Många barn i Sverige deltar i någon form av organiserad idrott och fysisk aktivitet på fritidenmen barn med autism har svårt att hitta sin plats i föreningsidrott och därmed få tillräckligtmed fysisk aktivitet som främjar deras hälsa. Detta arbete syftar på att undersöka vilkabarriärer som barn med autism möter för att delta i organiserad idrott och fysisk aktivitet påfritiden ur deras föräldrars perspektiv. För denna studie har ett kvalitativt förhållningssätt valt.Semistrukturerade djupintervjuer har genomförts med fem föräldrar till barn med autism föratt samla in data om deras erfarenheter och tankar kring deltagande av deras barn iorganiserad idrott på fritiden. De valda intervjufrågorna har en koppling till tidigare forskningsom använts i denna studie. Deltagarnas svar på samtliga frågor har kategoriserats för attunderlätta jämförelse och analys av relevanta teman som kommit fram på intervjuerna isamband med studiens syfte. Resultaten från studien visar att flera olika faktorer påverkarbarnens upplevelser av deltagande i organiserad idrott och att dessa upplevelser läggergrunden för barnets relation till idrott och fysisk aktivitet. Resultaten tyder också på ett behovav kunskap och prioritering av inkluderande arbete i föreningarnas agenda. Några slutsatsersom kan dras i denna studie är att ökat kunskap genom utbildningsinsatser för personerinblandade i barnidrott på alla nivåer från tränaren på fältet till styrelserna om hurföreningarna kan bemöta och inkludera barn med autism i deras idrottsverksamheter samtanpassningar i idrotten som mindre grupper, mer personal eller flexibla träningsupplägg kanbidra till att barn med autism känner sig mer välkomna och motiverade att delta i idrott ochfysisk aktivitet på fritiden. Vidare lyfts en diskussion om föreningarnas ansvar i samband medsitt uppdrag om att tillgängliggöra idrotten för alla och om vilka andra aktörer bör bära ansvarför att uppfylla detta uppdrag.