This diploma paper deals with the two very first purely moral weekly magazines that used to appear in Prague in the beginning of the 70's of the 18th century, Die Unsichtbare and Die Sichtbare. The goal of the diploma paper is to describe the contentual and also the formal aspect of the text in order to enable depicture of the genre's function and its influence on public. There are questions established concerning the source basis and the used methodics in the first chapter. The second chapter tries to get into the history and the structure of the moral magazines using the period hand-books and all available literature. There are the Prague enlightenment and the task of the moral magazines in it brought closer in the third chapter. The fundamental part of my work is the fourth chapter that contains the analysis of the surveyed magazines from the view of the subject-matter, content and marginally language. The last chapter outlines the end of both of the magazines and the fading of this genre in czech lands. The supplement is made of photocopies of the front pages of both of the magazines and examples of the text.

Darbe nagrinėjama internetizacijos įtaka kultūrinei spaudai: kaip ji buvo priimta, kaip, vykstant internetizacijos procesui, kito kultūrinė spaudos turinys, misija, vizija, auditorija. Norint tai išsiaiškinti darbe analizuojama internetinės spaudos, populiariosios ir elitinės kultūros institucijos. Nors kultūrinė spauda yra savita ir priklauso elitinio meno krypčiai, norėdama išlikti, ji vis dėlto turi vadovautis rinkos dėsniais, ypač, jei esminės paramos nesuteikia valstybė. Dėl šių skirtingų sąlygų susikirtimo, iškyla ambivalencijos, įsikitinimo, transgresijos vyksmo tikimybė. Darbo objektas yra leidinių „Šiaurės Atėnai“, „Literatūra ir menas“, „7 meno dienos“ ir „Nemunas“ ir jų internetinių versijų auditorija, vizija, misija ir turinys. Lediniai pasirinkti dėl turinio, minties ir leidybinių charakteristikų (tiražas, periodiškumas) panašumo. Darbu siekta įvertinti dėl internetizacijos įvykusį „Šiaurės Atėnų“, „Literatūros ir meno“, „7 meno dienų“ ir „Nemuno“ vizijos, misijos, auditorijos ir turinio kismą. Siekiant užsibrėžto tikslo, išsiaiškinta kultūrinės spaudos reikšmė ir specifika, atskleista kultūrinės spaudos raida Lietuvoje, išnagrinėtas interneto poveikis Lietuvos spaudai. Taip pat atlikti du tyrimai: pusiau struktūruotas interviu su „Šiaurės Atėnų“, „Literatūros ir meno“, „7 meno dienų“ ir „Nemuno“ leidinių buvusiais ir esamais redaktoriais bei išanalizuoti šių leidinių internetiniai puslapiai. Atliktos teorinė ir empirinė analizės atskleidė internetizacijos įtaką... [toliau žr. visą tekstą] / It is analysed in this paper the impact of the internetization to the cultural press: how did the cultural press adopt internetization, how the content, mission, vision and audience have changed. In order to achieve it, institutions of the internet press, popular ant elitist culture were analyzed. Although, the cultural press is unique and belongs to elitist art, it also has to behave according to the market laws, especially if no grants from the state are being given. Due to these different operating conditions, there is a great chance of ambivalence, “entering into another“, transgression possibility. The object of this paper is the change of “Siaurės Atenai”, “Literatura ir menas“, “7 meno dienos“ ir “Nemunas“ weeklies‘ content, vision, mission and audience. These particular weeklies were chosen because of their content, thought and publishing characteristics similarities. It was tried to investigate the impact of mutation to content, vision, mission and audience of “Siaures Atenai“, “Literatura ir menas“, “7 meno dienos“ and “Nemunas“ on the terms of internetization. In order to achieve this goal, objectives were fulfilled: the significance and particularity of cultural press were explored, the development of Lithuanian cultural press was revealed, internetization impact to Lithuanian press was examined, as well. Forthermore, two researches were investigated: semi-structured interview with the previous and recent editors of the relevant weeklies and the analysis of the... [to full text]

Den här avhandlingen tar till syfte att närmare förklara hur det i svensk 1700-talslitteratur vanligt förekommande satiriska porträtterandet av en landsman som har låtit sig påverkas av fransk kultur, i seder, språk och mode, på sådant sätt att han har blivit en ”sprätthök”, utgör en kritik av det franska kulturinflytandet. Avhandlingen visar också hur det kritiska förhållningssättet till det franska kulturinflytandet, som kanaliseras i beskrivningarna av sprätthöksfigurens förfranskade later, är inbegripet i diskurser om nationell tillhörighet, kultur, moral och språk. Det åberopade källmaterialet, till större delen från perioden 1720-1772, består av varjehanda moralsatirisk litteratur, varav sedekomedier och moraliska veckoskrifter utgör kärnan i analysen. Den analytiska delen av avhandlingen är indelad i tre större kapitel. Det första analsykapitlet tar itu med hur sprätthöksfiguren definieras i källmaterialet. Dessutom visar kapitlet hur resandet till Frankrike och i synnerhet till staden Paris, samtidigt som det ingår i tidens allmänt hållna kritik mot unga adelsmäns bildningsresande, utpekas som förklaringen till att svenskar omskapas till förfranskade sprätthökar. Det andra analyskapitlet visar hur sprätthökarna kan sägas förkroppsliga de stereotypiska föreställningarna om en moraliskt fördärvlig fransk nationalkaraktär och därigenom bidra till konstruktionen av motbilden till en svensk, dygdig och positiv nationalkaraktär. Det tredje analyskapitlet behandlar de språkideologiska motiv och den kritik mot en förfranskad umgängeskultur som kan utläsas i åsikterna om och beskrivningarna av sprätthökarnas språkbruk. / The subject of this dissertation concerns 18th century literary depictions of a certain satirical character, the fop, or in Swedish the “sprätthök”. The overall aim of this study is to investigate how the portrayals of the “sprätthök” are involved in the creation of a critical discourse on French cultural influence and how this, in turn, has a bearing on 18th century conceptions of national identity, morals, culture and language. The material referred to in this dissertation consists of Swedish 18th century literature during the period 1720-1772, mainly comedies of manners and moral weeklies. The analytical part of the dissertation is divided into three major chapters, each dealing with a certain theme. The first of these chapters addresses the question of how the “sprätthök” is defined in the source material and moreover how the criticism of educational travel abroad, to France and Paris, is part of the discussion of how young male Swedes are transformed into Frenchified fops. The second of these chapters deals with the concept of national character and how Swedish fops can be said to embody the negative image of the French national character. The third major analytical chapter concentrates on the language used by fops, and the underlying criticism based on language ideology which is thereby evoked.