Denna uppsats undersöker ansökningar från 1917-1920 som föräldrar gjorde för att undanta sina barn från den obligatoriska smittkoppsvaccinationen. Dessa ansökningar var en del av den vaccinkritiska debatten och rörelsen som var stark kring sekelskiftet 1900. Genom att undersöka dessa ansökningar framträder en bild av de individer som motsatte sig myndigheterna och stora delar av läkarkåren. De ansökande kom från varierande bakgrund men vissa grupper och geografiska regioner är överrepresenterade. I undersökningsmaterialet framträder prästerskapet och de frikyrkliga områdena runt Jönköping som särskilt benägna att vilja undanta sina barn från vaccinationen.  Myndigheterna kom att avslå 54 av de 58 undersökta ansökningarna. Den gemensamma nämnaren för de ansökningar som vann bifall var att de alla presenterade vaccinskadefall som överensstämde med de krav som 1917 års samvetsklausul ställde. Som teoretiskt hjälpmedel har uppsatsen använt John Rawls lagkritiska handlingar civil olydnad och samvetsvägran. Dessa har också fått var sin kompletterande icke-lagbrytande motsvarighet. Undersökningen visar att majoriteten av ansökningarna primärt var handlingar av samvetsvägran, en opolitisk handling som också kunde vara lagbrytande om den inte vann bifall. Det var föräldrar som ville skydda sina barn mot något de ansåg vara skadligt.

Debatten kring vaccin och dess vara eller icke-vara har under årtionden brunnit med en stabil låga men tycks ha blossat upp under den rådande pandemin. Debatten i svensk dagspress utförs på olika plattformar men tycks ändå skapa två läger, ett läger som anser att vaccin är självklart och ett läger som anser att det inte är det. I relation till dessa två läger strävar denna uppsats efter att undersöka hur individer som inte anser att vaccin är självklart framställs i svensk dagspress och hur dessa individer inom ramen för denna framställning hanteras.   Detta har undersökts med en foucauldiansk diskursanalys där ett 50-tal artiklar från svensk dagspress har bearbetats. Empirin har lokaliserats från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Dalademokraten, Expressen och Svenska Dagbladet inriktat på perioden 2017–2021. Analysen visar att media samspelar med den samhällsbärande vaccindiskursen som konstruerar vaccin som samhällets räddning. Inom denna diskurs konstrueras tre olika subjektspositioner som tilldelas vaccinkritiker - samhällsfaran, naiv fanatiker och dålig förälder. Genom denna framställning blir det tydligt hur media kan utöva makt och styrning riktad dels mot populationen genom den normativa styrningens makt, dels mot andra samhälleliga maktapparater till följd av styrningen genom opinionsbildning.