<p>Syftet med denna litteraturstudie var att studera vilka möjligheter arbetsterapeuten har att främja förmågan till fortsatt arbete för personer med MS och RA.</p><p>Sökord: arbete, arbetsterapi, kronisk sjukdom, multipel skleros, reumatoid artrit</p><p><em>Bakgrund: MS och RA är kroniska sjukdomar som främst drabbar personer i arbetsför ålder. Symtomen från dessa sjukdomar påverkar personernas arbetsförmåga i olika stor utsträckning. Arbetsterapeutens roll är att möjliggöra för personer att utföra aktiviteter i det dagliga livet som anses vara meningsfulla för dem. Med sina bedömningar och insatser kan arbetsterapeuten bidra till att möjligöra detta för personer som har förlorat förmågor p.g.a. t.ex. sjukdom. Arbetsterapeuten kan använda Internationell Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) som en referensram inom rehabilitering på personer med svårigheter att utföra ett arbete. <em>Metod: Systematisk litteraturstudie, där sökningar gjordes i databaserna Amed, Cinahl och Medline (Ebsco). Samma sökord och sökkombinationer har använts i de olika databaserna. 11 artiklar har valts ut ifrån den systematiska sökningen och tre har samlats in via en manuell sökning. Sammanlagt utgör 14 artiklar resultatet i denna studie. <em>Resultat: Studier visar på att arbetsterapeuten kan främja förmågan att fortsätta arbeta för personer med MS och RA. Detta genom att ordinera hjälpmedel, ge information, anpassa arbetsmiljön och arbetsuppgifter. Arbetsterapeuten kan använda instrument som Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS), för att bedöma arbetsförmågan hos personer med olika nedsättningar. Resultatet visar också på att det finns gemensamma faktorer på kroppsstruktur/kroppsfunktionsnivå som påverkar arbetsutförandet för personer med MS och RA<em>, så som fatige/trötthet, smärta och funktionsnedsättning. Även faktorer i den fysiska och sociala miljön påverkar arbetsutförandet på så sätt att de nedsättningar som sjukdomarna ger kunde t.ex. leda till att personerna har problem att ta sig till och från arbetet och utföra sina arbetsuppgifter som tidigare. Familj, arbetsgivare och kollegor kunde både upplevas stödjande och hindrande relaterat till arbetsförmågan. <em>Slutsatser: Denna litteraturstudie visar att arbetsterapeuten med sina bedömningar och insatser kan främja förmågan till fortsatt arbete för personer med kroniska sjukdomar. Det finns gemensamma faktorer både på kroppsstruktur/kroppsfunktionsnivå och i den fysiska och sociala miljön som påverkar arbetsförmågan för personer med kronisk sjukdom. Denna kunskap kan arbetsterapeuten använda sig av i mötet med dessa personer. </em></em></em></em></em></p>

No description available.

<p>Syftet med uppsatsen var att undersöka hur bemötandet och tillgängligheten i den fysiska miljön på caféer upplevs av rullstolsburna cafébesökare och caféägare i Örebro 2006, samt undersöka vad respektive grupp vet om handlingsplanen "från patient till medborgare".</p><p>Datainsamlingen gjordes genom intervjuer med tre rullstolsburna cafébesökare samt sex caféägare som delades upp i två grupper, grupp 1 med fysiska hinder vid entrén och grupp 2 utan hinder vid entrén.</p><p>Resultatet av studien visade att de rullstolsburna cafébesökarna tyckte oftast att cafémiljön ger ett gott bemötande men att utbudet av fysiskt tillgängliga caféer var dåligt. Samtliga caféägare upplevde att de gav ett gott bemötande men upplevelsen av den fysiska tillgängligheten varierade. Samtliga rullstolsburna cafébesökare var insatta i handlingsplanen "från patient till medborgare", ingen av caféägarna var insatta i den.</p>

<p><em>Bakgrund:</em> Livskvalitet har av flera forskare identifierats som ett viktigt behandlingsresultat för individer med schizofreni. Livskvalitet kan definieras som individers uppfattning av sin position i livet i samband med den kultur och de värderingar som de lever i och i förhållande till sina mål, förväntningar, normer och intressen. Schizofreni är en sjukdom som bl.a. begränsar individer i deras aktivitetsförmåga. Att aktivitet främjar hälsan är ett av arbetsterapins grundantaganden, och det är arbetsterapeutens uppgift att hjälpa individer finna en tillfredsställande aktivitetsnivå som gynnar deras hälsa.</p><p><em> Syfte:</em><strong> </strong>Denna studies syfte var att kartlägga aktivitetens betydelse för livskvaliteten hos individer med schizofreni. Frågeställningarna var att ta reda på vilket samband som finns mellan aktivitet och livskvalitet samt vilka aspekter av aktivitet som påverkar livskvaliteten hos personer med schizofreni.</p><p><em> Metod:</em><strong> </strong>Som metod för denna studie valdes systematisk litteraturstudie. Litteratur söktes systematiskt i databaserna: Cinahl, Amed, Medline, Medline in process och PsycINFO. Två olika sökkombinationer utfördes vilket resulterade i totalt 311 träffar. Tio artiklar valdes ut för analys och ligger till grund för denna översikt. De analyserade artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av utformade protokoll för kvantitativ och kvalitativ forskningsdesign.</p><p><em> Resultat:</em> Denna studie visar att det finns ett samband mellan aktivitet och livskvalitet hos individer med schizofreni. Arbete var den aktivitet som utmärkte sig som viktigt för livskvalitet. Sociala aktiviteter var en aktivitetsaspekt som framkom som betydelsefull. En av studierna fann ett samband mellan grad av deltagande i aktivitet och livskvalitet. Samtliga studier erhöll ett lågt bevisvärde utifrån översiktens kvalitetsgranskning. Resultaten bör därför generaliseras med försiktighet.</p><p><em> Slutsats:</em><strong> </strong>Fler studier med ett högt bevisvärde som enbart undersöker individer med schizofreni behövs i framtiden för att kunna göra en tillförlitlig koppling mellan aktivitet och livskvalitet. Betydelsen av arbete och sociala aktiviteter bör även utredas vidare i förhållande till livskvaliteten hos denna grupp.</p><p> </p><p> </p>

Bakgrund: Livskvalitet har av flera forskare identifierats som ett viktigt behandlingsresultat för individer med schizofreni. Livskvalitet kan definieras som individers uppfattning av sin position i livet i samband med den kultur och de värderingar som de lever i och i förhållande till sina mål, förväntningar, normer och intressen. Schizofreni är en sjukdom som bl.a. begränsar individer i deras aktivitetsförmåga. Att aktivitet främjar hälsan är ett av arbetsterapins grundantaganden, och det är arbetsterapeutens uppgift att hjälpa individer finna en tillfredsställande aktivitetsnivå som gynnar deras hälsa. Syfte: Denna studies syfte var att kartlägga aktivitetens betydelse för livskvaliteten hos individer med schizofreni. Frågeställningarna var att ta reda på vilket samband som finns mellan aktivitet och livskvalitet samt vilka aspekter av aktivitet som påverkar livskvaliteten hos personer med schizofreni. Metod: Som metod för denna studie valdes systematisk litteraturstudie. Litteratur söktes systematiskt i databaserna: Cinahl, Amed, Medline, Medline in process och PsycINFO. Två olika sökkombinationer utfördes vilket resulterade i totalt 311 träffar. Tio artiklar valdes ut för analys och ligger till grund för denna översikt. De analyserade artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av utformade protokoll för kvantitativ och kvalitativ forskningsdesign. Resultat: Denna studie visar att det finns ett samband mellan aktivitet och livskvalitet hos individer med schizofreni. Arbete var den aktivitet som utmärkte sig som viktigt för livskvalitet. Sociala aktiviteter var en aktivitetsaspekt som framkom som betydelsefull. En av studierna fann ett samband mellan grad av deltagande i aktivitet och livskvalitet. Samtliga studier erhöll ett lågt bevisvärde utifrån översiktens kvalitetsgranskning. Resultaten bör därför generaliseras med försiktighet. Slutsats: Fler studier med ett högt bevisvärde som enbart undersöker individer med schizofreni behövs i framtiden för att kunna göra en tillförlitlig koppling mellan aktivitet och livskvalitet. Betydelsen av arbete och sociala aktiviteter bör även utredas vidare i förhållande till livskvaliteten hos denna grupp.

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur bemötandet och tillgängligheten i den fysiska miljön på caféer upplevs av rullstolsburna cafébesökare och caféägare i Örebro 2006, samt undersöka vad respektive grupp vet om handlingsplanen "från patient till medborgare". Datainsamlingen gjordes genom intervjuer med tre rullstolsburna cafébesökare samt sex caféägare som delades upp i två grupper, grupp 1 med fysiska hinder vid entrén och grupp 2 utan hinder vid entrén. Resultatet av studien visade att de rullstolsburna cafébesökarna tyckte oftast att cafémiljön ger ett gott bemötande men att utbudet av fysiskt tillgängliga caféer var dåligt. Samtliga caféägare upplevde att de gav ett gott bemötande men upplevelsen av den fysiska tillgängligheten varierade. Samtliga rullstolsburna cafébesökare var insatta i handlingsplanen "från patient till medborgare", ingen av caféägarna var insatta i den.

Sammanfattning: Arbetsterapeuter vägleder människor som har fått en skada eller sjukdomsom påverkar deras utförande av vardagliga aktiviteter. Den interprofessionellakommunikationen (IPK) är av betydelse för att ett team ska kunna arbeta klientcentrerat ochge en god vård. I ett teamarbete är det viktigt att alla professioner samarbetar och har kunskapom varandras roller. Interprofessionell utbildning ger möjligheter till att utveckla en positivbild av andra professioner vilket ökar teameffektiviteten. Förutsättningar för ett bra samarbetemellan professioner är förståelse för sin egen och andras roller, kunskap, ömsesidig respektoch förmåga att kommunicera med andra. Syftet med denna studie är att beskrivayrkesverksamma arbetsterapeuters upplevelser av IPK i yrkeslivet och under utbildningen.Detta är en intervjustudie där 11 arbetsterapeuter deltog. Materialet har analyserats med enkvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom de 3 domänerna ”Rollförståelse”,”Teamarbete” och ”Utbildning” som beskriver de intervjuade arbetsterapeuternas upplevelserom IPK. En bra förståelse för sin egen och andras roller behövs för att ha en bra IPK samt attdet finns en bra samverkan mellan professionerna. I ett teamarbete krävs det att alla strävar åtsamma håll och det finns både för- och nackdelar med teamarbete. Utbildning är viktigt för attkunna få kunskap om IPK, dels under utbildningstiden till arbetsterapeut ochkompetensutveckling för yrkesverksamma. Slutsatsen är att IPK är en självklar och naturligdel i arbetsterapeuternas arbete. Det finns många fördelar för både personal och patienter medIPK. Det är viktigt att andra teammedlemmar förstår vad en arbetsterapeut gör så missförståndkan undvikas. Många nyexaminerade som kommer ut i arbetslivet är inte förberedda på IPK,vilket kan förbättras genom att ge arbetsterapeutstudenter en bra början med att finna sin rolloch känna sig trygg i den samt få erfarenhet om IPK.

Denna kandidatuppsats handlar om Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) och dess tillämpning inom hjälpmedelsområdet för vuxna individer. ICF är en beskrivande samling av begreppen hälsa och funktion i ett klassifikationssystem som har utvecklats av världshälsoorganisationen (WHO). Arbetsterapi syftar till att främja hälsa och att förbättra individens förmåga att utföra aktivitet. En viktig arbetsuppgift för arbetsterapeuten är att förskriva hjälpmedel. Syftet med denna studie var att beskriva kunskapsläget gällande tillämpningen av ICF inom hjälpmedelsområdet. För att precisera syftet utformades frågeställningar utifrån ämnet. Metoden var en systematisk litteraturöversikt. Inkluderade vetenskapliga artiklar var både empiriska studier av kvantitativ och kvalitativ design och teoretiska studier. Främst har rullstolsanvändning berörts i studierna. Resultatet visade att ICF är värdefull som modell och i viss mån som klassifikation inom hjälpmedelsområdet. Vanligt förekommande var att ICF fungerade som forskningsverktyg. ICF var användbar för att bedöma hjälpmedelsbehov och utvärdera dess användning. På grund av att komponenterna visades vara allt för generella framkom det att det inte är möjligt att klassificera specifika hjälpmedel eller beskriva deras funktion och syfte inom ICF. Klassifikationen behöver utveckla mer detaljerade kategorier för att bättre kunna tillämpas inom hjälpmedelsområdet. Slutsatser som dragits är att resultatet i denna studie bidrar med data som skulle kunna överföras till hjälpmedelsanvändning hos vuxna individer i olika länder runtom i världen. ICF är inte avsedd att vägleda processen att förskriva hjälpmedel men kan trots det fungera som en beskrivande modell inom hjälpmedelsområdet. Tillämpningen av ICF kan möjliggöra ett bättre samarbete mellan professioner och bidra till ett klientcentrerat arbetssätt. Inom arbetsterapi kan ICF inte tillämpas som enskild modell, eftersom den inte är tillräcklig ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv. ICF har visats sig kunna bidra till en bättre matchning mellan individ och hjälpmedel, dock behöver ICF utvecklas för att bättre kunna tillämpas inom hjälpmedelsområdet. Denna studie bidrar med en översikt över hur ICF kan tillämpas inom hjälpmedelsområdet samt ger förslag på vidare forskning kring ämnet.

No description available.

No description available.