Sverige är ett idrottsligt land där det utövas flera olika sorters idrotter. Över 80 % av Sveriges barn och ungdomar har någon gång varit aktiva inom en idrottsförening. Men vid 20 års ålder har denna siffra sjunkit till enbart 40 % enligt Riksidrottsförbundet (2016).   Det denna studie valt att fokusera på är de ungdomar som faller bort inom idrotten i ungdomsåren. Kan det vara en osund press från föreningen som gör att ungdomarna väljer att sluta eller finns det andra orsaker? Vad kan landets olika idrottsföreningar göra för att försöka behålla så många ungdomar som möjligt inom idrotten? Är det samma anledningar för tjejer som det är för killar eller skiljer sig de åt?   Resultatet som denna studie fick fram var att den press som föreningar sätter på sina utövare inte var en betydande faktor till att ungdomar slutade, istället visade det sig vara att tiden till idrotten inte räckte till. Det fanns andra aktiviteter som prioriterades istället. Det visade sig dock vara en skillnad mellan tjejer och killar. Tjejerna var mer känsliga för kritik och kände att det var tvungna att prestera till max för att få vara med.   Respondenterna i studien tyckte att Sveriges idrottsföreningar borde lägga större vikt vid den sociala aspekten. De skulle inte bara gå utifrån de sportsliga, utan även den sociala aspekten. Ledare och tränare skulle implementera aktiviteter som inte hade med idrotten att göra, till exempel samarbetsövningar eller en annan idrott. / Sweden is a sporty country where it is practiced several kinds of sports. Over 80 % of the Swedish children and adolescents have at some time in their life been active in a sports club. But at age 20, this figure has dropped to only 40 % Riksidrottsförbundet (2016).   This study chose to focus on the adolescents that disappear from their sports in their youth. Could it be an unhealthy pressure from the clubs that makes the adolescents decides to quit or are there other reasons? What can the country’s various clubs do to keep as many adolescents as possible? Is it the same reason to quit their sports for girls as it is for boys or do they differ?   The results this study presented showed that the pressure the clubs put on their players were not a significant factor why adolescents quit their sports, instead it turned out to be that they did not have the time for the sport. Instead there were other activities that were prioritized. It proved to be a difference between girls and boys. The girls were more vulnerable to criticism and felt that they had to perform at maximum to take part.   The respondents in the study said that the Swedish sports clubs should put more emphasis on the social aspect. They should not only go on the basis of sporting, but also see the social aspect. Leaders and coaches should implement other activities, such as cooperation exercises or other sports.

Syftet med denna studie var att ta reda på om ungdomar som valt ett liv inom föreningsidrotten på grund av inre eller yttre motivation och faktorer. Finns det skillnader mellan könen?   Vi kom fram till att det väldigt ofta var den inre motivationen som låg bakom påbörjandet eller upprätthållandet av medlemskapet i en idrottsförening. Av de personer som svarat att de valt att inte vara aktiva utövare i en idrottsförening visar det sig att drygt hälften inte är det på grund av yttre faktorer och många anser att aktiviteten är ”tråkig”. Ungdomar som är aktiva väljer att vara det för att det ”är kul” och de flesta påbörjade idrotten för att de ”ville prova på”. Vid en jämförelse av pojkar och flickor och upprätthållande i en föreningsidrott visade sig en skillnad där flickorna i något större andel drevs av inre motivation. När det gäller avslutande eller att inte påbörjat medlemskap visade sig yttre faktorer ha haft störst påverkan bland ungdomarna.

Syfte och frågeställningar Syftet med arbetet var att undersöka och analysera om, och i så fall hur, lärares egna erfarenheter från föreningsidrotten har betydelse för planeringen av undervisningen i skolans ämne Idrott och hälsa samt belysa de eventuella konsekvenserna detta kan få för eleverna. Studien använde sig av följande frågeställningar: Undervisar lärare i Idrott och hälsa i större utsträckning inom moment som de har egna erfarenheter av från föreningsidrotten än inom moment där de saknar egna erfarenheter? Använder lärare i Idrott och hälsa de idrotter som de själva har erfarenhet av inom ämnets undervisning i syfte att eleverna skall lära sig något mer än själva idrottens utförande? Finns det elevgrupper som gynnas eller missgynnas av lärarens egna föreningsidrottsliga erfarenheter? Metod Datainsamlingen gjordes genom kvalitativa intervjuer med lärare i två F-9 skolor i Stockholms län. Totalt genomfördes sex intervjuer. Intervjupersonerna var tre män och tre kvinnor i åldrarna 28 till 63, samtliga med behörighet att undervisa i ämnet Idrott och hälsa. En dokumentinsamling med lärarnas lektionsplaneringar kompletterade intervjuerna.    Resultat och slutsats Studiens resultat visar att lärare använder moment i undervisningen som de själva har erfarenhet av i större utsträckning än övriga moment. Detta görs inte i ett medvetet metodiskt inlärningssyfte utan motiveras med generella hänvisningar till kurs- och läroplaner samt elevers uppskattning. Resultatet pekar på att det finns elevgrupper som gynnas och missgynnas av lärarnas egna idrottserfarenheter. Lärarnas föreningsidrottsliga erfarenheter kan alltså få till följd att föreningsidrotten (och då särskilt bollspelen) får ett alltför stort genomslag i skolans idrottsundervisning. Detta trots att skolans undervisning i första hand skall regleras av kurs- och läroplaner. Det är något som kan påverka både idrottslärarnas val av lektionsinnehåll samt hur de ser på elever som själva är aktiva idrottsutövare. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa 6-9. Ht 2011</p>

I denna studie har det undersökts individers uppfattning på faktorer som utvecklar idrotter i samhället. Ekonomi, mångfald, geografi, genus och kultur är övergripande faktorer vi lagt fokus på att undersöka. Denna studie utfördes efter en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer. Tre respondenter har intervjuats och valdes ut eftersom de besatt mycket kunskap inom varsin idrott. Idrotterna vi har valt undersöka i studien är fotboll, innebandy och ishockey. I resultaten framkommer det att tillgängligheten och den globala spridningen av idrotter har stort betydande för dess utveckling. Idrotter som funnits längre kontra relativt unga idrotter spelar stor roll då kulturella aspekter har betydelse för individers medvetande av idrotter. Resultaten visar även utveckling av vissa idrotter på olika orter har att göra med tillfälligheter och intresse.

I denna studie undersöks orsaker till att vissa elever inte är aktiva i någon föreningsidrott samt hur idrott och hälsa kan få fler elever intresserade och engagerade i föreningsidrotten. Fokus har varit att undersöka de föreningsinaktiva elevernas perspektiv och hur deras motivation i ämnet idrott och hälsa ser ut. Studien utgår från strukturerade intervjuer med tio elever samt en svensk version av Sport motivation scale och Academic motivation scale för att tydliggöra elevernas motivation. Resultatet visar att de elever som inte är aktiva i en idrottsförening har låg motivation till idrott och hälsa. De anledningar som framkommer till att eleverna inte är delaktiga i någon idrottsförening är främst att de inte har något intresse eller har andra intressen. Även tidsbrist och för seriös satsning inom idrottsföreningarna uppges som orsak till att inte delta i en idrottsförening. För att eleverna ska få ett större intresse av att bli aktiva i en idrottsförening framkommer faktorer som ligger hos läraren samt att eleverna vill prova på fler olika aktiviteter. Nyckelord: Idrott och hälsa, Föreningsidrott, Föreningsinaktiv, Motivation

I denna kvalitativa fallstudie presenteras projektet Rookie – en sportskola för nyanlända. Med anledning till att invandringen ökar i landet och alla de problem som finns med segregation är det intressant att en studie om idrott som integrationsarena genomförs. Studien ökar förståelsen för hur idrott kan fungera som en arena för integration. Idrotten bidrar med språkstimulering, förbättrad hälsa, gemenskap, fostran och ökad förståelse för samhällets uppbyggnad. Efter intervjuer med berörda i projektet framkom det att Rookie, som integrationsprojekt, skulle skapa bättre möjligheter för nyanlända barn och unga att delta i olika fritidsaktiviteter, vilket skapar förutsättningar för en god hälsa, ökad integration och motverka utanförskap. Detta uppnåddes genom att låta deltagarna prova på olika idrottsaktiviteter och få en nära kontakt med de fritidsledare som medverkade. Utöver att deltagarna blev mer integrerade som en effekt av Rookie lärde de sig även bättre svenska, fick nya vänner och började idrotta. I studien framkommer vilka arbetsmetoder som lämpar sig för ett framgångsrikt utfall av ett idrottsintegrationsprojekt, bland annat att arbeta med förebilder samt att kommunen äger och genomför projektet.

<p>Sammanfattning</p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien har varit att undersöka vilket förhållande ungdomar i Stockholmsområdet som valt att lämna föreningsidrotten har till den samma och till fysisk aktivitet överhuvudtaget. För att försöka ta reda på detta så har jag utgått från följande frågeställningar: Varför slutade de föreningsidrotta? Är de fortfarande fysiskt aktiva? Hur ser de på en eventuell återkomst?</p><p>Metod</p><p>Jag har gjort en kvantitativ undersökning där 610 ungdomar i åldern 14-19 ingår. Dessa är spridda över tre gymnasieskolor och tre grundskolor i Stockholmsområdet, där elever som hoppat av föreningsidrotten har fått svara på en enkät angående deras förhållande till föreningsidrotten och fysisk aktivitet överhuvudtaget.</p><p>Resultat</p><p>Resultatet från min enkätundersökning visade att intresseförskjutningar tillsammans med bristen på tid är de vanligast förekommande orsakerna till att man väljer att hoppa av föreningsidrotten medan den ekonomiska aspekten är väldigt liten. Andelen som slutat på grund av missnöje med sina idrottsledare tycks vara större i Stockholmsområdet än den är nationellt.</p><p>Det visade sig att fyra av fem ungdomar som slutat med föreningsidrotten fortfarande bedriver fysisk aktivitet på sin fritid minst en gång i veckan och att hälften gör det två eller fler gånger i veckan. Att man lämnat föreningsidrotten behöver med andra ord inte betyda att man har slutat röra på sig.</p><p>Drygt hälften av ungdomarna ställer sig positiva till att eventuellt återkomma till föreningsidrotten. Störst chans att de kommer tillbaka skulle vara om det skulle erbjudas en aktivitet som passade deras egen ambitionsnivå eller att en kompis lockade med dem. En av fem skulle kunna tänka sig att komma tillbaka till föreningsidrotten om det inte var så dyrt.</p><p>Slutsats</p><p>Att ungdomar slutar med föreningsidrotten för att de får andra intressen är något som är väldigt svårt att motverka. Att tiden inte riktigt räcker till kan bero på en alltför tidig elitsatsning, detta stämmer även väl överens med att det är många som skulle kunna tänka sig att återvända till föreningsidrotten bara det skulle erbjudas en aktivitet som stämde överens med deras egen ambitionsnivå. Att mer än hälften av ungdomarna skulle kunna tänka sig att komma tillbaka till föreningsidrotten om den såg annorlunda ut, betyder att det finns en hel del att arbeta med från föreningarnas sida.</p> / <p>Summary</p><p>Aim and questions</p><p>The purpose of these studies has been to investigate what relationship young people in the Stockholm area who have left organizational sports have for these and for physical activity on the whole. When I try to find the solution of that, I have started out from the following questions: Why have they stopped sporting? Are they still physically active? How do they feel about possibly coming back?</p><p>Method</p><p>I have made a quantitative study, where 610 young people aged 14-19 take part. They are taking from three senior high schools and three comprehensive schools in the Stockholm area, where pupils who have left organizational sports have answered an inquiry concerning their relationship to organizational sports and to physical activity on the whole.</p><p>Result</p><p>The result of my study showed that interest changes together with scarcity of time are the most common causes why young people choose to leave organizational sports.The economic aspect is however very small. The part that has quit because of dissatisfaction with their sports leaders seems to be greater in the Stockholm area compared to the rest of the country. The study shows furthermore that four out of five young people who have quit organizational sports carry on physical activities at least once a week. In other words, leaving organizational sports does not necessarily mean that you have quit being physically active. More than half of the pupils feel positive about possibly coming back to organizational sports.The greatest chance that they will come back is if they would be offered an activity that would fit their own level of ambition, or if a friend would inspire them. One out of five would consider coming back if it was not so expensive.</p><p>Conclusions</p><p>The fact that young people finish organizational sports because of other interests is something that is very difficult to stop. Lack of time may be a consequence of a concentration on elite too early.That fact is also correlated to the side of the case that many of the young pupils could consider coming back to organizational sports if there was an activity that would equal their own level of ambition. The fact that more than half of the group in the study consider coming back to organizational sports if it would look a bit different from today, means that there is a lot of work to do for the sports clubs.</p>

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien har varit att undersöka vilket förhållande ungdomar i Stockholmsområdet som valt att lämna föreningsidrotten har till den samma och till fysisk aktivitet överhuvudtaget. För att försöka ta reda på detta så har jag utgått från följande frågeställningar: Varför slutade de föreningsidrotta? Är de fortfarande fysiskt aktiva? Hur ser de på en eventuell återkomst? Metod Jag har gjort en kvantitativ undersökning där 610 ungdomar i åldern 14-19 ingår. Dessa är spridda över tre gymnasieskolor och tre grundskolor i Stockholmsområdet, där elever som hoppat av föreningsidrotten har fått svara på en enkät angående deras förhållande till föreningsidrotten och fysisk aktivitet överhuvudtaget. Resultat Resultatet från min enkätundersökning visade att intresseförskjutningar tillsammans med bristen på tid är de vanligast förekommande orsakerna till att man väljer att hoppa av föreningsidrotten medan den ekonomiska aspekten är väldigt liten. Andelen som slutat på grund av missnöje med sina idrottsledare tycks vara större i Stockholmsområdet än den är nationellt. Det visade sig att fyra av fem ungdomar som slutat med föreningsidrotten fortfarande bedriver fysisk aktivitet på sin fritid minst en gång i veckan och att hälften gör det två eller fler gånger i veckan. Att man lämnat föreningsidrotten behöver med andra ord inte betyda att man har slutat röra på sig. Drygt hälften av ungdomarna ställer sig positiva till att eventuellt återkomma till föreningsidrotten. Störst chans att de kommer tillbaka skulle vara om det skulle erbjudas en aktivitet som passade deras egen ambitionsnivå eller att en kompis lockade med dem. En av fem skulle kunna tänka sig att komma tillbaka till föreningsidrotten om det inte var så dyrt. Slutsats Att ungdomar slutar med föreningsidrotten för att de får andra intressen är något som är väldigt svårt att motverka. Att tiden inte riktigt räcker till kan bero på en alltför tidig elitsatsning, detta stämmer även väl överens med att det är många som skulle kunna tänka sig att återvända till föreningsidrotten bara det skulle erbjudas en aktivitet som stämde överens med deras egen ambitionsnivå. Att mer än hälften av ungdomarna skulle kunna tänka sig att komma tillbaka till föreningsidrotten om den såg annorlunda ut, betyder att det finns en hel del att arbeta med från föreningarnas sida. / Summary Aim and questions The purpose of these studies has been to investigate what relationship young people in the Stockholm area who have left organizational sports have for these and for physical activity on the whole. When I try to find the solution of that, I have started out from the following questions: Why have they stopped sporting? Are they still physically active? How do they feel about possibly coming back? Method I have made a quantitative study, where 610 young people aged 14-19 take part. They are taking from three senior high schools and three comprehensive schools in the Stockholm area, where pupils who have left organizational sports have answered an inquiry concerning their relationship to organizational sports and to physical activity on the whole. Result The result of my study showed that interest changes together with scarcity of time are the most common causes why young people choose to leave organizational sports.The economic aspect is however very small. The part that has quit because of dissatisfaction with their sports leaders seems to be greater in the Stockholm area compared to the rest of the country. The study shows furthermore that four out of five young people who have quit organizational sports carry on physical activities at least once a week. In other words, leaving organizational sports does not necessarily mean that you have quit being physically active. More than half of the pupils feel positive about possibly coming back to organizational sports.The greatest chance that they will come back is if they would be offered an activity that would fit their own level of ambition, or if a friend would inspire them. One out of five would consider coming back if it was not so expensive. Conclusions The fact that young people finish organizational sports because of other interests is something that is very difficult to stop. Lack of time may be a consequence of a concentration on elite too early.That fact is also correlated to the side of the case that many of the young pupils could consider coming back to organizational sports if there was an activity that would equal their own level of ambition. The fact that more than half of the group in the study consider coming back to organizational sports if it would look a bit different from today, means that there is a lot of work to do for the sports clubs.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att jämföra hur föreningsaktiva respektive icke föreningsaktiva elever uppfattar ämnet idrott och hälsa i årskurs 9 samt vilken betydelse kön och aktivitetsgrad har för betyget. Skiljer sig attityden till idrott och hälsa i skolan mellan föreningsaktiva och icke föreningsaktiva samt mellan könen? Finns det skillnader i betyg mellan elever med olika aktivitetsnivåer samt mellan könen i ämnet idrott och hälsa? Skiljer sig uppfattningen av tävlingsmomentet inom ämnet idrott och hälsa för föreningsaktiva respektive icke föreningsaktiva, samt om det är någon grupp som gynnas av tävlingen? Hur uppfattar elever i årskurs 9 kraven som ställs inom ämnet idrott och hälsa? Metod För att samla in de data som behövdes för studien användes en kvantitativ enkätmetod. Urvalsgruppen bestod av fem högstadieskolor varav 341 elever i årskurs nio deltog. Svarsfrekvensen uppnådde 78 %. Enkätsvaren behandlades statistiskt med hjälp av GoogleDocs samt Microsoft Excel.   Resultat Resultaten visar att föreningsaktiva får högre betyg, har en mer positiv attityd och upplever större förmåga att klara de krav som ställs i ämnet idrott och hälsa än vad icke föreningsaktiva gör. Studien visar även att pojkar premieras mer än flickor samt att högre aktivitetsnivå på fritiden är avgörande för att lyckas i ämnet. Tävlingsmomentet visar sig vara en betydande faktor för undervisning överlag, men att vissa grupperingar upplevde det viktigare än andra.   Slutsats Studiens resultat visar att föreningsidrotten återspeglas i ämnet idrott och hälsa i form av prestation och tävling. Resultaten visar även att föreningsaktiva i större omfattning premieras av deras redan tidigare erhållna rörelsekompetens. Ämnet ställs inför ett dilemma då individuella prestationer ställs emot varandra istället för att individens kunskap i relation till ämnet bedöms.   Nyckelord: Attityder, föreningsidrott, könskillnader, idrott och hälsa, oorganiserad idrott

Syftet med arbetet var att kartlägga samarbetet mellan skolidrotten och föreningsidrotten lokalt i Växjö samt se hur samarbetet utvecklats och vilka möjligheter det ger idrottsundervisningen. Utifrån frågeställningen valdes intervjuer som metod för empiriinsamling och de intervjuade uppgick till åtta idrottslärare som undervisar mot grundskolans senare år och gymnasiet. Det visade sig att det funnits ett samarbete under de år studien omfattar. Det visade sig även i vilken omfattning det skett, på vilket sätt och hur samarbetet utvecklats genom åren. Samarbetet uppfattas på de flesta håll som någonting positivt som både lärare och elever kan dra nytta av. Läraren i form av fortbildning samt att man får tips på hur man kan variera sin undervisning. Eleverna får en bredare undervisning vilket kan leda till att man fångar upp fler elever som får en positiv bild av hur det kan var att motionera.