I samband med Lgr 22 etablerades det nya ämnesområdet sexualitet, samtycke och relationer som ställer högre krav på utbildning om hbtqi+ och identitet. Tidigare forskning visar lyckade arbeten med hbtqi+ genom skönlitteratur och skönlitteraturens potential för värdegrundsarbete. Denna studie handlar om lärares litteraturdidaktiska överväganden med avseende på val av skönlitteratur och arbetssätt med skönlitteraturen i klassrummet i undervisning om hbtqi+. Studien avser undersöka de i studien medverkande lärarnas resonemang om arbete med hbtqi+ genom skönlitteratur utifrån Kumashiros teori om antiförtryckande utbildning.  Vi har intervjuat två lärare från en hbtqi-certifierad skola och två lärare från icke-certifierade skolor. Därefter har vi kodat materialet och analyserat det utifrån studiens teoretiska ramverk. Resultatet visar att lärarnas olika förhållningsätt går att både kategorisera som förtryckande och antiförtryckande former av utbildning. En konklusion som framkom var att skönlitteratur är ett framgångsrikt redskap för att bedriva hbtqi+-undervisning. Analysen visade även att det mest framgångsrika förhållningsättet inom antiförtryckande utbildning är att inta en ödmjuk och normkritisk ståndpunkt i arbetet. Mer specifikt innebär detta att lärare hela tiden behöver vara medvetna om sina egna fördomar och kritiskt granska sin litteraturdidaktik för att undvika fallgropar som kan leda till förtyckande hbtqi+-utbildning.