Denna undersökning syftade till att analysera historia i konst genom att förenkla Panofskys analysmodell. Detta i samband med ett pedagogiskt tankesätt för att i framtiden utveckla analysredskap för mina elever på gymnasienivå. Panofskys analysmodell är tidskrävande och komplicerad, för att konkretisera detta för eleverna utvecklade författaren en enklare variant som är menat att lägga grund för intressanta diskussioner i klassrummen.   För att undersöka detta valde författaren två olika konstverk, ett från Barocken (1600tal), ett från Romantiken (1800tal), och analyserade dessa utifrån sin egna analysmodell. Detta för att faktiskt själv ha använt sig av den innan man ger ut den till eleverna. Efter det tog författaren fram en gymnasieuppgift i kulturhistoria, med ytterligare ett konstverk från 1800talet, där syftet är att eleverna ska lära sig om nationalismen.   Studien visade att en enklare analysmodell, kopplad till kunskapskrav och baserad på Panofskys analysmodell kan både ge kunskap och skapa intresse hos betraktaren/eleven.

Syftet med följande analysstudie är att undersöka huruvida Panofskys ikonologiska bildanalysmodell är applicerbar på bilder/verk ifrån olika tider med olika konstbegrepp. Var, hur och när fungerar Panofskys modell som allra bäst och när gör den det mindre bra? För att kunna få svar på följande fråga valde författarna att, utifrån Panofskys metod, analysera tre bilder/konstverk – en från Romantiken, en från Modernismen och en från Postmodernismen – där man använder olika konstbegrepp, med andra ord där synen på konst skiljer sig åt. Resultatet, vilket härleds ur författarnas slutgiltiga tolkningar och analyser, visade att Panofskys modell var fullt applicerbar på samtliga typer av konst, dock var den mer eller mindre lämplig beroende på vilken typ av konst man studerade. Vid analysen av konstverket ifrån Romantiken var denna exemplarisk, vid analysen av det abstrakta konstverket ifrån Modernismen var steg 1 en aning svårgenomförbart vilket i detta fall [vilket inte alltid behöver förekomma vid analyser av abstrakt konst] berodde på verkets komplexitet och avslutligtvis, vid analysen av konstverket ifrån samtidskonsten, var denna fullt applicerbar, och detta borde även vara fallet då man analyserar annan Postmodern konst så länge man känner till och/eller kan finna tillräckligt med information om konstnären och dennes omvärld.

Jag har valt att undersöka hur bilder utgör fönster till det förflutna och blir till ett minne av något.  Bilder kan berätta om en historisk händelse, visa hur det gick till och upprätta hur vi ska se på ett skede.  Bilder kan bli en ikon för en händelse. Under min undersökning arbetar jag med historia, bild och konst, genom att analysera bilder med hjälp av Erwins Panofskys ikonologiska analysmetod som visar olika historiska skeden och tolka vad bilden kan berätta. Vilka kännetecken har de bilder som blivit ikoniska för historiska händelser? Vad skymmer den ikoniska framställningen? I mitt skriftliga arbete har jag hittat vissa komponenter i bilder som gjort den ikonisk för en historisk händelse.  Dessa beståndsdelar har jag själv sedan använt för att skapa en bild för att beskriva en påhittad historia i gestaltningen. Jag analyserar fem utvalda bilder har vissa drag gemensamt. Både målningarna och fotografierna visar ögonblick och de alla visar en aktiv händelse. Det är rörelse i bilderna. Som betraktare är jag mitt i händelsernas centrum och en del av människorna i bilden. Man ser ett ögonblick av historien. Mycket tyder på att en patriarkal makt upprätthålls i alla de fem ikoniska bilderna. Den patriarkala makten finns alltid närvarande i bildernas konstruktion. En underliggande grundläggande uppfattning i den västerländska kulturen, som framträder i dessa fem bilder, är att männen räknas som härskande och det är dem som avgör historieögonblicken. Bilder blir som ett fönster till det förflutna och till viktiga händelser. Det är bilderna som skapar även tillgång till historien och en ”sanning” om vad som hände. Vi minns händelser genom bilder.

Thèse (Ph. D.)--Université Laval, 2007. / Bibliogr.: f. 205-214. Publié aussi en version électronique dans la Collection Mémoires et thèses électroniques.

<p>Uppsatsen beskriver konstverket ”Vridning” av Kalmarkonstnären Anders Lönn. På den pre-ikonografiskanivån beskrivs verket i avseende på vad som är möjligt att konkret uppfatta med ögat, både gällande material och form på den plats där det står. På samma nivå beskrivs också vad som finns i konstverkets omedelbara närhet geografiskt, samt Kalmars lokalisering i förhållande till konstverket och regionen. Verket är placerat i den så kallade Karlsrorondellen strax söder om Kalmar. Rondellen är en punkt där tre huvudvägar och en lokal väg sammanstrålar. Konstverket reser sig 17 meter över marken och har verkat provokativt på vissa individer. ”Vridning” är välkänt i Kalmar och går i folkmun under beteckningen ”pinnen”. Materialet är trä och även marken i rondellen runt konstverket ingår i konstverkets idé.</p><p>På den ikonografiska nivån går analysen djupare och avser att besvara frågor som: Vad i Kalmar eller andra platser kan ha inspirerat konstnären. I generell mening; vad i traktens natur och kultur kan verka inspirerande för vilken som helst konstnär. Vår perception orsakar att vi drar till oss idéer i vår omgivning som sedan blandas och omtolkas. För en konstnär manifesteras resultatet av denna process genom olika konstverk. Uppsatsens ambition för denna nivå är således att knyta konstverket till konstnärens medvetna och omedvetna inspirationskällor i den lokala/regionala kulturen, vilken har stora delar gemensam med den nationella. Rubriken Material & Dimensioner relaterar till trämaterialet och de dimensioner som är förknippade med lokala/regionala/nationella byggnadsverk och skepp. Rubriken Form& Idé relaterar till formen i universell mening, d v s vilka andra konstverk runt om i världen som inspirerat både tidigare och senare konstnärer. Detta knyts till idén om hur formen påverkar betraktaren att uppfatta en rörelse i konstverket.</p><p>Den ikonologiska nivån ligger än djupare i den tidigare. Med hjälp av abstraktioner som beskriver individuella, mellanmänskliga och kollektiva skeenden och föreställningar avseendeklass, genus, kommunikation, möten, kopplade till material, form, idé och plats föreslås olika objekt som inspirationskällor. Förförståelsen jämförs med texter om t ex konstruktivism, den betydelsebärande skillnaden, gruppdynamik osv. Rubriken Material & Form relaterar tillmaterialet som klassbärare och varaktighet, formen som genusbetydande och avantgardistiska referenser. Rubriken Plats & Idé behandlar vägarnas och vägskälens betydelse för människors möten och kommunikation, liksom hur en plats kan bära individers identitet och meningsföreställningar.</p><p>Diskussionen landar i att ett konstverk som visar upp sig offentligt, utan att människor aktivtbehöver välja om de vill ta del av det inte, uppenbarligen kan verka mer provocerande än institutionell konst. Det kan också sammanbinda en lokalbefolkning, utgöra en del av dess identitet. En handfull skulle kanske fortfarande lättat andas ut om det plockades ned, men de flesta skulle nog ändå sörja ett förlorat sjö- och landmärke som tillhör kollektivet.</p>

Detta arbete syftar till att undersöka vad bilder, gestaltande religiösa berättelser, kan förmedla om den religiösa kontext där de har sitt ursprung. Hur väl dessa bilder kan tjäna som hjälpmedel till att förklara centrala aspekter av respektive religion i undervisningssammanhang är även en del som kommer att undersökas. Det aktuella bildmaterialet består av två bilder hämtade ur den kristna och den buddhistiska bildtraditionen. För att behandla aktuella bilder används en kvalitativ observationsmetod i form av en egen bildanalys-anpassning som inkluderar delar av både den ikonologiska och semiotiska analystraditionen. Resultatet av dessa analyser visar att den aktuella typen av bilder kan, under gynnsamma omständigheter, förmedla information om sin religiösa kontext och på sätt även tjäna som ett didaktiskt hjälpmedel.

Uppsatsen beskriver konstverket ”Vridning” av Kalmarkonstnären Anders Lönn. På den pre-ikonografiskanivån beskrivs verket i avseende på vad som är möjligt att konkret uppfatta med ögat, både gällande material och form på den plats där det står. På samma nivå beskrivs också vad som finns i konstverkets omedelbara närhet geografiskt, samt Kalmars lokalisering i förhållande till konstverket och regionen. Verket är placerat i den så kallade Karlsrorondellen strax söder om Kalmar. Rondellen är en punkt där tre huvudvägar och en lokal väg sammanstrålar. Konstverket reser sig 17 meter över marken och har verkat provokativt på vissa individer. ”Vridning” är välkänt i Kalmar och går i folkmun under beteckningen ”pinnen”. Materialet är trä och även marken i rondellen runt konstverket ingår i konstverkets idé. På den ikonografiska nivån går analysen djupare och avser att besvara frågor som: Vad i Kalmar eller andra platser kan ha inspirerat konstnären. I generell mening; vad i traktens natur och kultur kan verka inspirerande för vilken som helst konstnär. Vår perception orsakar att vi drar till oss idéer i vår omgivning som sedan blandas och omtolkas. För en konstnär manifesteras resultatet av denna process genom olika konstverk. Uppsatsens ambition för denna nivå är således att knyta konstverket till konstnärens medvetna och omedvetna inspirationskällor i den lokala/regionala kulturen, vilken har stora delar gemensam med den nationella. Rubriken Material &amp; Dimensioner relaterar till trämaterialet och de dimensioner som är förknippade med lokala/regionala/nationella byggnadsverk och skepp. Rubriken Form&amp; Idé relaterar till formen i universell mening, d v s vilka andra konstverk runt om i världen som inspirerat både tidigare och senare konstnärer. Detta knyts till idén om hur formen påverkar betraktaren att uppfatta en rörelse i konstverket. Den ikonologiska nivån ligger än djupare i den tidigare. Med hjälp av abstraktioner som beskriver individuella, mellanmänskliga och kollektiva skeenden och föreställningar avseendeklass, genus, kommunikation, möten, kopplade till material, form, idé och plats föreslås olika objekt som inspirationskällor. Förförståelsen jämförs med texter om t ex konstruktivism, den betydelsebärande skillnaden, gruppdynamik osv. Rubriken Material &amp; Form relaterar tillmaterialet som klassbärare och varaktighet, formen som genusbetydande och avantgardistiska referenser. Rubriken Plats &amp; Idé behandlar vägarnas och vägskälens betydelse för människors möten och kommunikation, liksom hur en plats kan bära individers identitet och meningsföreställningar. Diskussionen landar i att ett konstverk som visar upp sig offentligt, utan att människor aktivtbehöver välja om de vill ta del av det inte, uppenbarligen kan verka mer provocerande än institutionell konst. Det kan också sammanbinda en lokalbefolkning, utgöra en del av dess identitet. En handfull skulle kanske fortfarande lättat andas ut om det plockades ned, men de flesta skulle nog ändå sörja ett förlorat sjö- och landmärke som tillhör kollektivet.

Zugl.: Freiburg (Breisgau), Univ., Diss., 2003

Thesis (Ph. D.)--University of California, Santa Cruz, 1993. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 275-284).

L’étude des concepts fondamentaux de l’iconologie permet de dégager la conception de l’art, de l’histoire et de la création qu’elle implique. L’examen de l’analyse iconographique, des formations par analogie et de la critique du formalisme de Wölfflin permet de réviser l’idée selon laquelle l’intellectualisme de Panofsky le conduirait à méconnaître la spécificité du visuel. La mise au jour des torsions que l’iconologue fait subir au concept de forme symbolique clarifie la question du néo-kantisme et pose celle de l’usage de concepts (philosophiques) par l’historien. Le propre de la démarche historienne ressort aussi de l’analyse du concept rieglien de Kunstwollen qui engage la théorie de la création, la définition de l’art, son autonomie et la légitimité de l’iconologie. Celle-ci passe également par la résolution d’une tension entre le souci d’écarter toute approche esthétique ou normative de l’objet d’art et la nécessaire prise en compte de sa spécificité épistémologique et pratique. Enfin le concept d’habitus et la refonte des notions d’influences et de tradition lèvent l’antinomie entre liberté créatrice et nécessité historique. L’usage du modèle dialectique (hégélien) de l’histoire relève d’un choix de méthode et d’une prise de distance par rapport à Warburg dont les concepts centraux sont détournés. / The study of the fundamental concepts of iconology enables us to identify the idea of art, of history and of creation it presupposes and also to rethink the traditional interpretation which is made of it. The analysis of the iconographical moment, of the creation by analogy and of the criticism of Wölfflin’s formalism challenges the idea that Panofsky supposedly fails to recognize the implacability of the visual aspect. As for Panofsky’s thesis of Neo-Kantianism, it is based on resorting to the concept of symbolic form. But the twisting it undergoes is relevant of the unique way in which the historian resorts to (philosophical) concepts. The distinguishing feature of the historical approach also emerges from the study of the Rieglian Kunstwollen concept which involves the theory of creation, the definition and the autonomy of art, and the legitimacy of iconology. This legitimacy also emerges from the solving of the tension between the desire to turn down any esthetical or normative approach of the objet d’art, and the necessity to take its epistemological and practical specificity into account. The historian’s will to be objective and the transformation of the taste-based judgment into the knowledge-based judgment it seems to imply are also questioned. Finally, the concept of habitus and the transformation of the notions of influence and tradition remove the antinomy between creative freedom and historical necessity. The use of the dialectic (Hegelian) model of history is a choice of method and implies that Panofsky voluntarily stands back from Warburg’s philosophy, the key concepts of which are thus embezzled.