På ett övergripande plan handlar den här studien om språkets roll inom arkitektur, teoretiskt och praktiskt. Titeln Tala om arkitektur refererar till vad som händer i talad mening, mellan arkitekter, mellan arkitekter och andra yrkesgrupper och – bredare – i allmänt tal om arkitektur. Är tal om arkitektur en grund för kunskap, i kunskapsproduktion och i användandet av arkitektur, på samhällsnivå? Frågan har bäring på förutsättningar för demokrati. Studien bör ses som en ambition att resa frågor om språk och arkitektur, för att lägga en grund för fortsatta studier. Som bakgrund till intresset för språk finns tankar kring arkitekturens status i samtiden, kopplat till klimatfrågor och social hållbarhet. Vet vi tillräckligt för att skapa byggd miljö som inte skadar planeten och som bidrar till välfungerande miljöer, socialt och hälsomässigt? Vad behövs för att vi ska få tillräcklig kunskap? Studiens konkreta fråga är hur två arkitekturorganisationer i Sverige – Stiftelsen Arkus (åren 1986–2018) och den statliga kommittén Rådet för arkitektur, form och design (åren 2004–2008) – har uppmärksammat språk om arkitektur som ett särskilt kunskapsområde, i egen rätt. Uppdragen för båda organisationerna har, på olika sätt, varit och är fortfarande för Arkus del, kunskapsproducerande.  Det empiriska materialet I studien består av allmänt tillgängliga skrifter, rapporter och styrdokument. En problembild är tecknad med utgångspunkt i tidningsartiklar, myndighetsrapporter och facklitteratur. Den pekar mot en problematisk, samtida situation gällande brister vad gäller tillämpning av kunskap om arkitektur, vid planering och byggande. Problembilden omfattar också brister i den allmänna kunskapsnivån som bildar bas för en allmän diskussion i samhället, om arkitektur och byggd miljö. Resultatet av undersökningen är att tal och språk har uppmärksammats i både Arkus och Rådet för arkitektur, form och design, men temat har inte lyfts i egen rätt som ett kunskapsområde som behöver fortsatta undersökningar. Språkfrågan – att tala, läsa, skriva, reflektera samt även att skapa kontakt med omvärlden, har snarare förts fram av enstaka eldsjälar med ett starkt intresse. Kommentarer om språkets betydelse har då och då framförts på ett tydligt sätt, av utomstående. Studien är långt ifrån en fullödig bild. Den visar utdrag från en begränsad situation inom ett tidsspann av närmare 40 år. Syftet med studien är att resa frågan om språkets roll inom arkitekturfältet, samt att belysa hur detta tema har hanterats av två svenska arkitekturorganisationer med kunskapsspridande uppdrag. Studien är på svenska. / On a larger scale this study is about the role of language within architecture – in theory and in practice. The title Talking about architecture is referring to what is happening, in a spoken sense, between architects, between architects and other professions in planning, building and property management, and broader – how the public speaks about architecture, and how this is linked to knowledge. Is the talking about architecture the root of knowledge, in production and in the use of architecture/built environment on a societal level? The study is set in Sweden and should be seen as an ambition to raise questions about language and architecture to prepare for further investigations. As a background to the interest in language lies a concern for the status of architecture and built environment, connected to climate and social sustainability. Do we know enough to shape built environment that is not harming the planet, but contributes to well-functioning communities, socially and health-wise? What is needed to know enough? The study’s central question is how two important architecture organizations in Sweden – The Arkus foundation (1986–2018) and The National Council for Architecture, Form and Design (2004–2008) – have put their attention to language as a specific topic, to be addressed in its own right. The task for both organizations, even in different ways, was the production of knowledge within the field of architecture. Besides the language topic, an important aim connected to the study, was to make knowledge about these two organizations available, since little is known about their work outside the organizations themselves.  The method for analyzing the documentation originating from the organizations was qualitative. The empirical material in the study consisted of white papers and research reports. A few open interview-like conversations have also been made. A background is depicted in the study, retrieved from articles and reports. It is reflecting on a problematic contemporary situation concerning a lack of applied knowledge in production processes for architecture and the built environment. It also points out a shortcoming in the contemporary public discussion about architecture and the built environment, due to a frail knowledge base for these topics. The study concludes that the language topic was addressed in both Arkus and The National Council for Architecture, Form and Design. However, language and communication, among architects and with the world around, was not raised as a central issue in need of being further investigated. The language topic – talking, reading, writing, reflecting and also reaching out – was rather brought forward by a few persons in the organizations with a strong interest, or by outsiders.  This study does not give a full picture, but it highlights different events on architectural language within a timespan close to 40 years. It suggests that the focus on language should have been a special concern for two architectural organizations whose focus was on the practical field and on knowledge dissemination. The study is in Swedish.