I detta arbete undersöks två etablerade och en experimentell metod för bestämmande av läsbarheten hos texter. Metoderna undersöks genom att de appliceras på två litterära verk: Atemschaukel av Herta Müller och Berühre mich. Nicht. av Laura Kneidl. Metoderna som undersöks är läsbarhetsformeln Flesch-Reading-Ease (meningslängd och ordlängd) och ordfrekvens (hur vanliga orden är). Dessa båda läsbarhetsundersökningar är väletablerade och har använts flitigt. I detta arbete testas även en ny möjlig läsbarhetsfaktor: Upprepningar av ord, där upprepningar av innehållsord räknas. Resultaten av analyserna enligt de olika metoderna sammanställs och jämförs för att besvara två frågor: 1. Vilket verk förefaller mest lättläst enligt de två etablerade läsbarhetsundersökningarna? 2. Samvarierar mängden upprepningar med resultaten från de andra två läsbarhetsundersökningarna? Resultaten ger en något splittrad bild: Atemschaukel är enligt Flesch-Reading-Ease det mest lättlästa verket, medan ordfrekvensen visar på motsatt förhållande: Berühre mich. Nicht. har de genomsnittligt vanligare orden. Huruvida upprepning av ord har ett samband med läsbarheten är svårt att avgöra baserat enbart på resultaten i denna undersökning. Användandet av språkliga stilfaktorer för eventuellt att läsbarhetstest inte lämpar sig för undersökning av skönlitterära texter.