No description available.

The purpose of this essay has been to study IF Elfsborgs way through the economic hardships of the 1930s, a decade known as the clubs most successful. Basically, the focus has been to emphasize the decisions made by the club during this period in contrast to its surroundings and swedish society as a whole. How has the club been affected by changes in society and to what extent has the club had an impact on the working class in its home town of Borås? With this study I want to demonstrate the role of football in 1930s swedish society, and also emphasize the importance of the network of relationships between the club and the city's entrepreneurs.The source material for this study consists mainly of archival protocols such as; annual protocols, section protocols, economic accounts and activity reports. I have also used newspaper clippings, membership lists and pictures, all available at the association archive, located at the city archive in Borås. Besides the source material my main literary support during this process has been Torbjörn Anderssons Kung Fotboll (2002), along with a few others such as Rolf Pålbrants Arbetarrörelsen och idrotten 1919－1939 (1977) and Rune Jungens Vävarstad i uppror: arbetarrörelsen i Borås 1880－1920 (1978).The main result of this study has been that societal circumstances particular to Borås at the time, along with the club’s connections with the city’s business owners were crucial to maintaining a good relationship with the working class which in turn played a major role in the club’s success in the 1930s.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Författare: Sandra Nordal</p><p>Titel: Kulturhistoria – ett tvärvetenskapligt ämne med många ingångar.</p><p>En studie om olika lärares uppfattning om kursen Kultur- och idéhistoria.</p><p>Title in English: Cultural history – an interdisciplinary subject with many approaches.</p><p>An essay on teachers´ opinions about the course ”Kultur- och idéhistoria”.</p><p>C-uppsats i musikpedagogik, Musikhögskolan vid Örebro universitet, 2006.</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka och skapa förståelse för hur lärare med olika utbildning, som undervisar i kursen Kultur- och idéhistoria, uppfattar kursen, hur de tolkar kursplanen för densamma och hur de tror att detta speglar sig i praktiken.</p><p>Med hjälp av en mindre enkätundersökning fick jag inledningsvis fram intressanta fakta om 23 lärares utbildning och syn på kursen Kultur- och idéhistoria. Detta har legat till grund för en del av mitt resultat, samtidigt som enkätsvaren har utgjort urvalsunderlag för tre intervjuer. Genom intervjuerna har jag fått mer djupgående förståelse för hur dessa tre tänker omkring ämnet.</p><p>Av enkätundersökningen framgick att en lärarexamen med historia, i kombination med ytterligare ett eller två huvudämnen, är den klart vanligaste utbildningen bland de 23 lärare som besvarat enkäten. En vanlig kombination är historia och svenska. Det varierar i ganska hög grad huruvida lärarna har läst till fristående kurser med anknytning till ämnet kultur¬historia. De intervjuade lärarna anser att deras intressen och kunskaper präglar undervisningen i hög grad. Även enkätsvaren tyder på detta. Efter ett långt yrkesliv anser de dock att de har förvärvat många betydelsefulla kunskaper på annat håll än i den formella utbildningen.</p>

SAMMANFATTNING Författare: Sandra Nordal Titel: Kulturhistoria – ett tvärvetenskapligt ämne med många ingångar. En studie om olika lärares uppfattning om kursen Kultur- och idéhistoria. Title in English: Cultural history – an interdisciplinary subject with many approaches. An essay on teachers´ opinions about the course ”Kultur- och idéhistoria”. C-uppsats i musikpedagogik, Musikhögskolan vid Örebro universitet, 2006. Syftet med denna uppsats är att undersöka och skapa förståelse för hur lärare med olika utbildning, som undervisar i kursen Kultur- och idéhistoria, uppfattar kursen, hur de tolkar kursplanen för densamma och hur de tror att detta speglar sig i praktiken. Med hjälp av en mindre enkätundersökning fick jag inledningsvis fram intressanta fakta om 23 lärares utbildning och syn på kursen Kultur- och idéhistoria. Detta har legat till grund för en del av mitt resultat, samtidigt som enkätsvaren har utgjort urvalsunderlag för tre intervjuer. Genom intervjuerna har jag fått mer djupgående förståelse för hur dessa tre tänker omkring ämnet. Av enkätundersökningen framgick att en lärarexamen med historia, i kombination med ytterligare ett eller två huvudämnen, är den klart vanligaste utbildningen bland de 23 lärare som besvarat enkäten. En vanlig kombination är historia och svenska. Det varierar i ganska hög grad huruvida lärarna har läst till fristående kurser med anknytning till ämnet kultur¬historia. De intervjuade lärarna anser att deras intressen och kunskaper präglar undervisningen i hög grad. Även enkätsvaren tyder på detta. Efter ett långt yrkesliv anser de dock att de har förvärvat många betydelsefulla kunskaper på annat håll än i den formella utbildningen.

Denna fallstudie sätter fokus på hur pedagoger i skolans värld och kulturens värld upplever samarbetet dem emellan. Den empiriska undersökningen består av intervjuer genomförda med pedagoger från de båda grupperna. Vad gäller skolan har vi riktat in oss på pedagoger som arbetar med de äldsta barnen i förskolan, och upp till mellanstadiet. Museipedagogerna arbetar i verksamheter med inriktning mot lokalhistoria och konst. Vid intervjuerna framkom att samarbetet ser väldigt olika ut och att det ofta är upp till pedagogerna själva i vilken grad de samarbetar och drar nytta av varandra. Museipedagogiken har gått från att till största delen handla om förmedlande av kunskap till att alltmer fokusera individernas deltagande. Ett deltagande där upplevelsen och det aktiva handlandet sätts i fokus. Ett sådant arbetssätt är just vad många lärare eftersträvar idag, och därför är det konstigt att samarbetet institutionerna emellan inte är större. Vårt resultat pekar mot att hindren till viss del handlar om en skillnad i pedagogik, och syn på kunskap, men mera om bristande kunskap om varandra, brister i förberedelse och uppföljning, samt organisatoriska och ekonomiska hinder. Kan ett samarbete komma till stånd så gagnar det såväl elever och skola som kulturinstitutionerna, det var alla överens om.

För att inte gå miste om den moderna bebyggelsen har det blivit mer aktuellt för alla kommuner i Sverige att studera och dokumentera den befintliga bebyggelsen. Ett området eller en byggnad som är uppförd under 1960- och 1970-tal berättar genom arkitekturen och områdets karaktär om den tids samhällsutveckling och historia. Detta gör att byggnader kan besitta olika kulturvärden och arkitektoniska kvalitéer som gör de är värda att bevara. Därför är det viktigt att förmedla kunskap till bostadsägare om bevarandeskäl så att nutida och kommande generationer inte ska gå miste om bebyggelsen, utan även få ta del av vår tids villaarkitektur.

Syftet med denna studie var att ge en djupare inblick i pedagogiska tanketraditioner och med ett musikpedagogiskt kunskapsintresse undersöka vilka intentioner och konventioner som låg till grund för kommunikation av musikaliska kunskaper i historiska manualer. Förord ur fyra manualer från två olika århundraden studerades; en instrumentskola och en musikteoretisk manual från 1500-talet och en instrumentskola och en musikteoretisk manual från 1700-talet. Manualerna var Silvestro Ganassis Opera intitulata Fontegara från 1535, Thomas Morleys A Plaine and Easie Introduction to Practicall Musicke från 1597, Johann Joseph Fux Gradus ad Parnassum från 1725 samt Johann Joachim Quantz Versuch einer Anweisung die Flöte traversiere zu spielen från 1752. Med en kombinerad metod analyserades förorden i tre nivåer för att se hur musikaliska kunskaper kommunicerades dels på ett individuellt plan, dels på ett mer socialt orienterat plan. Studiens teoretiska ansats utgjordes av ett övergripande kulturpsykologiskt perspektiv, vilket gav möjlighet att vetenskapligt belysa relationen mellan individer och traditioner och därmed också förbinda studien med dagens musikpedagogiska praktik. Av de intentioner som sågs speglade i förorden var de bildande intentionerna de mest uppenbara. Resultaten visade också att manualer från såväl 1500- som 1700-tal speglar ett holistiskt synsätt som förenar teoretiska och praktiska kunskaper i musik i dess egenskap av bildande konstart. / The aim with this study was to look deeper into educational thoughts of tradition and with a music educational interest of knowledge investigate the intentions and conventions behind the communication of musical knowledge in historical manuals. Prefaces from four manuals from two different centuries were studied; an instrumental manual and a music theory manual from the 16th century, and an instrumental manual and a music theory manual from the 18th century. The manuals were Silvestro Ganassi’s Opera intitulata Fontegara dated 1535, Thomas Morley’s A Plaine and Easie Introduction to Practicall Musicke dated 1597, Johann Joseph Fux’ Gradus ad Parnassum dated 1725 and Johann Joachim Quantz’ Versuch einer Anweisung die Flöte traversiere zu spielen dated 1752. The prefaces were analyzed in three levels with a combined method, to investigate how musical knowledge was communicated both on an individual level and on a more socially orientated level. The theoretical approach in this study was cultural psychology, which made possible to scientifically shed light upon the relation between individual and traditions and thereby connect this study to the music educational practice of today. The intentions that were found most clearly mirrored in the prefaces were those concerning the process of musical formation. The results also showed that historical manuals from the 16th and 18th century represent a holistic wiew on music that cannot separate theoretical from practical knowledge as it is a unit in music as a bransch of art connected to the process of formation.

Att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse från förvanskning är ett allmänt intresse. Många kommuner väljer idag att tillgodose efterlevnaden av förvanskningsförbudet i 8:13 PBL genom byggnadsinventeringar, ett verktyg som inte är reglerat genom lag, i stället för att använda de regler som finns i PBL. Denna uppsats ämnar undersöka lämpligheten i byggnadsinventeringar som tillvägagångssätt för att efterleva förvanskningsförbudet.

Denna uppsats syftar till att visa hur kulturhistorisk forskning har utvecklats mellan åren 1980-2001 genom att belysa den historiografiska debatt som omgärdade forskningen på sekelskiftets Wien. Debatten om sekelskiftets Wien som undersöks i denna uppsats startade efter publiceringen av Carl. E. Schorskes stilbildande verk Fin-de-siècle Vienna: Politics and Culture (1979) och fortsatte till utgivningen av antologin Rethinking Vienna 1900 (2001). I uppsatsen genomförs en litteraturstudie där en rad texter av historiker som debatterat Schorskes verk analyseras för att belysa den historiografiska debattens karaktär och utformning. För att belysa hur den historiska forskningen påverkades av de texter som engagerade sig i debatten om Schorske genomförs även en närläsning av två texter ur antologin Rethinking Vienna 1900 i syfte att kontrastera antologin mot Schorskes verk samt för att visa hur kulturhistorisk forskning har påverkats av debatten kring Schorskes verk. Uppsatsen gör anspråk på att visa hur den historiografiska debatten om Schorskes verk har påverkat kulturhistorisk forskning och att debatten om sekelskiftets Wien är mer än bara ett intressant idéhistoriskt studieobjekt utan även speglar utvecklingen av historisk forskning. Uppsatsens resultat visar på att debatten om sekelskiftets Wien bär en historiografisk relevans som är av vikt för att förstå hur historievetenskaperna formas av diskussion över tid.

I den här uppsatsen beskriver jag hur ett byggnadsvårdsuppdrag kan fungera som plattform för förmedling och kunskapsutbyte av kulturhistoria, materialkunskap och metod. Uppsatsen baseras på det praktiska arbetet med att rekonstruera tre väggpartier till stora sovkammaren i det brandhärjade Regnaholms herrgråd. Jag har genomfört projektet i samarbete med Marwa Hussei och Rola Hamza. Uppsatsen beskriver det metodiska arbete som väggarnas uppbyggnad innebar, att bygga spännramar, spänna linneväv, limma lumppapp, kredera ytan, måla ytskiktet och slutligen måla dekor och utifrån det redogöra jag för den kunskap som vi delat, om våra olika kulturer, den samtida och dess historia, om material och metoder som används och har använts samt hur besluten kring material och metod som väggpartierna slutligen utfördes med. Den redogör även för de likheter vi fått syn på och som härigenom fått en konkret förankring, till exempel hur begrepp, former, metoder har inspirerat och gett avtryck i svenska formuttryck och om kulturella likheter och olikheter som vi erfarit under projektets gång. Uppsatsen baseras på det dagliga arbetet dokumenterat genom foto, dagboksanteckningar samt diskussioner och egna reflektioner. Avslutningsvis summeras de resultat projektet medför som plattform för integration samt en diskussion om dessa värden.