No description available.

<p>Uppsatsen beskriver konstverket ”Vridning” av Kalmarkonstnären Anders Lönn. På den pre-ikonografiskanivån beskrivs verket i avseende på vad som är möjligt att konkret uppfatta med ögat, både gällande material och form på den plats där det står. På samma nivå beskrivs också vad som finns i konstverkets omedelbara närhet geografiskt, samt Kalmars lokalisering i förhållande till konstverket och regionen. Verket är placerat i den så kallade Karlsrorondellen strax söder om Kalmar. Rondellen är en punkt där tre huvudvägar och en lokal väg sammanstrålar. Konstverket reser sig 17 meter över marken och har verkat provokativt på vissa individer. ”Vridning” är välkänt i Kalmar och går i folkmun under beteckningen ”pinnen”. Materialet är trä och även marken i rondellen runt konstverket ingår i konstverkets idé.</p><p>På den ikonografiska nivån går analysen djupare och avser att besvara frågor som: Vad i Kalmar eller andra platser kan ha inspirerat konstnären. I generell mening; vad i traktens natur och kultur kan verka inspirerande för vilken som helst konstnär. Vår perception orsakar att vi drar till oss idéer i vår omgivning som sedan blandas och omtolkas. För en konstnär manifesteras resultatet av denna process genom olika konstverk. Uppsatsens ambition för denna nivå är således att knyta konstverket till konstnärens medvetna och omedvetna inspirationskällor i den lokala/regionala kulturen, vilken har stora delar gemensam med den nationella. Rubriken Material & Dimensioner relaterar till trämaterialet och de dimensioner som är förknippade med lokala/regionala/nationella byggnadsverk och skepp. Rubriken Form& Idé relaterar till formen i universell mening, d v s vilka andra konstverk runt om i världen som inspirerat både tidigare och senare konstnärer. Detta knyts till idén om hur formen påverkar betraktaren att uppfatta en rörelse i konstverket.</p><p>Den ikonologiska nivån ligger än djupare i den tidigare. Med hjälp av abstraktioner som beskriver individuella, mellanmänskliga och kollektiva skeenden och föreställningar avseendeklass, genus, kommunikation, möten, kopplade till material, form, idé och plats föreslås olika objekt som inspirationskällor. Förförståelsen jämförs med texter om t ex konstruktivism, den betydelsebärande skillnaden, gruppdynamik osv. Rubriken Material & Form relaterar tillmaterialet som klassbärare och varaktighet, formen som genusbetydande och avantgardistiska referenser. Rubriken Plats & Idé behandlar vägarnas och vägskälens betydelse för människors möten och kommunikation, liksom hur en plats kan bära individers identitet och meningsföreställningar.</p><p>Diskussionen landar i att ett konstverk som visar upp sig offentligt, utan att människor aktivtbehöver välja om de vill ta del av det inte, uppenbarligen kan verka mer provocerande än institutionell konst. Det kan också sammanbinda en lokalbefolkning, utgöra en del av dess identitet. En handfull skulle kanske fortfarande lättat andas ut om det plockades ned, men de flesta skulle nog ändå sörja ett förlorat sjö- och landmärke som tillhör kollektivet.</p>

Uppsatsen beskriver konstverket ”Vridning” av Kalmarkonstnären Anders Lönn. På den pre-ikonografiskanivån beskrivs verket i avseende på vad som är möjligt att konkret uppfatta med ögat, både gällande material och form på den plats där det står. På samma nivå beskrivs också vad som finns i konstverkets omedelbara närhet geografiskt, samt Kalmars lokalisering i förhållande till konstverket och regionen. Verket är placerat i den så kallade Karlsrorondellen strax söder om Kalmar. Rondellen är en punkt där tre huvudvägar och en lokal väg sammanstrålar. Konstverket reser sig 17 meter över marken och har verkat provokativt på vissa individer. ”Vridning” är välkänt i Kalmar och går i folkmun under beteckningen ”pinnen”. Materialet är trä och även marken i rondellen runt konstverket ingår i konstverkets idé. På den ikonografiska nivån går analysen djupare och avser att besvara frågor som: Vad i Kalmar eller andra platser kan ha inspirerat konstnären. I generell mening; vad i traktens natur och kultur kan verka inspirerande för vilken som helst konstnär. Vår perception orsakar att vi drar till oss idéer i vår omgivning som sedan blandas och omtolkas. För en konstnär manifesteras resultatet av denna process genom olika konstverk. Uppsatsens ambition för denna nivå är således att knyta konstverket till konstnärens medvetna och omedvetna inspirationskällor i den lokala/regionala kulturen, vilken har stora delar gemensam med den nationella. Rubriken Material &amp; Dimensioner relaterar till trämaterialet och de dimensioner som är förknippade med lokala/regionala/nationella byggnadsverk och skepp. Rubriken Form&amp; Idé relaterar till formen i universell mening, d v s vilka andra konstverk runt om i världen som inspirerat både tidigare och senare konstnärer. Detta knyts till idén om hur formen påverkar betraktaren att uppfatta en rörelse i konstverket. Den ikonologiska nivån ligger än djupare i den tidigare. Med hjälp av abstraktioner som beskriver individuella, mellanmänskliga och kollektiva skeenden och föreställningar avseendeklass, genus, kommunikation, möten, kopplade till material, form, idé och plats föreslås olika objekt som inspirationskällor. Förförståelsen jämförs med texter om t ex konstruktivism, den betydelsebärande skillnaden, gruppdynamik osv. Rubriken Material &amp; Form relaterar tillmaterialet som klassbärare och varaktighet, formen som genusbetydande och avantgardistiska referenser. Rubriken Plats &amp; Idé behandlar vägarnas och vägskälens betydelse för människors möten och kommunikation, liksom hur en plats kan bära individers identitet och meningsföreställningar. Diskussionen landar i att ett konstverk som visar upp sig offentligt, utan att människor aktivtbehöver välja om de vill ta del av det inte, uppenbarligen kan verka mer provocerande än institutionell konst. Det kan också sammanbinda en lokalbefolkning, utgöra en del av dess identitet. En handfull skulle kanske fortfarande lättat andas ut om det plockades ned, men de flesta skulle nog ändå sörja ett förlorat sjö- och landmärke som tillhör kollektivet.

In blast hole drilling, it is desirable to be able to drill as close as possible to the edge of the tunnel. The minimum distance from the edge is defined by the radial size of the rockdrill. Most of the rock drills used today have a rotation motor that rotates an axel parallel to the shank, which further rotates the shank through a gear set. Thus making the rock drill bulky. This thesis project carried out at Atlas Copco Rock Drills AB, Örebro, deals with the rotation mechanism of a rock drill. The main task of the project was to develop alternate concepts for rotation mechanism that would use the shank as a part of rotation mechanism and reduce the bulkiness of the rock drill. In order to find a suitable alternative, eight different concepts for hydraulic motor (with or without transmission) were generated and evaluated against each other. Two concepts, 1) multi-cam vane motor concept and 2) strain wave hydraulic gear motor concept, were selected for further functional design. Both concepts were designed at ideal conditions (100% efficiency) to achieve the required displacement. For the multi-cam vane motor, various design improvements were performed and the effect of different design parameters were also analyzed. Different variants of the motor were developed and analyzed. A rough design was performed for the strain wave hydraulic gear motor concept which was chosen for its novelty. CAD models for both the concepts and the related variants were developed for suggesting assembly layouts and valve mechanisms. The two concept designs would reduce the bulkiness of the rock drill. The benefits and drawbacks of the different variants have been discussed. The concepts must be further developed for implementation into a rockdrill. / Vid spränghålsborrning är det önskvärt att borra så nära tunnels periferi som möjligt. Det minsta avståndet från kanten definieras av borrmaskinens radie. Majoriteten av dagens borrmaskiner har en rotationsmotor som roterar en axel parallell till nackadaptern, vilket i sin tur roterar nackadaptern genom en drevuppsättning. Detta gör borrmaskinen otymplig. Detta examensarbete, som utfördes på Atlas Copco Rock Drills AB, Örebro, undersöker rotationsmekanismen hos en borrmaskin. Projektets huvuduppgift var att utveckla alternativa koncept till rotationsmekanismen som använder nackadaptern som en del av rotationsmekanismen och reducerar borrmaskinens otymplighet. För att hitta ett lämpligt alternativ genererades åtta olika koncept för en hydraulisk motor (med och utan transmission) som sedan utvärderades. Två koncept, 1) ”multi-kam vingmotor” och 2) ”hydrauliskt driven töjningsvåg-växel”, valdes för ytterligare funktionell konstruktion. Båda koncepten konstruerades under ideala förhållanden (100% effektivitet) för att uppnå det deplacement som krävs.För ”multi-kam vingmotor” utfördes ett flertal konstruktionsförbättringar och effekten av olika konstruktionsparametrar analyserades. Olika varianter av motorn togs fram samt analyserades. En grov design genomfördes för ”hydrauliskt driven töjningsvåg-växel”, vilken valdes på grund av att designen inte förekommit I någon litteratur. CAD-modeller för båda koncepten samt relaterade varianter togs fram för att föreslå monteringslayouter och ventilmekanismer. De två koncepten skulle reducera otympligheten hos borrmaskinen. För –och nackdelarna hos de olika varianterna har diskuterats. Koncepten måste utvecklas ytterligare för att kunna implementeras i en borrmaskin.

This report presents the degree project for a master's degree in Mechanical Engineeringat Luleå University of Technology performed by Emma Olsson at GKN ePowertrain in Köping. The aim of the thesis was to develop a calculation method to evaluate fatigue ina weld due to torsion. During the degree project, two di erent calculation methods weredeveloped - An analytical method and a numerical method. The analytical method is based on a calculation method already used at GKN for calculatingfatigue due to rotary bending, but with the adaptations required for when the weld issubjected to torsion. For this method, Wöhler's curve, Goodman and Gerber mean stresscorrection and Palmgren-Miner's rule have been used. The numerical method was performed in the commercial software FEMFAT, which hasbeen developed to calculate, among other things, fatigue and safety factors. This is asimulation program the company in question has, but previously not used for this purpose. During the process of developing these calculation methods, areas such as mean stresscorrection, fatigue strength and weld classi cation have been studied, and appropriatesettings for the simulation.This resulted in two calculation methods whose results differ greatly from each other.The analytical method is a very conservative method in which the fatigue damage that iscalculated becomes very high and according to the damage value the weld will fail. Forthe numerical method, on the other hand, the fatigue is very low and, according to thedamage value, will not fail. Based on this, it can be stated that the numerical method is the method considered mostreliable and should be further investigated and  nally used. However, it is not possible togive a precis conclusion of whether the methods correspond to the reality, since no physicaltesting have been performed.

i Abstract The Nockeby Bridge, in the western part of Stockholm, is a prestressed concrete bridge with an openable swing span of steel. The bridge was built during 1970 and should now be widened with 0.5 meters on each side. The concrete bridge deck is supported by two main-beams and cross-beams are located at the position of all supports. Previous studies of the bridge show that the torsional resistance is too low and the bridge needs strengthening while widened. The aim of this master  thesis  was  to  study  and  compare  different  strengthening  methods  for  The  Nockeby Bridge.  Eight  different  bridges  in  Sweden  and  China  were  reviewed  to  find  possible  strengthening  methods  for  The  Nockeby  Bridge.  External  prestressing  tendons  and  additional  cross-beams between  the  two  main-beams  were  seen  to  have  good  influence  on  the  resistance.  The  effect from strengthening with carbon-fiber reinforced polymer was questioned during small loads and was not seen as a suitable strengthening method for The Nockeby Bridge.  Four different FE-models were generated to be able to compare two strengthening methods. The compared strengthening methods were a method with additional cross-beams between the main-beams and a method with external prestressing tendons. All FE-models were built up by solid- and  truss  elements  where  the  concrete  was  modelled  with  solid  elements  and  the  prestressed reinforcement was modelled with truss elements.  Only a few load-cases were included to limit the scope of the study. The included load-cases were deadweight,  prestressing  forces  and  vehicle  load  from  standard  vehicle  F,  G,  H  and  I.  Two influence lines were created to be able to place the vehicle loads in an unfavorable way. From the FE-models, shear  stresses were  extracted  along two  lines, one  on  each  side  of the main-beam. The torsional part of the shear stresses was calculated from these two results and compared with the torsional resistance of the bridge. While calculating the torsional resistance, the normal force in the cross-section from prestress was extracted with the function “free body cut”. The results showed that none of the tested strengthening methods were enough to  strengthen The  Nockeby  Bridge.  However, the  method  with additional  cross-beams  was  seen  as  a  better method than external prestressing tendons. A combination of the two methods might be suitable but  was  not  tested.  Adding  four  cross-beams  in  each  span  might  also  increase  the  resistance enough, but this was neither tested. It was also seen that a reduction of the torsional stiffness had a large influence on the result. Such a reduction is allowed in some cases and should be utilized if possible. Furthermore,  it  was  seen  that  solid-models  were  extremely  time  consuming  and  there  is  not  a  good alternative to design a bridge with only a solid model. / Nockebybron i västra Stockholm är en förspänd betongbro med ett öppningsbart svängspann av stål. Bron byggdes 1970 och ska nu breddas med 0.5 meter på varje sida. Betongplattan stöds upp av två huvudbalkar och tvärbalkar är placerade vid samtliga stöd. Tidigare studier av bron visar att brons vridstyvhet är låg och bron behöver förstärkas i samband med breddningen. Syftet med detta examensarbete är att undersöka och jämföra olika förstärkningsmetoder för Nockebybron. Åtta olika  broar  i  Sverige  och  Kina  undersöktes  för  att  hitta möjliga  förstärkningsåtgärder  för Nockebybron. Extern spännarmering och extra tvärbalkar mellan de två huvudbalkarna hade en bra inverkan på kapaciteten. Kapacitetsökningen fån förstärkning med kolfiberförstärkt plast är ifrågasatt vid låga laster och uppfattas inte som en bra metod för att förstärka Nockebybron.  Fyra     olika     FE-modeller     skapades     för     att     jämföra     två     förstärkningsmetoder. Förstärkningsmetoderna som jämfördes var metoden med extra tvärbalkar mellan huvudbalkarna samt   en   metod   extern   spännarmering.   Alla   FE-modeller   byggdes  upp   med  solid-  och stångelement  där  betongen  modellerades  med  solidelement  och  den  förspända  armeringen modellerades med stångelement.  Enbart ett fåtal lastfall inkluderades i studien för att minska studiens omfattning. De inkluderade lastfallen  var  egenvikt,  förspänningskrafter  samt  trafiklast  från  typfordon  F,  G,  H  och  I.  Två influenslinjer  skapades  för  att  placera  trafiklasten  på  ett  ogynnsamt  sätt.  Från  FE-modellerna extraherades   skjuvspänningar   från   bägge   sidor   av   en   av   huduvbalkarna.   Från   dessa skjuvspänningar   beräknades   vrid-delen   av   skjuvspänningarna   som   jämfördes   med   brons vridkapacitet.  När  vridkapaciteten  beräknades  togs  tryckkraften  från  tvärsnittet  fram  genom funktionen ”free body cut”.  Resultatet visade att ingen av de testade förstärkningsmetoderna var tillräckliga för att  förstärka Nockebybron.  Hur  som  helst,  metoden  med  extra  tvärbalkar  ansågs  som  en  bättre  metod  än extern  spännarmering.  En  kombination  av  de  bägge  förstärkningsmetoderna  kan  vara  lämplig men detta testades inte. Att lägga in fyra tvärbalkar i varje spann kan också leda till en tillräcklig ökning av kapaciteten, men detta fall testades inte heller. En reduktion av vridstyvheten sågs ha en stor påverkan på resultatet. En sådan reduktion är tillåten i vissa fall och borde utnyttjas om möjligt. Vidare  upptäcktes  att  en  solidmodell  är  väldigt  tidskrävande  varför  det  inte  är  lämpligt  att  dimensionera en bro enbart med hjälp av en solidmodell.

There is currently a knowledge gap regarding the plastic material properties of many steel types that Atlas Copco use in their high torque power tools. This makes it difficult to fully utilise the capabilities of the Finite Element Method (FEM) to aid the developmental process. Case hardened steel is of special interest as there is not any established method on how to model it numerically.Test specimens of steel type 9195 and 2541 has been developed with two different geometries; hollow and solid. Specimen were heat treated to create case hardened specimens with different Case Depths (CD) as well as specimens made to mimic the material behaviour of the case and core of case hardened steel.Monotone torsion tests were conducted to generate stress-strain data for material models. Hardness tests of case hardened steel were made to determine hardness profiles. By combining these results, a spatially dependent case hardened steel material in an FE-model was created.Test results of the homogeneous specimen tests were successfully modelled using FEA. The case hardened steel could also be modelled, but with a discrepancy against the test results as the model core material were not representative actual core. However, the spatially dependent material model has high potential for simulating the case hardened steel, given the correct inputs. / Det finns för närvarnade bristfällig kännedom gällandes plastiska materialegenskaper hos många av de stål Atlas Copco använder i sina högmomentsverktyg för åtdragning av förband. Detta gör det svårt att fullt ut använda finita elementmetoden (FEM) som ett verktyg i produkters utvecklingsprocess. Sätthärdat stål är av intresse då det inte finns någon etablerad metod för hur det ska modelleras numeriskt.Provstavar gjorda av ståltyperna 9195 och 2541 har tagits fram med två olika geometrier; ihåliga och solida. Provstavarna var värmebehandlade vilket gav sätthärdade material med olika sätthärdningsdjup samt provstavar i material som skulle efterlikna materialet hos höljet och kärnan av sätthärdat stål.Monotona vridprov utfördes för att generera spännings-töjningsdata för användning i materialmodeller. Hårdhetstester gjordes för att fastställa hårdhetsprofiler hos sätthärdat stål. Genom att kombinera dessa provresultat skapades en numerisk material-model av sätthärdat stål med FEM.Testresultaten från de homogena provstavarna återskapades numeriskt med goda resultat. De sätthärdade provstavarnas beteende kunde också återskapas, men med ett något bristfälligt resultat då kärnmaterialet hos modellen inte var representativt av riktigt kärnmaterial hos sätthärdat stål. Modellen har dock hög potential för att återskapa sätthärdat stål, givet korrekt materialdata.