De flytande hus som producerades av Aquavilla AB i början av sekelskiftet har problem med otätheter i konstruktionen. Detta har gjort att boende i Aquavillorna i förekommande fall har klagat över drag och att värmen inte går att få upp ordentligt i husen. Frågeställningen för detta examensarbete blir således: Hur ska man göra för att få en erforderlig täthet i nästa generation Aquavillor och hur får man in en kontroll av tätheten i produktionen? Metoden som användes var trycktäthetsprovning på tre Aquavillor för att få en uppfattning om hur pass otäta de är och med en värmekamera ta reda på var otätheterna finns. Utöver detta utfördes även en litteraturstudie och diskussioner med personer erfarna inom lufttätning fördes för att kunna föreslå förbättringar i konstruktionen för att förhindra luftläckage. I en byggnad med FTX-system som är otät kommer inte ventilationssystemet kunna utnyttjas som det ska, då frånluften istället för att värma upp den inkommande kalla uteluften, kommer att passera genom otätheter i klimatskalet. Detta medför stora energikostnader som kan undvikas med ett tätare hus. Utrymmen vari det läcker in luft blir kalla och påverkar den termiska komforten negativt. Aquavillornas klimatskärm är baserad på Casabonasystemet, en konstruktion av stålreglar och hård, bärande värmeisolering. Den okonventionella metoden för väggarnas uppbyggnad har varit nödvändig för att hålla vikten nere, men också bidragit till att göra byggnaden otät. Utförandet av tätning kring spotlights, lampknappar/eldosor och fönster verkar vara obefintligt eller slarvigt gjort. Att lokalisera otätheter görs bäst med en trycksatt byggnad, för att sedan gå igenom den med en värmekamera, anemometer eller spårgas. Metoderna har olika fördelar som enkelhet och låg kostnad.

Många byggnader är idag fuktskadade. Fuktskador uppstår på så väl nya som gamla byggnader. Idag provtrycker man hus för att få ett värde på dess täthet, men många hus som klarar täthetskraven drabbas ändå av fuktskador. Detta beror på att otätheterna är lokala på en eller flera delar av klimatskalet bortsett från otätheter vid anslutningar.   En studie har gjorts på två väggtyper; en standardvägg och en passivhusvägg. Denna undersökning har begränsats till väggar för småhus. Undersökningen syftar till att ta fram vart gränserna går innan mögeltillväxt påvisas för olika håldiametrar i plastfolien. Jämförelse gjordes för dessa väggkonstruktioner i städerna Kiruna, Stockholm och Lund. Simulering av konstruktionerna i de olika städerna gjordes i programmet WUFI Pro 5,0 med en 5-årsperiod där resultaten sedan analyserats i WUFI-Bio 3,1 RC för riskbedömning av mikrobiell tillväxt. Resultat åskådliggör att konstruktioner med tjockare isolering belägna längre upp i landet lättare kan råka ut för skador orsakade av fukt. / Many buildings today are moisture damaged. Moisture damage occurs to new as well as old buildings. Nowadays we test the dense of the building with measurement of the air flow under pressure, but still many of these building structures that meet the dense requirements are still affected by dampness. This is because the leaking points are situated at one or other parts of the building shell other than at the connections.A study has been made on two wall types: a standard wall and a passive house wall. This investigation has been confined to walls of houses. The study aims to develop each boundaries before mold growth demonstrated for different hole diameters in plastic foil. Comparison was made for these wall structures in the cities Kiruna, Stockholm and Lund.The comparison of the wall structures in the different towns was done with a simulation program WUFI Pro 5.0 for a 5-year period. Results were then analyzed in WUFI Bio 3.1 RC, program for risk assessment of microbial growth.Results illustrate that structures with thicker insulation located further up in the country can more easily encounter damage caused by moisture.