Detta arbete undersöker hur tio målningar från 1907 fungerar som bärare av ett andligt budskap. Verket, som är en del av ett större, heter De tio största och är utfört genom Hilma af Klint på uppdrag av Högre väsen som hon sa sig vara i kontakt med. Hilma af Klint var en svensk konstnär som levde 1862–1944.      I undersökningen har en grupp på tio personer i åldrarna 19 till 24 år, en åldersgrupp som kallas generation Z eller zoomers, reflekterat över dessa element och verkets helhet.  Analysen visar att gruppen får en gemensam upplevelse av budskap som kan kopplas till det konstnären formulerat i sina anteckningar och att det framkommer ytterligare ett resultat som matchar det syfte som återfinns i anteckningar från seanser 2 år innan verket påbörjas.  Svaren från de tio informanterna är analyserade genom en fenomenologisk-hermeneutisk tolkningsmetod där den fenomenologiska delen samverkar med hermeneutiken för att fånga informanternas upplevelse av Hilma af Klints verk. Genom fenomenologins fokus på hur en grupp uppfattar och upplever och sedan drar slutsatser från detta ges en djupare inblick i något som tillsynes kan tyckas vara dolt.