Gegenstand der vorliegenden Arbeit war die Modifikation von Hydroxylapatit- und Bruschit-Zementen mit 1 % Silber. Ziel war es, den Zementen eine antibakterielle Wirksamkeit bei gleichzeitiger Biokompatibilität ohne Beeinträchtigung ihrer mechanischen Eigenschaften zu verleihen. Durch Mischung von silberdotiertem β-TCP mit Calcium-bis-dihydrogenphosphat Monohydrat (MCPM) bzw. von silberdotiertem α-TCP mit einer 2,5%-Na2HPO4-Lösung entstanden Zementformulierungen, deren Silberfreisetzung, Druckfestigkeit, Abbindezeit sowie Phasenzusammensetzung bestimmt wurde. Desweiteren wurden in vitro-Untersuchungen zur Evaluation der Zytotoxizität mittels Osteoblasten sowie der antibakteriellen Eigenschaften mittels Staph. aureus und Staph. epidermidis durchgeführt. Bei der massenspektrometrischen Analyse der Auslagerungsmedien legte Ag-Bruschit im LB-Medium mit kumulativ 184,5 µg nach 7 Tagen das höchste Freisetzungsverhalten im Vergleich zu Ag-Hydroxylapatit mit 36,8 µg an den Tag; außerdem konnte gezeigt werden, dass sich das molare Verhältnis von Ag+/Ca2+ von theoretisch 1 % bereits bei der Herstellung von Ag+-dotiertem α- bzw. β-TCP auf je 0,78 % reduziert hatte. Die Untersuchung der Phasenzusammensetzung der Zemente wies auf die für die Zemente charakteristischen Beugungsmuster hin. Peaks, die auf Silber hinweisen würden, konnten nicht nachgewiesen werden. Betrachtet man die Druckfestigkeit, konnte der silberdotierte Bruschit-Zement eine leichte Steigerung um 5,1 MPa auf 19,8 MPa erfahren, während der Ag-Hydroxylapatit-Zement nahezu eine Halbierung seiner Festigkeit um 18,5 MPa auf 22,7 MPa erfahren musste. Bei der Auswertung der Versuchsergebnisse wies Ag-Bruschit einen signifikanten bakteriziden Effekt auf, führte aber auch zu einer Reduktion der Osteoblasten auf dieser Oberfläche. Ag-Hydroxylapatit zeigte hingegen nur eine geringe Wirkung gegen die Bakterien, während die Verbindung in dieser in vitro-Studie eher biokompatibel auf die Zellen wirkte. Die in dieser Arbeit modifizierten Zemente sind aufgrund ihrer nicht einheitlichen Ergebnisse hinsichtlich der antibakteriellen Wirksamkeit sowie der wünschenswerten Biokompatibilität für den Einsatz als Knochenersatzmaterial noch nicht geeignet. Die von Ag-Bruschit freigesetzte bakterizide Silbermenge ist für eukaryotische Zellen zu hoch, sodass in weiterführenden Studien diese Freisetzung begrenzt werden müsste. / The present work was the modification of hydroxyapatite and brushite cements with 1% silver. The aim was to give the cement an anti-bacterial activity simultaneously with a biocompatibility without compromising their mechanical properties. Cement formulations, of which the release of silver ions, compressive strength, setting time and phase composition were determined, emerged by mixing silver-doped β-TCP with calcium bis-dihydrogen phosphate monohydrate (MCPM) or by silver-doped α-TCP with a 2.5% Na2HPO4 solution. Furthermore, in vitro- studies were performed to evaluate the cytotoxicity by osteoblasts, and the antibacterial properties using Staph. aureus and Staph. epidermidis. In the mass spectrometric analysis of the outsourcing media, Ag brushite in LB-medium with cumulative 184.5 µg after 7 days, demonstrated the highest release behavior as compared to Ag-hydroxyapatite with 36.8 µg; it also could be shown that the molar ratio of Ag+/ Ca2+ of theoretically 1% had already reduced to 0.78% in the production of Ag+-doped α- and β-TCP. The investigation of the phase composition of the cements showed the characteristic diffraction pattern for these cements. Peaks, which would indicate silver, could not be detected. Considering the compressive strength, the silver-doped brushite cement had shown a slight increase of 5.1 MPa to 19.8 MPa, while the Ag-hydroxyapatite cement had experienced a near halving of its strength of 18.5 MPa to 22.7 MPa. When evaluating the test results, Ag-brushite presented a significant bactericidal effect, but also led to a reduction of osteoblasts on the surface. Ag-hydroxyapatite offered a little effect against the bacteria, while the compound in this in vitro- study had more biocompatible to the cells. The modified cements in this study are, due to their non-uniform results in terms of antibacterial efficacy as well as the desirable biocompatibility, not suitable for the use as a bone substitute material. The release of Ag-brushite bactericidal amount of silver for eukaryotic cells is too high, so this release should be limited in further studies.

Inledning Eukalyptus kommer från familjen Myrtaceae och innehåller cirka 900arter. Några vanliga beståndsdelar är 1,8-cineole är α-penen, ρ-cymen, tipeniol ocharomadendren. Den vanligaste oljan kommer ifrån eukalyptus globulus.Eukalyptus är en vanligt förekommande växt i den farmaceutiska ochpsykoterapeutiska världen. Ursprungsbefolkningen i Australien har använt eukalyptusför att bota förkylning, hosta och inflammationer i luftvägarna under hundratals år.Antiinflammatoriska, antispasmolytisk, analgetiska, antimykotika, antioxidantiskaoch antibakteriell är effekter som setts hos eukalyptusoljan. Dess antibakteriellaegenskap är något som är intressant att studera vidare på då WHO belyserproblematiken kring utvecklingen av multiresistenta-bakterier både blandgrampositiva och gramnegativa bakterier.Den orala dosen för eukalyptusoljan sägs vara 0,005-0,2 ml och dos om 3,5 ml harvisats som dödlig dos i människan. Dock finns fall där både högre och lägre doser harsetts påverka människan negativt. Syfte Litteraturstudiens syfte är att undersöka om eukalyptusoljan har någramedicinska effekter, med inriktning på antibakteriella effekten på multiresistentabakterier.Men även undersöka om eukalyptus är toxisk för människa. Metod Resultaten presenteras utifrån en PubMed-sökning som resulterades i 8studier där både fall-studier och forskningsstudier används. Resultat Forskningen tyder på att eukalyptus som en antibakteriell olja har en effekt.Högst effektivitet sågs hos grampositiva bakterier jämfört med gram negativabakterier, bortsett från gramnegativa A. baumannii där en god effekt noterats. Någraoljor som innehöll mycket av aromadendren och 1,8-cineole visade en bra effekt påbakterier men också oljor som inte innehöll hög koncentration av dessa beståndsdelarvisade på en antibakteriell effekt. E. camaldulensis innehållande mycket avspathunelol visade effekt, vilket även sågs i synergiska test med antibiotika. Frukten avE. globulus visade störst effekt följt av dess beståndsdel enskilda aromadendren.Aromadendre och 1,8-cineole visades även ha en synergisk effekt i närvaro av en delbakterier.Resultatet gällande toxiciteten hos eukalyptusoljan har hittas från fall-rapporter därbarn fått i sig olika preparat av ren 100 % olja och preparat innehållandeeukalyptusolja. Svår intoxikation har noteras vid 5-10 ml, dos om 7,5 ml noterades därbarn både kräktes och blev medvetslös. 100 % olja om 75 ml har gett svåra symtom.Doser om 0,6 ml har också uppvisat toxicitet i vissa fall. Koordinationsrubbningar,dåsighet och medvetandepåverkan var de mest förekommande symtomen. Diskussion Resultaten tyder på att eukalyptus har en medicinsk effekt genom dessantibakteriella egenskaper på multiresistenta-bakterier. Jämfört med någraantibiotika hade den inte lika bra effekt. Men dess effektivitet som antibakterielltläkemedel i människan är svårt och säga då in vivo studier inte gjorts.Säkerheten av eukalyptus verkar variera i människan, både låga och höga doser harnoterats ge symtom på intoxikation. Toxiska doser varierar stort mellan individer ochpreparat. Ett barn tog till exempel 75 ml eukalyptus, vilket klassas som en dödlig dos och klarade sig bra.

No description available.

Antibiotic resistance is a rapidly increasing and serious global problem, with infectious diseases currently being the second leading cause of death worldwide. The World Health Organization (WHO) has estimated that 700,000 people worldwide die each year as a result of antibiotic resistance, and this number is projected to rise to 10 million per year by 2050 if no action is taken. This makes it vital to find new antibacterial agents to treat infectious diseases. Staphylococcus aureus (S. aureus) is a commonly occurring gram-positive bacterium from the genus Staphylococcus. The bacterium can cause several diverse types of infectious diseases, ranging from mild to life-threatening. Hypericum perforatum L. (H. perforatum) is a plant that has been used as a medicine in various preparations for thousands of years to treat different conditions, such as e.g., wound healing. Recent investigations have shown an antibacterial effect of the plant against the bacterium S. aureus, this suggested that H. perforatum may have a possible antimicrobial effect and could potentially be used in the treatment of certain infections. The purpose of this literature review was to investigate the in vitro antibacterial effect of H. perforatum against S. aureus. For this work, database searches were conducted in PubMed and SciFinder, and four studies were finally selected that examined the in vitro effect of H. perforatum against S. aureus. Common for all the studies was that they used the broth dilution method in their analyses to obtain MIC values. The results of the literature reviews showed that H. perforatum inhibited non-resistant isolates of S. aureus with MIC values between 0.01 – 950 µg/ml. For the resistant isolates evaluated, MIC values were between 0.01 – 0.02 µg/ml. The MIC-value against the multidrug resistant strain MDR-BAA 44 was 0.01 µg/ml. The other studies had higher MIC values and less activity compared to the results reported in the first study. The first study also showed that H. perforatum had better activity against all isolates than the positive controls tetracycline and penicillin. Further studies are needed to ensure and validate the results shown in study one. Also, research should focus on further studying the effect in vivo in larger studies than previously conducted. In addition, evaluation whether a synergistic effect against resistant S. aureus can be achieved through the combination of H. perforatum together with another plant species or with an antibiotic that could provide an alternative treatment of serious infections. / Infektionssjukdomar är idag den näst vanligaste dödsorsaken i världen och Världshälsoorganisationen (WHO) har beräknat att 700 000 personer i världen dör varje år till följd av antibiotikaresistens. Denna siffra kommer att stiga snabbt till 10 miljoner per år till år 2050 om inte åtgärder tas för att förhindra fortsatt spridning. Antibiotikaresistens är ett snabbt ökande och allvarligt globalt problem. Detta gör det livsnödvändigt att hitta nya antibakteriella medel för att kunna behandla infektionssjukdomar. Hypericum perforatum L. (H. perforatum) är en växt som i tusentals år använts som läkemedel iolika beredningar och för olika åkommor, som till exempel sårläkning. Antibakteriell effekt av växten har kunnat identifierats mot bakterien Staphylococcus aureus (S. aureus). S. aureus är en vanligt förekommande gram-positiv bakterie. Bakterien orsakar flera olika typer av infektionssjukdomar som kan vara allt från milda till livshotande. H. perforatum innehåller substanser med antibakteriell effekt som kan användas vid behandling av vissa infektionssjukdomar.  Syftet med denna studie var att undersöka den antibakteriella effekten in vitro av H. perforatum mot S. aureus. För detta litteraturarbete gjordes databassökningar i PubMed och SciFinder av tidigare publicerade studier. Fyra studier valdes slutligen ut som uppfyllde inklusionskriterierna. Samtliga studerade in vitro effekten av H. perforatum mot S. aureus. Samtliga studier använde sig av buljongspädningsmetoden i sina analyser där MIC-värden erhölls.  Resultaten från studierna visade att H. perforatum inhiberade icke-resistenta isolat av S. aureus med MIC-värden mellan 0,01 – 950 µg/ml. För de resistenta isolat som testades blev MIC-värden 0,01 – 0,02 µg/ml. MIC-värdet mot den multi-resistenta bakterien MDR-BAA 44 var 0.01 µg/ml. De andra studierna rapporterade högre MIC-värden jämfört med studie 1. Denna studie visade även att H. perforatum hade bättre aktivitet mot samtliga isolat än de positiva kontrollerna, tetracyklin samt penicillin. Vidare behöver fler studier genomföras för att säkerställa de resultat som studie 1 visade. Nya studier behöver också utvärdera om synergistisk effekt mot resistenta S. aureus kan uppnås vid kombination av H. perforatum och en annan växtart eller antibiotikum som kan leda till nya behandlingsalternativ av svåra infektioner.

Tea Tree Oil eller TTO som det förkortas, är en olja som utvinns ur en australiensisk buske vid det latinska namnet Melaleuca alternifolia. Oljan har sedan många år använts som antiinflammatoriskt och bakteriedödande ämne. Denna litteraturstudie gjordes på 13 artiklar som svarade på tre sökningar i databasen PubMed. Artiklarna påvisar att TTO har en viss antibakteriell förmåga och kan fungera som antimykotiskt medel, men fler in vivo studer behövs för att säkerställa TTO:s effekt på olika parodontala åkommor.