Syftet med studien var att undersöka sjuåriga flickors och deras mödraras attityder till mat/ätande samt att undersöka om det förekom ett samband mellan mödrars och döttrars attityder till mat/ätande. Studien var en delstudie ur IDA-projektet som hade en prospektiv longitudinell design. Flickor och deras mödrar rekryterades genom ett slumpmässigt stratifierat urval av skolor i Uppsala län. Sammanlagt 161 flickor och deras mödrar (n=133) deltog. För att bedöma attityder till mat/ätande har två självskattningsformulär använts, Children’s Eating Attitude test (ChEAT) för flickorna samt Eating Attitude Test (EAT) för mödrarna. Flickorna fick genomgå strukturerade intervjuer på grund av sin ringa ålder. Flickorna skattade generellt sunda attityder till mat/ätande (90 %), 4,3 % av flickorna hade negativa attityder till mat/ätande och 5,4 % skattade ett stört ätbeteende. Majoriteten av mödrarna (90,2 %) skattade sunda attityder till mat/ätande. Negativa attityder till mat/ätande sågs hos 8,5 % och 1,6 % hade ett stört ätbeteende. Det fanns inget signifikant samband mellan döttrars och mödrars attityder till mat/ätande. Majoriteten av alla deltagare hade sunda attityder till mat/ätande. Dock förekom negativa attityder samt stört ätbeteende hos både unga flickor och deras mödrar. / Investigation of dieting behaviours in adolecent girls

Föreliggande studie undersökte hur kvinnor med ätstörningar upplevde den vård och behandling som gavs för deras ätstörningar. På en klinik i Mellansverige deltog 45 kvinnor. Alla deltagare var över 18 år gamla. Kvinnorna fick besvara en enkät med öppna och slutna frågor rörande välmående, behandlingens innehåll och påverkan, samt interaktionen mellan vårdtagare och personal. Vidare undersöktes vad som skulle kunnat förbättra den behandling som erbjöds, samt om det förekom ett samband mellan antal månader kvinnorna fått behandling på kliniken och upplevelsen av välmående. Resultatet av studien visade att majoriteten av kvinnorna var nöjda med den vård och behandling som gavs. Förtroendet för personalen var stort, och upplevelsen att någon lyssnar och förstår var viktig. Det fanns inget signifikant samband mellan antalet månader vårdtagarna fått behandling och deras uppskattade välmående. Däremot framkom signifikanta skillnader i välmående före behandlingens start och efter att behandling hade påbörjats, oberoende av antal månader behandlingen hade pågått.