plan och 25 mm i höjd (över ellipsoiden) (med täckningsfaktorn k = 1 i bägge fallen). Den teknik som idag används av SWEPOS för att utföra positionsbestämning av GNSS-mottagare är Virtuell Referensstation (VRS). VRS kräver tvåvägskommunikation eftersom mottagaren skickar in sin absoluta position till nätverks-RTK-programvaran hos driftledningscentralen, var beräkningarna av korrektionsdata sker, innan de skickas tillbaka till mottagaren. Det finns ett annat alternativ som möjliggör envägskommunikation, nämligen nätverks-RTK-meddelande. Då sänds observationsdata, i form av korrektioner, ut till mottagaren som utför positionsberäkningarna. Syftet med det här examensarbetet var att undersöka nätverks-RTK-meddelande för GNSS-mottagare av tre olika fabrikat med avseende på initialiseringstider, mätosäkerhet, avståndsberoende från närmaste masterstation, och GLONASS-satelliters deltagande i positionsbestämningen. I studien ingick även att utföra några jämförande mätningar med VRS. Undersökningarna gjordes genom upprepade nätverks-RTK-mätningar med GNSS-mottagare från Leica Geosystems, Trimble och Topcon, på tre kända punkter sydöst om Gävle. Tre mätmetoder användes, nätverks-RTK-meddelande med automatiskt nät (tvåvägskommunikation) och statiskt nät (envägskommunikation), samt VRS. De tre mätpunkterna valdes så att avståndet, till den referensstation som användes som en så kallad masterstation, varierade. Studien visade att initialiseringstiderna skiljde mellan de tre mottagarfabrikaten. En anledning till detta var att varje mottagare ominitialiserades från olika lösningslägen. Generellt var mätosäkerheten något högre för statiskt nät. Mätosäkerheten var omkring 11 mm i plan och 19 mm i höjd med det automatiska nätet, samt 13 mm respektive 22 mm i det statiska nätet. Fabrikaten emellan, låg Leica och Trimble på samma nivå, medan Topcon hade ett generellt problem för det statiska nätet, vilket det inte fanns möjlighet att närmare utreda orsaken till. Resultatet visade även att mätosäkerheten påverkas av avståndet till använd masterstation. I några fall var dessa förhållanden linjära. Vid några tillfällen användes inte GLONASS-satelliter i positionsbestämningen. / Network RTK (Real-Time Kinematic) is a method of positioning with Global Navigation Satellite System (GNSS) in real-time. The method requires that a control centre can communicate with the GNSS receiver, which is using the reference station network, for example to send out corrected GNSS data. In Sweden, SWEPOS, which is a network of permanent reference stations for GNSS, offers a service for Network RTK measurement. This is expected to give an uncertainty of less than 15 mm in plane and 25 mm in (ellipsoidal) height (with the coverage factor k = 1 in both cases). The technology currently used by SWEPOS, to perform positioning of a GNSS receiver, is Virtual Reference Station (VRS). VRS requires two-way communication because the receiver submits its navigated location to the control centre, where the calculations of correction data are made, before they are sent back to the receiver. Another alternative is Network RTK messages which make use of one-way communication. Then the observation data are transmitted to the receiver, which performs determination of its position. The purpose of this thesis was to investigate the network RTK messages with GNSS receivers from three different manufacturers with regard to time to fix ambiguities, measurement uncertainty and its dependence on the distance from the master station, and GLONASS satellites presence in the positioning. Also included in the study was the performance of comparative measurements with VRS. The investigations were conducted through repeated network RTK measurements with GNSS receivers from Leica Geosystems, Trimble and Topcon, at three known points south-east of Gävle. Three methods were used, network RTK message with automatic and static networks, and VRS. The three measurement points were chosen so that the distance to the reference station that was used as the so-called master station, varied. The study showed that the time to fix ambiguities differed between the three brands. One reason for this was that each receiver was reinitialized from different steps in the initialization process. In general, the uncertainty in the measurement was slightly higher for the static network. The uncertainty was about 11 mm in plane and 19 mm in height with the automated network, and 13 mm and 22 mm respectively in the static network. Leica and Trimble were at the same level, while Topcon had general problems for the static network, which there was no possibility to closer investigate the reason for. The results also showed that the uncertainty is influenced by the distance to used master station. In some cases, this relationship is linear. On some occasions, GLONASS satellites were not included in the positioning.

Background. Performance optimization is of great importance for games as it constrains the possibilities of content or complexity of systems. Modern games support high resolution rendering but higher resolutions require more pixels to be computed and solutions are needed to reduce this workload. Currently used methods include uniformly lowering the shading rates across the whole screen to reduce the amount of pixels needing computation. Variable Rate Shading is a new hardware supported technique with several functionality tiers. Tier 1 is similar to previous methods in that it lowers the shading rate for the whole screen. Tier 2 supports screen space image shading. With tier 2 screen space image shading, various different shading rates can be set across the screen which gives developers the choice of where and when to set specific shading rates. Objectives. The aim of this thesis is to examine how close Variable Rate Shading tier 2 screen space shading can come to the performance gains of Variable Rate Shading tier 1 while trying to maintain an acceptable image quality with the help of commonly used post processing effects. Methods. A lightweight scene is set up and Variable Rate Shading tier 2 methods are set to an acceptable image quality as baseline. Evaluation of performance is done by measuring the times of specific passes required by and affected by Variable Rate Shading. Image quality is measured by capturing sequences of images with no Variable Rate Shading on as reference, then with Variable Rate Shading tier 1 and several methods with tier 2 to be compared with Structural Similarity Index. Results. Highest measured performance gains from tier 2 was 28.0%. The result came from using edge detection to create the shading rate image in 3840x2160 resolution. This translates to 36.7% of the performance gains of tier 1 but with better image quality with SSIM values of 0.960 against tier 1’s 0.802, which corresponds to good and poor image quality respectively. Conclusions. Variable Rate Shading tier 2 shows great potential in increasing performance while maintaining image quality, especially with edge detection. Postprocessing effects are effective at maintaining a good image quality. Performance gains also scale well as they increase with higher resolutions. / Bakgrund. Prestandaoptimering är väldigt viktigt för spel eftersom det kan begränsa möjligheterna av innehåll eller komplexitet av system. Moderna spel stödjer rendering för höga upplösningar men höga upplösningar kräver beräkningar för mera pixlar och lösningar behövs för att minska arbetsbördan. Metoder som för närvarande används omfattar bland annat enhetlig sänkning av skuggningsförhållande över hela skärmen för att minska antalet pixlar som behöver beräkningar. Variable Rate Shading är en ny hårdvarustödd teknik med flera funktionalitetsnivåer. Nivå 1 är likt tidigare metoder eftersom skuggningsförhållandet enhetligt sänks över hela skärmen. Nivå 2 stödjer skärmrymdsbildskuggning. Med skärmrymdsbildskuggning kan skuggningsförhållanden varieras utspritt över skärmen vilket ger utvecklare valmöjligheter att bestämma var och när specifika skuggningsförhållanden ska sättas. Syfte. Syftet med examensarbetet är att undersöka hur nära Variable Rate Shading nivå 2 skärmrymdsbildskuggning kan komma prestandavinsterna av Variable Rate Shading nivå 1 samtidigt som bildkvaliteten behålls acceptabel med hjälp av vanligt använda efterbearbetningseffekter. Metod. En simpel scen skapades och metoder för Variable Rate Shading nivå 2 sattes till en acceptabel bildkvalitet som utgångspunkt. Utvärdering av prestanda gjordes genom att mäta tiderna för specifika pass som behövdes för och påverkades av Variable Rate Shading. Bildkvalitet mättes genom att spara bildsekvenser utan Variable Rate Shading på som referensbilder, sedan med Variable Rate Shading nivå 1 och flera metoder med nivå 2 för att jämföras med Structural Similarity Index. Resultat. Högsta uppmätta prestandavinsten från nivå 2 var 28.0%. Resultatet kom ifrån kantdetektering för skapandet av skuggningsförhållandebilden, med upplösningen 3840x2160. Det motsvarar 36.7% av prestandavinsten för nivå 1 men med mycket bättre bildkvalitet med SSIM-värde på 0.960 gentemot 0.802 för nivå 1, vilka motsvarar bra och dålig bildkvalitet. Slutsatser. Variable Rate Shading nivå 2 visar stor potential i prestandavinster med bibehållen bildkvalitet, speciellt med kantdetektering. Efterbearbetningseffekter är effektiva på att upprätthålla en bra bildkvalitet. Prestandavinster skalar även bra då de ökar vid högre upplösningar.

GNSS är idag den vanligaste tekniken för positionering och för att ansluta punkter till det nationella referenssystemet SWEREF 99. Systemet realiseras av ett nätverk av permanenta referensstationer, SWEPOS. Nätet består av ett mindre antal stabilt förankrade klass A-stationer och ett större antal, men mindre stabila klass B-stationer. Lantmäteriet erbjuder idag tre tjänster för efterberäkning av GNSS-data som använder SWEPOS-nätet: 1) SWEPOS Beräkningstjänst, som beräknar positioner genom anslutning till klass A-stationer med långa baslinjer som följd, 2) nedladdning av RINEX-data från valfria SWEPOS-stationer, vilket möjliggör medellånga baslinjer och 3) skapande av virtuella referensstationer (VRS), där baslinjerna är mycket korta. Syftet med detta examensarbete är att, genom att använda dessa tjänster, jämföra olika metoder för anslutning av statisk efterberäknad GNSS-mätning till SWEREF 99 och un-dersöka hur mätosäkerheten beror av sessionstid och baslinjelängd. Dessutom undersöks påverkan av mätmiljö och om det finns någon systematisk skillnad mellan de olika metoderna. Fyra s.k. SWEREF-punkter användes som kontrollpunkter. Punkterna mättes i tre 8 h-sessioner. Insamlat mätdata delades in i fönster och skickades till SWEPOS Beräkningstjänst, beräknades i en kommersiell programvara mot klass A-, närmaste stationer och en VRS. För att jämföra de olika metoderna beräknades RMS och standardosäkerheter. Resultaten visar att vid kortare sessionstider har SWEPOS Beräkningstjänst ett högre RMS än övriga metoder, men vid lätt och normal mätmiljö sjunker RMS till samma nivå som övriga metoder redan efter 1 h sessionstid, vilket var 1 cm eller lägre i plan och 2 cm eller lägre i höjd. Vid svår mätmiljö fortsätter RMS att sjunka ända upp till 4 h sessionstid och ligger då något högre än vid lätt och normal mätmiljö. För övriga metoder sjunker RMS inte lika tydligt när sessionstiden ökar. Det framgår att mät-miljön påverkar mätresultatet. Både standardosäkerheter och RMS är högre vid svår mätmiljö jämfört med lätt och normal mätmiljö. Signifikanta skillnader mellan de olika metodernas medelavvikelser kunde påvisas, vilket innebär att det finns systema-tiska avvikelser mellan metoderna, som kan bero på olika troposfärsmodeller och att SWEPOS beräkningstjänst använder referenssystemet ITRF för att sedan göra en transformation till SWEREF 99. / GNSS is at present the most frequently used method for positioning, as well as connecting new points to the Swedish national reference frame, SWEREF 99. The reference frame is realized by a network of permanent reference stations, SWEPOS. The network consists of a small number of rigidly mounted class-A stations and a larger number of less stable class-B stations. Lantmäteriet, the mapping, cadastral and land registration authority of Sweden, cur-rently offers three services for post processing of GNSS data that utilizes the SWEPOS network: 1) SWEPOS Post Processing Service, which computes coordinates by connecting baselines to class-A stations leading to long baselines. 2) Downloading of RINEX data from any SWEPOS stations leading to medium baseline lengths, and 3) creation of virtual reference stations (VRS), leading to very short baselines. The aim of this thesis is, by using these services, to compare different methods for connecting new points to SWEREF 99, using post processing of static GNSS measurements and to investigate the impact of session duration and baseline length on the uncertainty of the measurements. The impact of different measurement environments and systematic effects between the methods are also investigated. Four SWEREF-points were used as test points. The points were measured in three 8 h sessions. The data were divided into windows and sent to SWEPOS post processing service, as well as processed with a commercial software, where baselines were pro-cessed against class-A, class-B stations and a VRS. To compare the different methods RMS and standard uncertainties were calculated. The results indicate that shorter session duration yields higher RMS for SWEPOS post processing service when compared with the other methods, but in easy measurement environments RMS decreases to the same level as the other methods after 1 h session duration, which is 1 cm or less horizontally and 2 cm or less vertically. However, in complex measurement environments RMS continues to decrease up to 4 h session duration and is higher than in easy environments. For the other methods the decrease of RMS is not as pronounced. It is clear that the measurement environment impacts the results. Both standard uncertainty and RMS are higher in complex environments compared with easy and moderate environments. Significant differences of the mean deviation for each method could be detected, which indicates systematic effects between the methods, that could depend on different troposphere models and that SWEPOS Post Processing Service uses the reference system ITRF and then make a transformation to SWEREF 99.

L'objectif de cette recherche est, d'une part, de faire l'inventaire et l'analyse des facteurs d'intégration des VRS du Sénégal dans leur collectivité locale respective, identifiés par les populations et les intervenants sociaux, à l'heure où la décentralisation interpelle les populations à la base et, d'autre part, analyser les principales pratiques d'intervention utilisées dans les VRS pour mieux saisir les philosophies qui les sous-tendent et leur impact sur la vie des populations afin de proposer des pistes de changement orientées vers une meilleure intégration des villages privilégiant le développement local, social et communautaire. Pour mener cette étude à caractère exploratoire et qualitatif, trois villages ont été choisis sur la base d'indicateurs d'intégration et avec la collaboration d'"experts"; il s'agit de deux"villages typiques" (Peycouck et Koutal) et d'un"village-témoin" (Sowane). Le choix des participants s'est fait avec la collaboration des chefs de village des villages choisis. Ils ont été sélectionnés à partir de catégories déjà identifiées. Cinq entrevues individuelles semi-dirigées et deux de groupe ont été menées* dans les"villages typiques" et une entrevue de groupe l'a été dans le"village-témoin". L'analyse des résultats met d'abord en évidence les facteurs positifs d'intégration influencés par les progrès de la médecine moderne, les services offerts par les infrastructures communautaires installées dans les villages, le sentiment d'appartenance des jeunes et des femmes et le dynamisme de certains organismes communautaires. Ensuite, le manque d'ouverture des villages, les préjugés, l'ignorance, l'analphabétisme, le manque de formation, le manque d'aménagement des villages et la loi de protection sociale devenue une loi d'exclusion sociale ont été identifiés comme des obstacles majeurs à une meilleure intégration des VRS dans leur collectivité locale. En effet, même si la décentralisation prône l'autonomie des collectivités locales et vise une plus large représentation des populations dans les organes de décision, les VRS sont encore exclus et marginalisés de cette dynamique. Les pratiques sociales identifiées dans les villages depuis leur création ont connu une évolution. Ainsi, les villages sont passés de pratiques d'aide psychosociale et médicale qui coïncident à la période du"top down" aux pratiques de développement local communautaire coïncidant à l'ère du"bottom up" et accompagnant les initiatives locales novatrices. La nouvelle stratégie pour une meilleure participation des VRS dans leur collectivité doit passer par des programmes et politiques d'intégration spécifiques impliquant les conseils ruraux, les populations locales des VRS et les représentants des différentes structures d'intervention des villages.

Kuriant informacines sistemas ir siekiant jas geriau pritaikyti verslui, pastaraisiais metais vis daugiau dėmesio yra skiriama vartotojų reikalavimų specifikacijai. Vartotojų reikalavimus galima specifikuoti pasinaudojus sistemos reikalavimų specifikacijos (SRS) šablonu, tačiau bet kurį SRS šabloną vis tiek reikia pritaikyti kiekvienam individualiam projektui. Šioje reikalavimų inžinerijos stadijoje susiduriama su problema, nes dar nežinant kokie bus vartotojų reikalavimai reikia pasirinkti tinkamą SRS šabloną bei programinę įrangą. Ne visi šablonai yra suderinami su individualiomis programomis ir ne visos programos pasižymi tomis pačiomis savybėmis. Kadangi šiuo metu nėra būdų, kurie padėtų išsirinkti tinkamą projektui vartotojų reikalavimų specifikacijos įrankį, šiame darbe toks būdas bus kuriamas ir aprašomas. Problemos ištyrimo lygis. Šiuo metu visos sukurtos informacinės sistemos (t.y. vartotojų reikalavimų specifikavimo (VRS) įrankiai) yra skirtos reikalavimams specifikuoti žinant specifinio projekto reikalavimus. Įrankio, kuris leistų pasirinkti tinkamą VRS įrankį, nėra. Darbo objektas: vartotojų reikalavimų specifikavimas. Darbo tikslas: sukurti būdą, kuris leistų pasirinkti tinkamą vartotojų reikalavimų specifikavimo įrankį. Siekiant užsibrėžto tikslo, yra sprendžiami tokie uždaviniai: • išnagrinėti sistemos reikalavimų specifikavimo (SRS) šablonų sudėtį; • atlikti SRS šablonų analizę, nustatyti jų savybes, privalumus bei trūkumus; • išnagrinėti vartotojų reikalavimų... [toliau žr. visą tekstą] / VISOCKAS, Paulius (2011) Requirement Specification Tool Selection Method. MBA Graduation Paper. Kaunas: Vilnius University, Kaunas Faculty of Humanities, Department of Informatics. 59 p. S U M M A R Y MBA graduation paper goal is to create a method that would allow consumers to choose the right tool for specifying requirements before knowing them. In order to achieve the goal, following tasks are solved: perform analysis of system requirements specification templates, user requirements specification tools and their compatibility with each other; develop SRS and user requirements specification tools criteria; and investigate a proposed tool with experimental data. Scientific literature, SRS templates and user requirements specification tools summary are used during analysis. The main result of this work is the proposed iVRS tool that solves the problem under investigation, since it allows choosing the exact and correct SRS template and software. This solution differs from existing solutions because it allows users to select the requirements specification tool in the pre-specification stage, where the error price is lowest. This paper also sets out SRS and user requirements specification tool criteria. Paper consists of 59 pages, 14 tables and 19 pictures.

Thèse numérisée par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal.

A helicopter rotor in descent flight encounters its own wake, resulting in a doughnut-shaped ring around the rotor disk, known as the Vortex Ring State (VRS). Flight in VRS condition can be dangerous as it may cause uncommanded drop in descent rate, loss of control effectiveness, power settling, excessive thrust and torque fluctuations, and vibration. As simple momentum theory is no longer valid for a rotor in VRS, modeling of rotor inflow in VRS continues to challenge researchers, especially for flight simulation applications. In this dissertation, a simplified inflow model, called the ring vortex model, is developed for a helicopter rotor operating in descent condition. By creating a series of vortex rings near the rotor disk, the ring vortex model addresses the strong flow interaction between the rotor wake and the surrounding airflow in descent flight. In addition, the total mass flow parameter in the existing inflow models is augmented to create a steady state transition between the helicopter and the windmill branches. With the ring vortex model, rotor inflow can now be adequately predicted over a wide range of descent rates. Validations of the ring vortex model for helicopter rotors are conducted extensively in axial and inclined descent. Effects from blade taper, blade twist, and rotor thrust are also investigated with further application of the finite-state inflow model. The ring vortex model is applied to a single main-rotor helicopter. The main effort is to establish VRS boundary based on heave stability criterion. In addition, two important phenomena observed in the descent flight tests are addressed in the dynamic simulation, including uncommanded drop in descent rate and loss of collective control effectiveness. The ring vortex model is further applied to a side-by-side rotor configuration. Lateral thrust asymmetry on the side-by-side rotor configuration can be reproduced through uneven distribution of vortex rings at the two rotors. Two important issues are investigated, including the impact of vortex rings on lateral thrust deficit and on lateral AFCS limit.