Boplatsvallar, often translated as semi-subterranean settlements, is an ancient monument with a diffuse definition. Defined as –embankments that partially or completely surround a often lowered/dug down surface- this category of ancient monuments is also made up of a former category which traditionally was interpreted as winter settlements from the late Stone age in Sweden. This view of the ancient monuments carried over, to a certain extent, to this new definition. Should this be the case, that this category of ancient monuments are remains of winter settlements,  used recurringly over an extended period of time, then they should exhibit similar signals in regards to the distribution of the anthropogenically altered soil chemical and soil physical properties at the sites.The area around Lillsjön, Anundsjö parish in Ångermanland, have four boplatsvallar located separately in the regional area. This means that they can be considered single contexts suitable to test the aforementioned hypothesis.The result of the intra-site study indicates that the sites have been used differently. Two of the sites exhibit a more local distribution of the heightened values of phosphates and magnetic susceptibility, distributed close around the ancient monument itself. The other two sites have a distribution of heightened values spread over a larger area around the ancient monuments, where one of the ancient monuments shows no particular difference from the background values at the site.This results thus suggests that there is a difference in how these boplatsvallar have been used prehistorically.

Undersökningens syfte är att studera dialektutjämning och regionalisering i övre Norrland genom att undersöka fyra markerade dialektala drag – norrländsk förmjukning, oböjd predikativ i pluralis, norrländskt som och he/hä ’det’ – utifrån de utomspråkliga variablerna geografi, ålder och kön. Undersökningen har genomförts genom att lyssna på intervjuer av fyra informanter per ort från följande fem orter: Piteå i Norrbotten, Burträsk i Västerbotten, Sorsele i Lappland, Aspås i Jämtland och Anundsjö i Ångermanland. Materialet är inspelat för projektet SweDia 2000. Studien visar att norrländsk förmjukning finns på alla orter men används i huvudsak av äldre. I inlandet (Aspås och Sorsele) har man kategoriskt dialektvarianten medan man vid kusten växlar i sitt bruk. Oböjd predikativ i pluralis är vanligt på alla orter och står starkt emot eventuell utjämning. Norrländskt som används på alla orter och i högre grad av yngre än äldre, de yngre har även mer frekvent bruk. He/hä ’det’ finns hos nästan alla informanter på de nordligare orterna, däremot inte alls i Aspås och Anundsjö. Draget är starkt men används mer frekvent av de äldre. Dialektutjämning och regionalisering av dialekter sker i övre Norrland och olika drag klarar sig olika bra; norrländsk förmjukning ligger i riskzonen för att försvinna medan de övriga dragen står starka.