<p>Ishockey är en explosiv idrott och plyometriska övningar främjar explosiviteten, en ishockeyspelare behöver explosiv styrka för att prestera på isen. Syftet med den genomförda studien var att genom ett sammanlagt nio veckor långt plyometriskt träningsprogram, under off-season perioden, undersöka effekten på accelerationsförmåga, snabbhet i riktningsförändringar och kraftutveckling i nedre extremiteterna hos manliga juniorishockeyspelare. Totalt deltog åtta manliga juniorishockeyspelare. I undersökningen användes mätinstrumenten Harres test, Muscle Lab model 4000 (Ergotest Technology, Norge), 10 meter Sprint test och Power and Force explosiv knäböjning i Smith-maskin. Resultatet visade på signifikanta samband mellan för- och eftertestet för riktningsförändringar. Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan för- och eftertestet på accelerationsförmågan och för kraftutveckling (power). I diskussionen sammankopplas resultaten med studiens föreskrivna teoretiska ramverk.</p>

Ishockey är en explosiv idrott och plyometriska övningar främjar explosiviteten, en ishockeyspelare behöver explosiv styrka för att prestera på isen. Syftet med den genomförda studien var att genom ett sammanlagt nio veckor långt plyometriskt träningsprogram, under off-season perioden, undersöka effekten på accelerationsförmåga, snabbhet i riktningsförändringar och kraftutveckling i nedre extremiteterna hos manliga juniorishockeyspelare. Totalt deltog åtta manliga juniorishockeyspelare. I undersökningen användes mätinstrumenten Harres test, Muscle Lab model 4000 (Ergotest Technology, Norge), 10 meter Sprint test och Power and Force explosiv knäböjning i Smith-maskin. Resultatet visade på signifikanta samband mellan för- och eftertestet för riktningsförändringar. Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan för- och eftertestet på accelerationsförmågan och för kraftutveckling (power). I diskussionen sammankopplas resultaten med studiens föreskrivna teoretiska ramverk.

Abstract Aim The purpose of this study is to examine the correlation between commonly used jump tests and sprint performance over 10 m skate on-ice. The questions we will answer are; -       What correlations exist between a set of jumping tests and the sprint ability over 10 m skate on-ice? -       Which jumping test has the strongest correlation with the sprint ability over 10 m skate on-ice? -       Are there any differences between junior- and senior players, and in that case wich? Method In this study 34 subjects participated and they were between 16-25 years of age and had 9-20 years of icehockey playing experience. They performed five jumping tests; countermovement jump with arms (CMJa), one-legged vertical jump on the right leg, one-legged vertical jump on the left leg, squat jump (SJ) and a horizontal broad jump. On-ice skate test was performed to measure the acceleration ability over 10 m skate sprint in order to try to find correlations between vertical jumping height and the sprint ability, as well as horizontal jumping length and the sprint ability. The tests were performed 48 hours apart. At the first test occasion the jumping tests were performed and at the second the on-ice test was performed. Results The results of this study shows a significant correlation between SJ and the on-ice test result, as well as between CMJa and the on-ice test result. The correlation between SJ and the On-Ice test was r = -0.422 (p &lt; 0.05), and the correlation between CMJa and the on-ice test was r = -0.403 (p &lt; 0.05). When comparing the jump tests to the on-ice test for only juniors no significant correlations were found. However, the seniors (n=7) showed a stronger correlation between the SJ and the on-ice test (r = -0.761, p &lt; 0.05). Conclusions The study  confirmed that SJ is the jumping test that best correlates with  the acceleration/sprint ability skating on-ice. It was also shown that SJ is a more useful predictor for the acceleration/sprint ability for seniors than for juniors. More research will be needed for a deeper understanding of this area. / Sammanfattning Syfte Syftet med studien är att undersöka korrelationerna mellan vanligt förekommande hopptester och sprintförmåga i skridskoåkning över 10 m on-ice. De frågeställningar vi ämnar att besvara är; - Vilka eventuella korrelationer finns mellan de olika hopptesterna och sprintförmåga i skridskoåkning över 10 m on-ice? - Vilket hopptest har störst samband med sprintförmåga i skridskoåkning över 10 m onice? - Finns det några skillnader mellan junior- och seniorspelare, och i så fall vilka? Metod I denna studie deltog 34 försökspersoner (fp) de var mellan 16-25 år gamla och hade en idrottslig bakgrund på 9-20 år. De genomförde fem hopptester; countermovement jump med armdrag (CMJa), vertikalt enbenshopp på höger ben, vertikalt enbenshopp vänster ben, squat jump (SJ) och stående längdhopp. Ett on-ice test för att mäta accelerationsförmågan i skridskoåkning över 10 m genomfördes för att se samband mellan vertikal hopphöjd och accelerationsförmågan samt horisontell hopplängd och accelerationsförmåga. Testerna genomfördes med 48 timmars mellanrum. Vid första tillfället genomfördes hopptesterna och vid andra testtillfället genomfördes on-ice testet. Resultat Resultatet i denna studie visar på signifikanta korrelationer mellan SJ och on-ice testet samt mellan CMJa och on-ice testet. Mellan SJ och on-ice testet uppmättes värden där r = -0.422 (p &lt; 0.05). Mellan CMJa och on-ice testet uppmättes värden till r = -0.403 (p &lt; 0.05). I jämförelsen mellan hopptesterna och on-ice testet för enbart juniorer uppmättes inga signifikanta korrelationer. Däremot visade seniorspelarna (n=7) en signifikant korrelation mellan SJ och on-ice testet (r = -0.761, p &lt; 0.05). Slutsats Studien bekräftar att SJ är det hopptest som bäst förutser acceleration/sprintförmågan i skridskoåkning on-ice. Det visade sig även att SJ är ett mer användbart test för att förutse acceleration/sprintförmågan för seniorer än för juniorer. Vidare forskning kommer att behövas för att skapa djupare förståelse inom området.