Denna kvantitativa uppsats syftar till att undersöka integrationsmöjligheterna och skillnader på arbetsmarknaden med avseende på individernas bakgrund, arbetssökandets längd och upplevda chanser att få önskade jobb. Studien fokuserar på tre grupper: inrikesfödda med två svenska föräldrar, invandrare och inrikesfödda med minst en utrikesfödda förälder som definieras som andra generationens invandrare. Utifrån detta skapades hypotes 1, att invandrare och andra generationens invandrare spenderar längre tid som arbetssökande och skattar sina chanser till anställning lägre än inrikesfödda med två svenska föräldrar. För att kontrollera om skillnaderna förändras i samband med andra faktorer så skapades hypotes 2 som innebär att skillnaderna mellan inrikesfödda med två svenska föräldrar, andra generationens invandra och invandrare försvagas efter att kontrollera mot utbildningsnivå, kön och ålder. Teoretiskt grundar sig studien i Webers konfliktteori, Bourdieus kapitalteori, assimilationsteorier och institutionell diskriminering. Datamaterialet som behandlas i studien är hämtad från European Social Survey (ESS) och representerar den nionde omgång av enkätstudien från 2018. Datan som används har en tvärsnittsdesign, där sambanden presenteras och analyseras med hjälp av linjära sannolikhetsmodeller. Resultaten visar att invandrare spenderar längre tid som arbetssökande jämfört med infödda personer med två svenska föräldrar. Resultatet är statistiskt signifikant även vid kontroll för andra variabler. Dessutom finner vi resultat som visar att första- och andra generationens invandrare i högre grad än inrikesfödda med två svenska föräldrar upplever sina chanser att få önskade jobb som låga, vilket var statistiskt signifikant.