De flytande hus som producerades av Aquavilla AB i början av sekelskiftet har problem med otätheter i konstruktionen. Detta har gjort att boende i Aquavillorna i förekommande fall har klagat över drag och att värmen inte går att få upp ordentligt i husen. Frågeställningen för detta examensarbete blir således: Hur ska man göra för att få en erforderlig täthet i nästa generation Aquavillor och hur får man in en kontroll av tätheten i produktionen? Metoden som användes var trycktäthetsprovning på tre Aquavillor för att få en uppfattning om hur pass otäta de är och med en värmekamera ta reda på var otätheterna finns. Utöver detta utfördes även en litteraturstudie och diskussioner med personer erfarna inom lufttätning fördes för att kunna föreslå förbättringar i konstruktionen för att förhindra luftläckage. I en byggnad med FTX-system som är otät kommer inte ventilationssystemet kunna utnyttjas som det ska, då frånluften istället för att värma upp den inkommande kalla uteluften, kommer att passera genom otätheter i klimatskalet. Detta medför stora energikostnader som kan undvikas med ett tätare hus. Utrymmen vari det läcker in luft blir kalla och påverkar den termiska komforten negativt. Aquavillornas klimatskärm är baserad på Casabonasystemet, en konstruktion av stålreglar och hård, bärande värmeisolering. Den okonventionella metoden för väggarnas uppbyggnad har varit nödvändig för att hålla vikten nere, men också bidragit till att göra byggnaden otät. Utförandet av tätning kring spotlights, lampknappar/eldosor och fönster verkar vara obefintligt eller slarvigt gjort. Att lokalisera otätheter görs bäst med en trycksatt byggnad, för att sedan gå igenom den med en värmekamera, anemometer eller spårgas. Metoderna har olika fördelar som enkelhet och låg kostnad.

Befolkningsökningen och klimatförändringarna är två mycket aktuella frågor i dagens stads- och samhällsplanering. Jordens yta utgörs av cirka 71 % vatten, vilket idag är områden som i mycket låg utsträckning utnyttjas för bebyggelseändamål. I dagsläget existerar bebyggelse som helt och hållet flyter på vatten, men den förekommer i mycket låg omfattning. Frågan är huruvida viktiga planeringsfrågor skulle kunna lösas genom att utnyttja vattenområden och utvidga den flytande bebyggelsen.   Syftet var att med hjälp av nationella och internationella exempel presentera begreppet flytande städer samt att diskutera huruvida det skulle kunna vara ett alternativ inom framtida planering samt urbanisering i Sverige.    Genom en litteraturstudie samt en fallstudie som bägge kompletteras med hjälp av intervjuer erhålls information som slutligen blir utgångspunkten för en analys och diskussion där slutsats dras. Historia kring byggande på vatten behandlas tillsammans med tekniker och förutsättningar som möjliggör flytande konstruktioner. Även relevant lagstiftning tas upp, inte minst kring strandskydd som spelar en stor roll när det kommer till att exploatera vattenområden. Fallen som studeras är både svenska samt internationella exempel på projekt som involverar en flytande bebyggelse. Störst fokus läggs på Marinstaden i Nacka och på Ijburg i Amsterdam. Studien kompletteras genom intervjuer med Alexander Erixson, planarkitekt på Nacka kommun, samt med Richard Bergström, VD på AquaVilla AB.   Slutsatserna som kan dras är att det är möjligt att öka exploateringen av vattenområden med flytande stadsdelar i Sverige. Stads- och samhällsutvecklingen skulle påverkas positivt då möjligheter skapas och kan bidra till att lösa problem som hjälp mot bostadsbrist samt. Det är även förebyggande för aktuella problem kring miljö- och klimatfrågor. Ett problem som en flytande bebyggelse skulle kunna bidra till är segregation, men med hjälp av en genomtänkt stadsplanering samt stöd från regelverket menar förespråkare att man i framtiden förhoppningsvis kommer kunna exploatera på vatten utan att problemet uppstår. Utmaningen är att övertyga om att fördelarna överväger nackdelarna för att fler ska få en positiv bild. Då skapas en större acceptans kring konceptet vilket är en förutsättning för utvecklingen av flytande bebyggelse i Sverige. / The population growth and climate change are two main factors in today’s urban planning. Approximately 71 % of the Earth’s surface is consisting of water and a large part of that is not being utilized to the fullest extent. Today’s buildings that entirely floats on water is something that we have already begun to see, however there is a low quantity of them. The following question is whether important issues connected to urban planning could be solved by expanding the amount of floating constructions, and thereby begin to use water as a place for cities and city districts to take form.   The purpose of this study is to present the concept of floating cities and to discuss whether it could be an alternative for future planning and urbanization in Sweden.    By doing a literature study and a case study that are both supplemented by interviews, information will be obtained to use as a foundation for an analysis and discussion where conclusions will be made. The history of floating construction is described together with existing techniques and prerequisites that enable floating structures. Laws relevant to the subject is also described, for example the law of shoreline protection, which plays a major role when it comes to exploiting water areas. The cases in the study consist of both Swedish and international examples of projects that involve floating constructions. Main focus will be on Marinstaden in Nacka and Ijburg in Amsterdam. To complete the study and get a better overview, interviews are held with Alexander Erixson, planning architect at Nacka Municipality, and with Richard Bergström, CEO of AquaVilla AB.   The conclusion is that it is possible to expand the number of floating districts in Sweden. Urban development would be positively influenced when opportunities are created, and issues as housing shortage could be solved. It could as well work as a prevention for environmental issues. The main problem that could occur is that floating districts might create segregation, although advocates states that well planned urbanization and support from laws and legalizations could make it possible to exploit water areas with floating buildings without the problem of segregation emerging. The challenge is to convince the society that the advantages outweigh the disadvantages. By that we achieve acceptance from more people which is a presumption when it comes to trying to accomplish a development and expansion of floating constructions in Sweden.