Bakgrund: Delaktighet i aktivitet definieras som engagemang i en livssituation och är en dimension av görandet som är viktigt för hälsa. Det finns situationer i livet då man inte utför aktiviteter som man vill utföra eller utför aktiviteter som egentligen inte vill utföra. Båda dessa situationer kan beskrivas som aktivitetsgap. Studenterna är en utsatt grupp som på grund av stor arbetsbelastning kan uppleva ett stort antal aktivitetsgap. Syfte: Studiens syfte är att beskriva studenters erfarenheter av aktivitetsgap och huruvida de relaterar till bakgrundsfaktorer. Metod: Studien designades som en kvantitativ beskrivande tvärsnittsstudie med en enkät baserad på självskattning bedömningsinstrument ”GAP i vardagens aktiviteter”. Enkätens svaren på kvantitativa frågor analyserades statistiskt och presenterades med deskriptiv statistik i tabeller, diagram och med siffermått i beskrivande texten och fritextsvar analyserades genom innehållsanalys. Resultat: De flesta aktivitetsgapen fanns bland fritidsaktiviteter (33%) som var av typen ”gör inte men vill göra” och i boendeaktiviteter (32%) som de flesta var av typen ”gör, men vill inte göra”. Studien visade inte en tydlig korrelation mellan studenters bakgrundsfaktorer och antal aktivitetsgap. Slutsats: Studiens resultat visade att studenterna upplever en stor variation av antal aktivitetsgap och att det finns studenter som upplever ett stort antal aktivitetsgap under studietid. Detta kan indikera brister på tydliga strategier i vardagen. Arbetsterapeutiska åtgärder kan bidra till att minska aktivitetsgapen genom att identifiera orsakerna och utveckla strategier för en bättre planering och prioritering av aktiviteterna som kan förebygga psykisk ohälsa och förbättra deras livskvalité.