SammanfattningMed bakgrund i en teoretisk modell som omfattar trygghetsdimensionerna: Arbetstrygghet,sysselsättningstrygghet, inkomsttrygghet och kombinationstrygghet undersöker uppsatsenupplevelsen av arbetslivstrygghet. Dessa fyra trygghetsdimensioner utgör även grunden föruppsatsens struktur både i avseende empiri, tidigare forskning samt teoretiska perspektiv.Sammanfattningsvis visar uppsatsens resultat att det rådde en positiv syn på anställningsskyddetgenom LAS. Bland de fackligt aktiva respondenterna fanns det även en uppfattningom att anställningsskyddet i synnerhet gynnar arbetslivets mer utsatta grupper, något somstår i kontrast till tidigare forskning. Även om anställningsskyddet var av betydelse för respondenternavar dock möjligheten till arbete i generell mening viktigare och detta fram förallt för respondenter med låg utbildningsnivå. Uppsatsen visar också att inkomsttrygghet isynnerhet var viktig för ensamstående med barn och i förläningen att flerförsörjarmodellenuppgavs ha stor betydelse. Slutligen visar uppsatsen också på att arbetsotrygghet även ärrelaterad till oron över att förlora sin sociala status eller att vid arbetslöshet inte finnas med iett socialt sammanhang. Detta indikerar att arbete för respondenterna även uppfyllde en viktigfunktion i avseende social samvaro och att den teoretiska modellen skulle kunnakompletteras med ytterligare en trygghetsdimension och är det social trygghet.Bakgrund:Internationalisering av ekonomin har medfört att arbetsstyrkan snabbare än tidigare måsteanpassas till rådande krav där en reglerad arbetsmarknad lyfts fram som ett hinder för arbetsmarknadsflexibilitet.Utvecklingen har bl.a. lett till en ökad känsla av arbetsotrygghetbland anställda. En eftersträvad aspekt av senare års arbetsmarknadsreformer uppges varaflexibilitet där fokus främst har legat på flexibilitet för arbetsgivare/organisationer ochföljaktigt en degradering av anställningsskyddet eller arbetstagares trygghet.Syfte:Syftet är att undersöka hur arbetslivstrygghet uppfattas av ett antal anställda och uppsagdasamt se vad deras uppfattning bygger på.2Metod:Med hänvisning till uppsatsens förståelsebaserade perspektiv genomfördes tio kvalitativaintervjuer där utgångspunkten för frågorna byggde på en redan framtagen teoretisk modellav olika dimensioner inom ramen för arbetslivstrygghet. Personerna som ingick i undersökningenrepresenterar kategorierna: uppsagda, personer som själva ansåg det fanns en risk föratt de skulle bli uppsagda och personer som ansåg det sannolikt att de skulle få behålla sinanställning.Resultat:Resultatet visar att likheter och skillnader i anställdas och uppsagdas uppfattning kringtrygghet i arbetslivet till större delen kan förklaras med hänvisning till faktorer som anställningssituation,fackliga uppdrag, utbildningsbakgrund samt civilstatus.

Syftet med denna studie var att undersöka om det finns ett samband mellan upplevd stress och anställningsform. Studien presenterade tre hypoteser: 1) Individer med fast anställning upplever mindre stress än individer med andra anställningsformer, 2) Anställningsform/anställningsvillkor påverkar upplevd stress i skalan PSS-14, 3) Kön, ålder, utbildning, arbetstid och familjesituation påverkar upplevd stress av arbetsförhållanden enligt stressskalan PSS-14. Studien genomfördes med hjälp av en kvantitativt enkätundersökning som distributerades online med stresskalan PSS-14 som underlag. Totalt besvarade 157 personer enkäten om stress och arbete, 122 deltagare angav att de var kvinnor och 34 män. T-test för oberoende variabler genomfördes. T-testen visade att det inte fanns signifikanta skillnader mellan anställningsform, ålders, civilstånd, kön eller arbetstid.