Ett par år in på 2000-talet präglas företagen av större marknader, globalisering och ökat fokus på IT. Mycket pengar går åt till resor världen över när man öppnar kontor, besöker fabriker eller utökar sina marknader. Man arbetar i globala team och utnyttjar kunskaper och erfarenheter som andra kulturer har. När lågkonjunkturen kommer får man tänka om, och man drar ner på både personal och resor. Hur fungerar det när man måste fortsätta sitt arbete men inte får resa som man gjort förut? Går det att fortsätta i vanlig ordning? Vad händer när man nu inte kan träffa sina kollegor, mötas och interagera som man brukade göra?Enligt Nationalencyklopedin har vi en inre drivkraft att kommunicera, att göra oss förstådda och att interagera med andra människor. Ickeverbal kommunikation står för 93 % av den totala kommunikationen. 7 % är alltså verbal kommunikation när vi pratar med varandra och resten är kroppsspråk med gester och handrörelser, minspel och ansiktsuttryck samt röstläge och tonläge. IT, eller informationsteknologi, är det som får ett virtuellt samarbete att fungera. De stöd och verktyg vi kan använda oss av i en virtuell kommunikation är många. En del är face to face, FTF, när man träffas fysiskt och inte använder sig av något virtuellt hjälpmedel. De övriga tre består av audio (ljud), video (bild) och computer-mediated communication (datormedierad kommunikation), CMC. FTF är alltså den ”vanliga” kommunikation vi har, när man exempelvis deltar i ett möte där alla sitter runt samma bord och pratar med varandra. Audiokommunikation är telefonsamtal eller telefonkonferenser där man kan använda både IP-telefoni eller konferenssystem. Videokommunikation är när man använder webbkamera eller andra kameror för att kunna se den man pratar med. CMC är ett samlingsbegrepp för virtuell kommunikation som inte inkluderas i audio eller video. CMC är typiskt en textbaserad kommunikation. Virtuellt samarbete definieras av en virtuell grupp, en grupp människor med gemensamt syfte som interagerar, kommunicerar och samarbetar över tid, rum och organisation med hjälp av teknologi. I det virtuella samarbetet använder man sig av olika tips och tricks. Dels behöver man den tekniska basen, nätverk och system, och dels behöver man metoder för det mjuka arbetet med samarbete, gemensamma mål, lära känna varandra med mera.Rapportens teoridel är baserad på tre kategorier, kommunikation, IT och virtuellt samarbete. Empiridelen är baserad på två intervjuer med anställda på Volvo. Informationen sammanställs och presenteras för att i ett senare kapitel diskuteras. Syftet är att få fram vanliga problem och lösningar på dessa, samt en lista med framgångsfaktorer och en modell för att välja rätt kommunikationssätt när man samarbetar virtuellt.

PROBLEMATISERING: Innovation beskrivs som nödvändigt för företags framgång, överlevnad och tillväxt, och kreativitet anses vara en kritisk grundpelare för innovation. Kreativitet beskrivs i sin tur som skapandet av nya och användbara idéer, och har gått från att betraktas ur ett individualistiskt perspektiv till att anses vara något som sker när en grupp individer interagerar med varandra. Interaktion spelar således en central roll för kreativitet, som också anses beroende av den sociokulturella kontexten. En förändring av kontexten kan således påverka kreativiteten. Ett exempel på en sådan förändring går att utläsa för arbetsgrupper i Sverige då mängden virtuellt arbete drastiskt har ökat, och till följd av det även användningen av digitala hjälpmedel. Sammantaget samarbetar svenskar allt mer virtuellt i sitt arbete och via digitala hjälpmedel, vilket innebär att deras sociokulturella kontext förändras och därmed eventuellt kreativiteten. En följdfråga blir således hur arbetsgruppers kreativa process påverkas när den genomförs i detta sammanhang, och vilka utmaningar och möjligheter som arbetsgrupper ställs inför när de ska utföra processen virtuellt. Detta är inte klarlagt, varken akademiskt eller praktiskt, och vi ser därför en problematik att vi inte vet hur organisationer på gruppnivå kan arbetamed kreativitet i en virtuell kontext. SYFTE: Denna studie syftar till att undersöka situationer som virtuella grupper kan ställas inför i det kreativa arbetet. METOD: En kvalitativ fallstudie har genomförts för att uppfylla studiens syfte, från ett interpretivistiskt och konstruktionistiskt perspektiv där en virtuell workshop med tekniskt oerfaren vårdpersonal utgör fallet. En abduktiv ansats har tillämpats och empirin har samlats in genom observation, intervju och dokumentstudier. Observationen utgör primär bas och övriga metoder agerar komplement. Som analysmetod har tematisk bearbetning använts utifrån hermeneutiken. RESULTAT: Studien resulterade i följande tre huvudsakliga utmaningar som virtuella grupperkan ställas inför i sin kreativa arbetsprocess: överbelastning, splittrade visioner och bristande närhet. Tidsbegränsning, låg teknisk erfarenhet och hybridgruppering påvisades även som tre katalysatorer för utmaningarna. Reflexivitet, förmedling och bidragande identifierades på motsvarande sätt som möjligheter, och även potentiella möjligheter identifierades i form av för-dialog och brainstorming.