• Refine Query
  • Source
  • Publication year
  • to
  • Language
  • 7
  • 1
  • 1
  • Tagged with
  • 9
  • 4
  • 3
  • 3
  • 3
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 1
  • 1
  • 1
  • About
  • The Global ETD Search service is a free service for researchers to find electronic theses and dissertations. This service is provided by the Networked Digital Library of Theses and Dissertations.
    Our metadata is collected from universities around the world. If you manage a university/consortium/country archive and want to be added, details can be found on the NDLTD website.
1

Katarakt - Visus och subjektiv synupplevelse

Eisenschmidt, Karolina January 2013 (has links)
Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om det är hög- eller lågkontrastvisus som påverkar kataraktpatienters subjektiva synupplevelse mest. Metod: Mätningarna utfördes på Kalmar länssjukhus i samband med patienternas förundersökning inför kataraktoperation. För att utvärdera patienternas synförmåga mättes visus med logaritmiska tavlor med tre olika kontraster, 100 %, 25 % och 5 %. Patienternas upplevda synförmåga utvärderades genom ett frågeformulär, Priquest, som används rutinmässigt i Sverige i samband med kataraktoperation. Samtliga mätningar utfördes med patientens habituella korrektion och patienterna var även fullt dilaterade på grund av att mätningarna skedde efter patienterna undersökts av en ögonläkare där dilatering var nödvändig. Resultat: 29 patienter medverkade i studien. Nio av dessa hade kortikal katarakt, 19 hade nukleär katarakt och tre patienter var diagnosticerade med bakre subkapsulär katarakt. Regressionsanalys utfördes mellan patienternas symptom och synskärpa för de olika kontrasterna inom varje katarakttyp. Det fanns ingen korrelation mellan symptom och synskärpa mätt med de olika kontrasterna varken binokulärt eller monokulärt för den kortikala katarakten oavsett kontrastmängd. Korrelationer fanns däremot binokulärt för den nukleära katarakten där synskärpa mätt med 5 % kontrast stämde bäst överrens med patienternas upplevda synförmåga (r = 0,60; p < 0,01). För patienterna med bakre subkapsulär katarakt utfördes ingen regressionsanalys på grund av det få deltagarantalet. Slutsats: För patienter med kortikal katarakt finns inget samband mellan patienternas symptom och synskärpa mätt med olika kontraster. För den nukleära katarakten fanns det tydligaste sambandet mellan symptom och synskärpa mätt med 5 % kontrast. Patienterna med bakre subkapsulär katarakt var för få för att några slutsatser ska kunna dras.
2

Utvärdering av Lucentisbehandling vid ögonkliniken i Kalmar

Wileryd, Sara January 2010 (has links)
<p><strong>Syfte:</strong> Syftet med arbetet var att utvärdera effekten av ett års behandling med Lucentis hos patienter med exsudativ åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) på ögonkliniken i Kalmar.</p><p><strong>Metod:</strong> Ett brev skickades till de 41 patienter som någon gång under 2008 eller januari 2009 hade fått minst en behandling med Lucentis på ögonkliniken i Kalmar. I brevet tillfrågades patienterna om uppgifter fick hämtas ur deras journaler. Följande data inhämtades från de 33 patienter som godkände detta: kön, ålder, visus (avstånd och nära) före behandlingens början, visus (avstånd och nära) omkring ett år efter första behandlingen samt antal erhållna injektioner. Dessutom efterfrågades den subjektiva upplevelsen av visus via telefonsamtal med patienterna.</p><p><strong>Resultat:</strong> Den genomsnittliga synskärpan före behandlingens början och ett år senare var i princip oförändrad både på avstånd och nära håll. Denna utvärdering visar därmed inte någon signifikant förändring av visus efter ett års behandling med Lucentis. Det noterades dock hög standardavvikelse, vilket pekar på stora individuella skillnader mellan patienterna. 65,6% (avstånd) och 59,4% (nära) av patienterna upplever att synskärpan är förbättrad eller den samma efter behandlingen med Lucentis.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Utvärderingen visar inte någon signifikant förändring av visus efter ett års behandling med Lucentis på ögonkliniken i Kalmar. Eftersom visus hos patienter med AMD sjunker utan behandling, tyder detta på att Lucentisbehandlingen på ögonkliniken i Kalmar har effekt och fördröjer synnedsättningen. Behandlingen på ögonkliniken i Kalmar är dock inte lika effektiv som den har varit i studier med månatliga injektioner eller månatliga återbesök med OCT och visuskontroll inför beslut om ytterligare Lucentisinjektion ska ges.</p>
3

Objektive Visusbestimmung mittels Visuell Evozierter Potentiale: Einfluss von Elektrodenanordnung, Oberwelle und Reizmuster / Objective assessment of visual acuity by visual evoked potentials: Influence of electrode arrangement, harmonics and stimulus pattern

Stapor, Elisabeth January 2014 (has links) (PDF)
Das Visus-VEP wird angewendet bei Patienten mit eingeschränkter Kooperation (Kinder, retardierte Personen), unklarer Visusminderung, funktionellen Sehstörungen, Verdacht auf Simulation sowie zur Verlaufskontrolle von Erkrankungen der Sehbahn. Ziel dieser Arbeit war es, die bisherigen Methoden zu optimieren. An 20 augengesunden Probanden wurden monokular Messungen mit Sinusgitter-Reizen bei 12 Ortsfrequenzen zwischen 1 und 20 cpd durchgeführt. Die Präsentation erfolgte jeweils im Pattern-reversal- und Pattern-onset-Modus. Die VEP-Signale wurden über eine auf der Position Oz liegende Elektrode sowie über zusätzlich zwei laterale (L, R) und eine kraniale Elektrode (O) abgeleitet. Durch ein mittels Igor Pro© geschriebenes Programm wurden zur Auswertung für jede Versuchsperson insgesamt 12 Graphen erstellt, in denen die Fourier-Amplitude als Funktion der Ortsfrequenzen aufgetragen wurde, sog. Tuning-Kurven: Für beide Reizmuster wurde neben der Oz -Ableitung eine 3-Punkt- (VEP-Signale von Oz, L, R) und eine 4-Punkt-Laplacian-Ableitung (VEP-Signale von Oz, L, R, O) durchgeführt. Zusätzlich erfolgte jeweils eine alleinige Auswertung der Fourier-Amplitude der Reizfrequenz sowie eine Auswertung unter Einbeziehen der ersten Oberwelle der Reizfrequenz im Fourier-Spektrum. Der Einfluss dieser Methoden auf die Grenzortsfrequenz, die Amplitude, das Signal-Rausch-Verhältnis (SNR) und die Anzahl der signifikanten Antworten wurde untersucht. Die Elektrodenanordnung hatte keinen signifikanten Einfluss auf die Grenzortsfrequenz. Beim Pattern-reversal-Reiz waren durch die Laplacian-Ableitungen die Amplituden signifikant niedriger, beim Pattern-onset-Reiz bestand diesbezüglich kein Unterschied. Für den Pattern-reversal-Reiz erbrachte 4-Punkt-Laplacian das beste SNR, für den Pattern-onset-Reiz gab es hierbei keine signifikanten Unterschiede. Bei der Zahl der signifikanten Datenpunkte erwiesen sich beide Laplacian-Anordnungen bei beiden Reizmustern als vorteilhaft. Auch Mackay et al. (2003a,b) erreichten durch eine 3-Punkt-Laplacian-Anordnung ein verbessertes SNR und mehr signifikante Ereignisse. Trotz des Mehraufwandes empfehlen wir aufgrund dieses Ergebnisses in der Klinik die Verwendung einer Laplacian-Ableitung. Wegen einer Verminderung der Amplitudenhöhe kann jedoch die Laplacian-Ableitung in wenigen Fällen bei Personen mit sehr niedrigen VEP-Amplituden von Nachteil sein. Eine Auswertung mit Oberwelle lieferte keine signifikanten Unterschiede für die Grenzortsfrequenzen. Die Amplituden lagen hierbei signifikant höher. Für den Pattern-onset-Reiz wurde das SNR sogar niedriger, für den Pattern-reversal-Reiz änderte es sich nicht. Bezüglich der Anzahl der signifikanten Datenpunkte bestand kein Einfluss der Oberwelle. Wegen der letzten beiden Punkte bewerten wir eine Auswertung mit erster Oberwelle nicht als vorteilhaft in der klinischen Routine. Bei einzelnen Patienten mit besonders niedrigen Amplituden im VEP kann diese Auswertungsmethode jedoch eine Möglichkeit sein. Für den Pattern-onset-Reiz lagen die Grenzortsfrequenzen signifikant höher, ihr Spektrum war vergleichbar mit denen der Studien von Strasburger et al. (1996) und Bach et al. (2008). Im Hinblick auf die Amplitude bestand zwischen den beiden Reizmuster entgegen Strasburger et al. (1996) und Parry et al. (1999) in unserer Studie kein signifikanter Unterschied. Bei 12 Versuchspersonen konnten beim Pattern-onset-Reiz aus den Messdaten keine Tuning-Kurven erstellt werden, da es bei den niedrigen Ortsfrequenzen wieder zu einem Anstieg der VEP-Amplitude gekommen war. In einem Nachexperiment erscheinen Helligkeitsartefakte des Monitors als wahrscheinlichste Ursache, für die der Pattern-onset-Reiz anfällig ist (Fahle & Bach, 2006). Wegen eines zusätzlichen Zeitaufwandes durch nicht auswertbare Messungen oder sogar verfälschter objektiver Visus-Werte durch falsch hohe VEP-Amplituden beim Pattern-onset-Reiz, empfehlen wir für die Praxis den Einsatz von Pattern-reversal-Mustern. In weiterführende Studien sollte der Einfluss der in unserer Arbeit untersuchten Parameter (Reizart, Oberwelle, Ableitung) bei unterschiedlichen Augenerkrankungen sowie bei Personen mit besonders niedrigem Visus erforscht werden. / Objective assessment of visual acuity by visual evoked potentials: Influence of electrode arrangement, harmonics and stimulus pattern
4

Utvärdering av Lucentisbehandling vid ögonkliniken i Kalmar

Wileryd, Sara January 2010 (has links)
Syfte: Syftet med arbetet var att utvärdera effekten av ett års behandling med Lucentis hos patienter med exsudativ åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) på ögonkliniken i Kalmar. Metod: Ett brev skickades till de 41 patienter som någon gång under 2008 eller januari 2009 hade fått minst en behandling med Lucentis på ögonkliniken i Kalmar. I brevet tillfrågades patienterna om uppgifter fick hämtas ur deras journaler. Följande data inhämtades från de 33 patienter som godkände detta: kön, ålder, visus (avstånd och nära) före behandlingens början, visus (avstånd och nära) omkring ett år efter första behandlingen samt antal erhållna injektioner. Dessutom efterfrågades den subjektiva upplevelsen av visus via telefonsamtal med patienterna. Resultat: Den genomsnittliga synskärpan före behandlingens början och ett år senare var i princip oförändrad både på avstånd och nära håll. Denna utvärdering visar därmed inte någon signifikant förändring av visus efter ett års behandling med Lucentis. Det noterades dock hög standardavvikelse, vilket pekar på stora individuella skillnader mellan patienterna. 65,6% (avstånd) och 59,4% (nära) av patienterna upplever att synskärpan är förbättrad eller den samma efter behandlingen med Lucentis. Slutsats: Utvärderingen visar inte någon signifikant förändring av visus efter ett års behandling med Lucentis på ögonkliniken i Kalmar. Eftersom visus hos patienter med AMD sjunker utan behandling, tyder detta på att Lucentisbehandlingen på ögonkliniken i Kalmar har effekt och fördröjer synnedsättningen. Behandlingen på ögonkliniken i Kalmar är dock inte lika effektiv som den har varit i studier med månatliga injektioner eller månatliga återbesök med OCT och visuskontroll inför beslut om ytterligare Lucentisinjektion ska ges.
5

Effekten av inducerad monokulär och binokulär dimning på stereoseende och visus

Steen, Christoffer January 2017 (has links)
Syfte: Syftet med den här studien var att se ackommodationens roll i inducerad hyperopi på stereoseende och visus både monokulärt och binokulärt på avstånd och nära. Metod: Urvalet bestod av 14 emmetroper med åldern 20-28 år med en medelålder på 24 år. Stereoseende och visus mättes upp på 6 m och 40 cm både monokulärt och binokulärt. Visus mättes med logMAR tavla och stereoseendet med Randot på 6 m med test chart 2000, Dutch organisation for Applied Scientific Research (TNO) stereotest (Lameris Ootech, Ede, Netherlands)  för stereoseende och en när logMAR tavla för 40 cm. Med inducering av minuslinserna -1D, -2D och -3D på alla tester. Resultat: Monokulär inducering på stereoseendet på avstånd gav signifikant skillnad  på alla styrkorna (p&lt;0,05). Binokulär inducering på avstånd gav inte en signifikant skillnad på -1D (p&gt;0,05) men signifikant skillnad på -2D och -3D (p&lt;0,05). Monokulär inducering på nära gav en signifikant skillnad på alla styrkorna (p&lt;0,05). Binokulär inducering på nära gav inte en signifikant skillnad på -1D och -2D (p&gt;0,05) men en signifikant skillnad på -3D (p&lt;0,05). Visus både avstånd och nära gav ingen signifikant skillnad på binokulärt eller monokulärt (p&gt;0,05). Slutsats: Även om stereoseendet påverkas av både monokulär och binokulär inducering av minuslinser påverkas inte visus i denna studie. Studien visar även att monokulär inducering påverkar stereoseendet mer än vad binokulär inducering gör. / This study investigated the effect of both monocular and binocular induced visual stress with minus lenses, to see the difference of effect on visual acuity and stereopsis.   The study had 14 emmetropes with mean age of 24. Stereopsis and visual acuity was measured on both 6 m and 40 cm, using logMAR visual chart for visual acuity and Randot test for stereopsis on 6 m with test chart 2000, TNO test for stereopsis and near logMAR chart for visual acuity at 40 cm. On all the test there was induced visual stress using minus lenses of power -1D, -2D and -3D on the dominant eye for monocular and for binocular.   The monocular blur on stereopsis for distance was a significant difference on all lenses (p&lt;0.05). Binocular blur on distance did not give a significant difference regarding -1D (p&gt;0.05) but gave a significant difference on both -2D and -3D (p&lt;0.05). Monocular blur on near gave a significant difference on all lenses (p&lt;0.05). Binocular blur on near did not give a significant difference on -1D and -2D (p&gt;0,05) but on -3D there was a significant difference (p&lt;0.05). Visual acuity gave on both distance and near no significant difference in any of the tests (p&gt;0.05).   The study shows that even tough stereopsis was affected on both monocular and binocular induced visual stress there was no effect on visual acuity. It also shows that monocular induced stress affects stereopsis more than that of binocular induced stress.
6

Kan ögondominans vara en relevant fråga vid rapportering till Transportstyrelsen vid körkortskoll?

Palm, Oliwia January 2018 (has links)
The aim of this study was to see if eye dominance test could be relevant for eyesight tests for more advanced driving licenses, especially if the person has a difference in visual acuity, for example, people with amblyopia. Field studies were carried out at different haulage contractors, where a total of 34 drivers choose to participate, whereof 2 women and 32 men, ranging from the age of 23 to 79 years, with an average age of 45,5 years. The study focused on existing visual acuity, stereopsis and eye dominance and were carried out with a blurred test and hole in a card test. Out of the 34 participants, 16 (47%) had differences in their visual acuity and one of them had a strabismic right eye, 19 (56%) of the participants changed which eye was dominant during the eye dominance tests. This study did not show a correlation between unequal visual acuity and eye dominance. Although the study did find what first gave the idea to make a study on this subject, namely, one participant with an eyesight problem, whose weaker eye, was the dominant one.
7

Färgade kontaktlinsers påverkan på visus och okulära aberrationer

Elofsson, Linn January 2017 (has links)
Syfte: Syftet med denna studie var att se om två olika pupilltyper av kosmetiskt färgade kontaktlinser i samma färg påverkade synkvaliteten genom visus och högre ordningens aberrationer och om resultaten skiljde sig från ofärgade linser. Metod: 35 försökspersoner delades in i 3 olika grupper där varje grupp testade en typ av kontaktlins: färgade linser med 5mm pupill, helfärgade utan klar central zon och ofärgade. Visus och aberrationer mättes före linsbärande, efter 6 timmars linsbärande och efter linserna tagits av. Mätningarna gjordes med en COAS-HD VR aberrometer och resultaten analyserades med mixed model ANOVA. Resultat: Visus för den ofärgade linsgruppen minskade 0,06 decimal med lins och gruppen med helfärgade minskade 0,10 decimal med lins och båda ökade igen efter linsbärande. Gruppen med färgade linser med öppen pupill minskade 0,06 decimal med lins och stannade kvar på samma värde efter linsbärande. Ingen av linstyperna visade någon signifikant reducering av visus. HOA RMS för ofärgade linser ökade från 0,165±0,04μm till 0,224±0,05μm och gick tillbaka till 0,173±0,03μm. Helfärgade gick från 0,149±0,03μm till 0,240±0,14μm och sjönk sedan till 0,159±0,05μm. Öppen pupill började på 0,193±0,05 μm ökade till 0,398±0,07μm och sjönk till 0,203±0,08μm. Slutsats: Ingen av de 3 kontaktlinstyperna som användes gav någon signifikant reducering av visus varken när linsen var på eller efter den tagits av. Ökningen av den totala mängden högre ordningens aberrationer var endast signifikant då linsen var på och mängden aberrationer var signifikant högre för linsdesignen med öppen pupill. / The aim of this study was to see if two different types of cosmetically tinted contact lenses affected the visual quality and higher order aberrations and if the results differed from clear lenses. Thirtyfive subjects were divided into three different groups where each group tested one type of contact lens. The lens types were tinted lenses with a clear zone of 5mm, tinted lenses with no clear zone and clear lenses with only a handling tint. Visual acuity and aberrations were measured at baseline, after 6 hours of lens wear and after removal of the lens. The measurements were made with a COAS-HD VR aberrometer and the results were analyzed by mixed model ANOVA. Visual acuity with lens wear for all the three groups reduced by 0.06 (clear lens), 0.10 (closed pupil) and 0.06 (open pupil) compared to the baseline acuity measurements without lens. After lens removal both the clear group and tinted with no clear zone group visual acuities returned to baseline values. Furthermore, visual acuity in the open pupil group after lens removal remained similar to that of lens wear and did not return to the baseline value. However, the reduction in visual acuity with lens wear was very minimal and there was no statistically significant change in visual acuity between lens wear condition and between the three groups (p&gt;0.05). HOA RMS for clear lenses increased from 0.165 ± 0.04μm to 0.224 ± 0.05μm with lens and then decreased to 0.173 ± 0.03μm. Tinted with no clear zone group went from 0.149 ± 0.03μm to 0.240 ± 0.14μm and then decreased to 0.159 ± 0.05μm. Open pupil group started at 0.193 ± 0.05 μm increased to 0.398 ± 0.07μm and dropped to 0.203 ± 0.08μm. None of the three contact lens types used gave any significant reduction of visual acuity either when the lens was on or after it had been removed (p&gt;0.05). The increase in the total amount of higher order aberrations was only significant when the lens was worn and we found significantly higher amount of aberrations in the open pupil design (p&lt;0.05).
8

Visusförändring med sfärisk korrektion hos hjälpsökande människor i Mexiko

Sandström, Maria January 2017 (has links)
Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur avståndsvisus och andelen synnedsättningar i en hjälpsökande mexikansk population förändras med sfärisk korrektion. Vidare syftade studien även till att undersöka om det fanns någon skillnad i avståndsvisus mellan olika åldersgrupper samt mellan stads- och landsbygdsområden. Metod: Studien genomfördes på olika platser i regionerna Tabasco, Campeche och Chiapas i Mexiko under en volontärresa med den svenska organisationen Vision For All. 485 personer deltog varav 165 män och 320 kvinnor. Medianålder var 52 år (43–61 år), yngsta personen var 7 år och äldsta 90 år. En subjektiv binokulär refraktion utfördes med hjälp av flipprar och/eller provglas och eventuella synfel korrigerades med sfärisk korrektion. Binokulärt avståndsvisus mättes före och efter sfärisk korrektion på en Snellen-tavla med E-hakar. Synnedsättningar delades in i kategorierna måttlig synnedsättning (&lt;0,30–0,12) och svår synnedsättning (&lt;0,12). Resultat: I hela populationen förbättrades medelvisus från 0,54 ± 3 rader till 0,89 ± 2,3 rader. Störst förändring i medelvisus fanns i åldersgruppen 51-65 år. Med sfärisk korrektion minskade andelen synnedsättningar från 19% till 4,7% varav antalet måttliga synnedsättningar minskade mest. Ingen statistisk signifikant skillnad fanns mellan stads- och landsbygdområden vad gäller avståndsvisus och andel synnedsättningar. Slutsats: Studien visar att okorrigerade synfel är vanligt förekommande bland hjälpsökande i Mexiko. Med endast sfärisk korrektion förbättrades avståndsvisus signifikant och tre av fyra synnedsättningar elimineras. / Purpose: The main purpose of the study was to investigate how distance visual acuity and the prevalence of visual impairments in a Mexican population seeking visual aid change with spherical correction. Furthermore, the study also aimed to examine if distance visual acuity differed between age groups and between urban and rural areas.  Methods: The study was performed in different areas in Tabasco, Campeche and Chiapas in Mexico during volunteer work with the Swedish organization Vision For All. In total 485 people participated, 165 men and 320 women. Median age was 52 years (43-61) and the age ranged from 7 to 90 years old. Binocular subjective refraction was performed with flippers and/or trial lenses and uncorrected refractive errors were corrected with spherical powers. Binocular distance visual acuity was measured before and after spherical correction using a Snellen E-chart. Visual impairments was categorized as moderate visual impairment (&lt;0.30-0.12) and severe visual impairment (&lt;0.12). Results: The mean distance visual acuity in the entire sample changed from decimal 0.54 ± 3 rows to 0.89 ± 2.3 rows. The greatest improvement in mean distance visual acuity after spherical correction was seen in those aged 51-65 years old. The prevalence of visual impairments reduced from 19% to 4.7% with spherical correction alone, the greatest reduction was seen in the category of moderate visual impairment. No significant differences in visual acuity or visual impairment were found between urban and rural areas. Conclusion: Uncorrected refractive errors were common among people seeking visual aid in southern Mexico. With spherical correction visual acuity significantly improved and the majority of the visual impairments were eliminated.
9

Modelování procesu vidění / Modelling of the Visual Perception

Faruga, Michal January 2008 (has links)
This diploma thesis considers with human vision and human eye. It takes into account both anatomic view and physiology standpoints. There is, among others, description of optical processes occurring in the organ of the sight mentioned in the work. The human eye suffers from optical defects – aberrations – that are able to degrade the retinal image and ultimately visual performance. Substantial part of the text deals with these aberrations. There are also analysed possibilities of their elimination using an inverse aberration. Work also assumes opportunity to optical modeling to calculate distorted images from ocular aberration data. Practical part consist of software application created using Matlab environment ver. 6.5 as well as full documentation. The examples of outputs procured using this application are published. Both software application and detail documentation are included on CD.

Page generated in 0.0261 seconds