Sammanfattning: Bakgrund: Den person som har begått brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning ska enligt brottsbalken 31 kap. 3 § dömas till rättspsykiatrisk vård. När tvångsvård är aktuellt för psykiskt störda lagöverträdare ges vård enligt lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV (1991:1129). Många patienter inom den rättspsykiatriska vården har uttalade funktionsnedsättningar vilket arbetsterapeuter arbetar med att kartlägga och åtgärda. Tidigare internationell forskning pekar på att arbetsterapeutiska åtgärder inom rättspsykiatrin kan påverkas av den specifika säkerhetskontrollerade miljön.Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeutiska åtgärder inom rättspsykiatrin samt arbetsterapeuters erfarenheter utav dessa.Metoden författarna användes sig av är kvalitativ. Som datainsamlingsmetod användes semistrukturerade telefonintervjuer. Matrialet transkriberades och analyserades med stöd av manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att de vanligaste åtgärderna hamnade inom personlig vård och att sköta sitt hushåll, utöver detta varierade åtgärderna. Till största del användes kognitiva hjälpmedel med stöd för planering, strukturering och tidsuppfattning. Det visade sig att den säkerhetskontrollerade miljön ibland begränsar arbetsterapeutens val av åtgärder. Slutsatsen av denna studie är att de arbetsterapeutiska åtgärderna varierar vilket dels beror på patientgruppen och vilka resurser i form av olika lokaler arbetsterapeuten har tillgång till. Arbetsterapeuterna behöver ibland tänka om i planeringen och i valet av åtgärder på grund av den säkerhetskontrollerade miljön. Även om vårdtiderna är långa och utrymme finns för arbetsterapeutiska åtgärder under den tiden, så är det framförallt resurser och hur organisationen ser ut som styr om tiden kan utnyttjas till fullo. Sökord: arbetsterapi, rättspsykiatri, åtgärder, miljö, kvalitativ metod

No description available.

Människor blir äldre och bor till större del kvar i sina ordinära boenden. Med stigande ålder ökar risken för funktionsnedsättningar vilket i sin tur kan påverka den äldres deltagande i sina vardagliga aktiviteter. Träffpunkter för seniorer är sociala mötesplatser som finns till för att främja äldre personers möjlighet till social gemenskap. Syftet med studien var att beskriva hur äldre personer upplever betydelsen av att delta i träffpunkter för seniorer. Metod som användes var av kvalitativ design och datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade intervjuer med sex deltagare från tre olika träffpunkter. Urvalet skedde genom ett ändamålsenligt urval med uppsatta inklusionskriterier både för träffpunkterna samt för informanterna. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av intervjuerna utmynnade i tre kategorier Att ingå i ett socialt sammanhang, Självständighet och Tidsfördriv. Samtliga tre kategorier innehar underkategorier. Sammanfattningsvis visade resultatet att träffpunkterna hade positiv betydelse för informanternas upplevda livskvalitet. Informanterna i studien beskriver upplevelser av att delta i träffpunkter för seniorer som betydelsefulla och menar att deltagandet höjer deras livskvalitet.  Studiens resultat visar på att träffpunkterna uppnår sitt syfte med att motverka och bryta social isolering hos äldre personer. Slutsatser kan därför dras att arbetsterapeuter samt flera yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården kan uppmuntra äldre personer till deltagande i träffpunkter för seniorer för att motverka en social isolering.

No description available.

No description available.

No description available.

För att säkerställa god och evidensbaserad vård för personer som drabbats av stroke finns nationella strokeriktlinjer upprättade. I Örebro län har man utifrån dessa utvecklat lokala strokeriktlinjer, där den rehabiliterande fasen beskrivs mer fördjupat än i de nationella. Syfte: Att kartlägga i vilken utsträckning arbetsterapeuter verksamma i Örebro läns kommuner arbetar efter lokala strokeriktlinjer. Metod: I denna studie användes en kvantitativ design där ett webb-baserat frågeformulär skickades ut till 168 arbetsterapeuter. Nittioen av dessa besvarade formuläret (svarsfrekvens 54%). Data analyserades med deskriptiv statistik. Resultat: Nittioåtta procent angav att de inte visste eller att det inte fanns något multidisciplinärt stroketeam i deras kommun. I de fall vårdplan upprättats (n=70) av slutenvården angav 49% att det ibland eller sällan framgått vilka insatser klienten varit i behov av. Sextio procent genomförde oftast en vårdplanering i hemmet. Sjuttionio procent utförde oftast en bedömning av aktivitetsförmåga, medan mer specifik bedömning av motorisk förmåga (52%) samt kognitiv förmåga (22%) inte utfördes lika frekvent. Åttioen procent utförde oftast en bedömning av miljön, där den fysiska tillgängligheten bedömdes i högre utsträckning än den kognitiva. De åtgärder som var mest förekommande var handledning av annan personal. Kognitivt inriktade åtgärder utfördes inte lika ofta som motoriskt inriktade åtgärder. Sjuttionio procent angav att ett samarbete med logoped sällan eller aldrig funnits. Nittiotvå procent utförde oftast en utvärdering av varje åtgärd. Slutsats: Riktlinjerna följdes generellt avseende vårdplanering i hemmet, bedömningar och åtgärder. Motoriskt inriktade bedömningar och åtgärder var dock mer förekommande än kognitivt inriktade. Aktivitetsförmåga bedömdes oftast och handledning av personal var den åtgärd som de flesta deltagarna utförde. Majoriteten av de som besvarat enkäten följde riktlinjerna avseende utvärdering av varje åtgärd.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Att ha möjlighet att få bo kvar hemma är för äldre personer mycket viktigt. Hemmet har en central betydelse hos var och en, där personen kan känna sig trygg. Men hemmet kan vara förenat med miljörisker som ökar risken för fall. Fall är ett av de vanligaste hälsoproblemen bland äldre, och äldre personer som har fallit har en ökad rädsla för att falla igen. Rädslan att falla påverkar aktivitetsutförandet. Syfte: Att undersöka hur rädslan för att falla påverkar aktivitetsutförandet bland äldre personer. Metod: En systematisk litteraturstudie utfördes, där tio vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats analyserades. Resultat: Fall sågs som en situation som inte kan kontrolleras eller förebyggas. Den vanligaste rekommendationen för att förebygga fall var att ta bort mattor. Personer som har fallit är mer benägna att ta emot förslag om förändringar än de som inte har fallit tidigare. Rädslan för att falla gör att de äldre begränsar sina aktivitetsutföranden. För att kunna förebygga fall bör det tas hänsyn till personens egen upplevda rädsla. Slutsats: Badrummet, köket och trappor anses som de rum med flest risker i de äldres hem. Mattor anses även som en stor risk i hemmet. Rädslan för att falla påverkar aktivitetsutförandet på ett negativt sätt. Äldre personer ser inte alltid att förändringar i hemmet kan förebygga fall. Om rekommendationer från en arbetsterapeut följs kan riskerna för fall minska.