Föreliggande studie bygger på fyra semistrukturerade kvalitativa intervjuer av alfabetiseringslärare som syftar till att utifrån sociokulturell teori undersöka hur lärare i alfabetiseringsundervisning resonerar om alfabetiseringsundervisning i relation till modersmålsbaserad undervisning.Frågeställningarna är ”vilken inställning har alfabetiseringslärare till alfabetiseringsundervisning och vilka svårigheter ser de?” och ”vilken roll spelar modersmålet för undervisningen enligt alfabetiseringsläraren?” Materialet som ligger till grund för analysen är de fyra lärarnas resonemang om alfabetiseringsundervisning som har analyserats utifrån en grundad teori.Den teoretiska utgångspunkten och utifrån vilket resultatet har analyserats, är sociokulturellt perspektiv, där samtal och interaktion anses ha stor betydelse vid all inlärning och som också ger grund för människors olika socialisation.Resultatet som bland annat framkommit bekräftar forskningen, som tydligt pekar på att modersmålet är av stor betydelse för inlärningen av ett andraspråk. Detta upplever också lärarna vara fallet i deras undervisning av analfabeter. De har sett att det finns stora fördelar med att ha hjälp av en modersmålspedagog när det gäller elevers språkinlärning och läs- och skrivinlärning. Dessutom fungerar modersmålspedagogerna som brobyggare om missförstånd skulle uppstå mellan eleverna och lärarna.

<p>Syftet med den här studien är att undersöka vad det innebär att gå från att vara illitterat till att bli litterat med fokus på den enskilde individen. Syftet är också att undersöka vad den studerande inom så kallade alfabetiseringsprogram anser att undervisningen bör innehålla när det gäller metoder, material och upplägg.</p><p>Studien utgår från frågeställningar om hur informanterna upplever att de blev alfabetiserade och vilka tankar om läsning och skrivning de hade under sin alfabetisering, vilka förändringar de upplever att läs- och skrivinlärningen har inneburit för dem och vilka inställningar de har till alfabetiseringsundervisningens innehåll, utformning och material?</p><p>Metoderna för att få svar på dessa frågor är litteraturstudier i kombination med tre djupintervjuer. Informanterna är personer som har alfabetiserats i Sverige och även studerat svenska inom sfi-undervisning.</p><p>Resultatet visar att alfabetisering, enligt en västerländsk skoltradition, möjliggör för den enskilde individen att bli mer delaktig i samhället, öppnar vägar mot arbete och vidare utbildning, förändrar tankesätt och även beteende i olika avseenden. Alfabetiseringen har inneburit självständighet och ökat självförtroende för informanterna. Lärarens förhållningssätt, delaktighet vid planering av undervisningen och att innehållet präglas av variation och flexibilitet är viktiga förutsättningar för goda studieresultat.</p><p><strong> </strong></p>

Denna uppsats handlar om alfabetiseringsundervisning av vuxna andraspråksinlärare. Undersökningens syfte är att ta reda på några lärares pedagogiska val i sin alfabetiseringsundervisning, vad dessa val grundar sig på samt vad lärarna anser vara befrämjande undervisning för dessa elever. Undersökningen har en fenomenologisk infallsvinkel och består av kvalitativa intervjuer med fyra lärare på två olika skolor. Resultatet visar att lärarna anser det vara viktigt med hemklassrum, att de utgår ifrån elevernas verklighet och använder helst autentiskt material och bilder, samt betonar att repetition och konkretisering är viktiga pedagogiska metoder liksom förmågan att sätta sig in i elevernas situation. Lärarna anser att det som befrämjar elevernas inlärning är tillgång till modersmålslärare och speciallärare, en trygg arbetsmiljö och att lärarna ser eleverna som kompetenta individer. Lärarna grundar framför allt sina pedagogiska val på egna tidigare studier och praktisk erfarenhet, på synpunkter från kolleger och elevernas individuella situation.

Syftet med den här studien är att undersöka vad det innebär att gå från att vara illitterat till att bli litterat med fokus på den enskilde individen. Syftet är också att undersöka vad den studerande inom så kallade alfabetiseringsprogram anser att undervisningen bör innehålla när det gäller metoder, material och upplägg. Studien utgår från frågeställningar om hur informanterna upplever att de blev alfabetiserade och vilka tankar om läsning och skrivning de hade under sin alfabetisering, vilka förändringar de upplever att läs- och skrivinlärningen har inneburit för dem och vilka inställningar de har till alfabetiseringsundervisningens innehåll, utformning och material? Metoderna för att få svar på dessa frågor är litteraturstudier i kombination med tre djupintervjuer. Informanterna är personer som har alfabetiserats i Sverige och även studerat svenska inom sfi-undervisning. Resultatet visar att alfabetisering, enligt en västerländsk skoltradition, möjliggör för den enskilde individen att bli mer delaktig i samhället, öppnar vägar mot arbete och vidare utbildning, förändrar tankesätt och även beteende i olika avseenden. Alfabetiseringen har inneburit självständighet och ökat självförtroende för informanterna. Lärarens förhållningssätt, delaktighet vid planering av undervisningen och att innehållet präglas av variation och flexibilitet är viktiga förutsättningar för goda studieresultat.