Anställningsotrygghet handlar om den subjektivt upplevda risken att mot sin vilja förlora sin anställning. Medan en mängd forskning dokumenterat hur fenomenet relaterar till olika tänkbara konsekvenser finns det färre studier som behandlar vad som kännetecknar personer som upplever olika grader av otrygghet. Det är också viktigt att studera grupper med olika nivåer av otrygghet i branscher som kännetecknas av omfattande förändringar, som handeln och besöksnäringen. Syftet med denna uppsats var att undersöka likheter och skillnader mellan anställda med låga, måttliga och höga nivåer av anställningsotrygghet utifrån olika demografivariabler samt arbets- och hälsorelaterade utfall. Resultat av variansanalyser och korstabuleringar baserade på ett nationellt urval av anställda inom branschen handel och besöksnäring påvisade inga signifikanta skillnader mellan grupperna när det gäller ålder, kön, utbildningsnivå eller arbetsomfattning (heltid/deltid). Däremot stödjer resultaten tidigare forskning när det gäller hur grupperna skiljde sig åt i termer av arbets- och hälsorelaterade utfall. Grupper med högre nivå av otrygghet rapporterade över lag sämre arbetsprestation och arbetstrivsel, högre intention att säga upp sig, lägre självskattad hälsa samt högre nivåer av utmattning och arbets- och livsobalans. Vidare visade resultaten att demografivariablerna inte tycks ha någon betydelse för nivån av upplevd anställningsotrygghet. Överlag var resultaten i linje med tidigare forskning och antyder att samband mellan upplevelsen av anställningsotrygghet och olika arbets- och hälsorelaterade utfall går att generalisera till anställda inom handel och besöksnäring i Sverige.