Background: Commuting to work is a part of daily life for many and using active commuting can be beneficial for health by increasing physical activity. Even small amounts of physical activity are better than none. One method of achieving physical activity during daily life is through active commuting, such as cycling or walking to work. Active commuters have lower risk of cardiovascular disease compared to passive commuters. Cycling to work can improve cardiorespiratory fitness, lower blood pressure, and reduce body mass index (BMI). Aim: This study investigated the differences between active and passive commuters in terms of cardiorespiratory fitness, blood pressure, body mass index (BMI), and self-reported physical activity levels.  Methods: Approximately 20 businesses were contacted. Cardiorespiratory fitness was estimated using the submaximal Ekblom-Bak cycle ergometer test, and results were presented in absolute (L·min−1) and relative (ml·min−1·kg−1) values. Blood pressure was obtained from automatic blood pressure monitor and dichotomised as normal blood pressure or raised. BMI (kg·m−2) was calculated from weight and height measurements. Participants reported their commuting methods in a questionnaire. Active commuters were defined as traveling at least 1000 meters by cycling or walking to work once per week. Physical activity was assessed with the International Physical Activity Questionnaire (IPAQ) and was reported in Metabolic Equivalent of Task (MET) minutes per week and categorical score of low, middle, or high levels of physical activity. Differences between groups were analysed with Chi-square test and Mann-Whitney U test. Results: A total of 13 participants were recruited for the study and had a median age of 40 years, a BMI of 24.0 kg·m−2, and a cardiorespiratory fitness of 48.8 ml·min−1·kg−1. Active (n = 7) and passive (n = 6) commuters did not differ significantly when looking at blood pressure or BMI. There was no statistical difference in cardiorespiratory fitness. Passive and active commuters demonstrated average to high levels of cardiorespiratory fitness, (51.4 ml·min−1·kg−1 and 42.7 ml·min−1·kg−1 respectively). Majority of the participants in both groups had moderate to high levels of physical activity in their daily life. Conclusion: This study showed no significant differences between active and passive commuters regarding cardiorespiratory fitness, blood pressure, body mass index, or physical activity levels. Future studies with larger cohorts may further explore active commuting and various health parameters, providing more conclusive evidence. / Bakgrund: Att ta sig till arbetet är en del av vardagen för många och att använda aktiva transportsätt kan vara fördelaktigt för hälsan genom att öka fysisk aktivitet. Även små mängder fysisk aktivitet är bättre än ingen alls. Ett sätt att uppnå fysisk aktivitet under vardagen är genom aktiv transport, såsom att cykla eller gå till arbetet. Aktiv transport bidrar med lägre risk för hjärt-kärlsjukdom jämfört med passiv. Att cykla till jobbet kan förbättra konditionen, sänka blodtrycket och minska kroppsmassindex (BMI). Syfte: Denna studie undersökte skillnaderna mellan aktiva och passiva pendlare avseende konditionsnivå, blodtryck, BMI och självrapporterade fysiska aktivitetsnivåer. Metod: Ett 20-tal företag kontaktades. Konditionsnivå uppskattades med hjälp av Ekblom-Bak cykelergometertest, och resultat presenterades i absoluta (L·min−1) och relativa (ml·min−1·kg−1) värden. Blodtryck (mmHg) mättes med automatisk blodtrycksmätare och dikotomiserades som normalt eller förhöjt blodtryck. BMI (kg·m−2) beräknades utifrån vikt- och längd. Deltagarna rapporterade sina transportmetoder i en enkät. Aktiva pendlare definierades som de som cyklade eller promenerade minst 1000 meter till jobbet minst en gång i veckan. Nivån av fysisk aktivitet bedömdes med International Physical Activity Questionnaire (IPAQ) och rapporterades i Metaboliska ekvivalenter (MET) minuter per vecka samt som antingen låg, medel, eller hög nivå av fysisk aktivitet. Skillnader mellan grupperna analyserades med hjälp av Chi-tvåtest och Mann-Whitney U test. Resultat: Totalt 13 deltagare rekryterades till studien och hade en medianålder på 40 år, ett BMI på 24,0 kg·m−2 och en konditionsnivå på 48,8 ml·min−1·kg−1. Aktiva (n = 7) och passiva (n = 6) skiljde sig inte signifikant när det gällde blodtryck eller BMI. Det fanns ingen statistisk skillnad i konditionsnivå. Passiva och aktiva pendlare visade medel till höga nivåer av konditionsnivå (51,4 ml·min−1·kg−1 respektive 42,5 ml·min−1·kg−1). Majoriteten av deltagarna i båda grupperna hade måttliga till höga nivåer av fysisk aktivitet i sin vardag. Konklusion: Denna studie visade inga signifikanta skillnader mellan aktiva och passiva pendlare avseende konditionsnivå, blodtryck, BMI eller fysisk aktivitetsnivå. Framtida studier med större kohorter kan ytterligare utforska aktiv pendling och olika hälsoaspekter.