The spatiality of a viewer. A comparative exhibition analysis of Hilma af Klint's work The ten largestthrough two different spatialities.I have studied a viewer’s encounter with Hilma af Klint’s work The ten largest through two differentspatialities, the exhibition room at Moderna Museet Malmö and Moderna Museet Malmös Instagramaccount. With my research, I have wanted to get an insight into how a digital room such as an Instagramaccount can function as an exhibition room for art in a time when more and more is digitalized, whichescalated during the year when physical experiences were limited due to a global pandemic. Through acomparative exhibition analysis of the two different spaces and with the help of phenomenological theoryprimarily based on Maurice Merleau-Ponty further developed by Bia Mankell and phenomenologicaltheory in the digital based on Emmanuel Alloa, the Instagram account has been set in relation to theexhibition room at the museum. This comparative analysis showed that the two spatialities as exhibitionroom for the same work is both two separated exhibitions with characteristics influenced by space theyare shown through but also as two inevitably intertwined exhibitions and spaces influenced by each otherand each other's characteristics. / Populärvetenskaplig sammanfattningI den här uppsatsen har jag undersökt en betraktares möte med Hilma af Klints verk De tio största genomtvå olika rumsligheter, visningsrummet på Moderna Museet Malmö samt Moderna Museet Malmösinstagramkonto. Jag har med min undersökning velat få en inblick i hur ett digitalt rum så som ettinstagramkonto kan fungera så ett visningsrum för konst i en tid då mer och mer digitaliseras, vilket underåret eskalerat då fysiska upplevelser begränsats på grund av en global pandemi. Genom en komparativutställningsanalys av de två olika rumsligheterna och med hjälp av fenomenologisk teori framföralltutifrån Maurice Merleau-Ponty vidareutvecklad av Bia Mankell och fenomenologisk teori i det digitalautifrån Emmanuel Alloa har instagramkontot satts i relation till visningsrummet på museet. Dennakomparativa analys ledde fram till en syn på de två rumsligheterna för samma verk både som två separatautställningar med egenskaper påverkade av det rum de visas genom men även som två oundvikligensammanflätade utställningar och rum påverkade av varandra och varandras egenskaper.

Detta arbete undersöker hur tio målningar från 1907 fungerar som bärare av ett andligt budskap. Verket, som är en del av ett större, heter De tio största och är utfört genom Hilma af Klint på uppdrag av Högre väsen som hon sa sig vara i kontakt med. Hilma af Klint var en svensk konstnär som levde 1862–1944.      I undersökningen har en grupp på tio personer i åldrarna 19 till 24 år, en åldersgrupp som kallas generation Z eller zoomers, reflekterat över dessa element och verkets helhet.  Analysen visar att gruppen får en gemensam upplevelse av budskap som kan kopplas till det konstnären formulerat i sina anteckningar och att det framkommer ytterligare ett resultat som matchar det syfte som återfinns i anteckningar från seanser 2 år innan verket påbörjas.  Svaren från de tio informanterna är analyserade genom en fenomenologisk-hermeneutisk tolkningsmetod där den fenomenologiska delen samverkar med hermeneutiken för att fånga informanternas upplevelse av Hilma af Klints verk. Genom fenomenologins fokus på hur en grupp uppfattar och upplever och sedan drar slutsatser från detta ges en djupare inblick i något som tillsynes kan tyckas vara dolt.