<p>Intresset för att redovisa hållbarhetsinformation har ökat kraftigt sedan 1990-talet. Denna redovisning fick till att börja med följa med som en bilaga till den årliga finansiella redovisningen. När det sedan blev allt vanligare med denna sorts redovisning, och redogörelserna dessutom tenderade att öka i omfattning, började man separera det som man idag kallar för hållbarhetsredovisning från den finansiella redovisningen. Trots att det fortfarande är en relativt liten andel företag som upprättar hållbarhetsredovisningar runt om i världen, så har det blivit en vanlig standard bland många stora internationella företag. Granskning av hållbarhetsredovisning är ett relativt nytt fenomen och det är endast en handfull svenska företag som låter granska sina hållbarhetsredovisningar. Då de riktlinjer som finns för revisorer är relativt kortfattade och eftersom informationen i hållbarhetsredovisningar till stor del är mjuk, rikhaltig och framtidsinriktad till sin karaktär så är den förhållandevis svår att granska och bedöma. Syftet med arbetet är därför att skapa förståelse för hur tillvägagångssättet vid granskningar av hållbarhetsredovisningar kan se ut och vilka professionella bedömningar som kan behöva göras. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi intervjuat fem personer från de fyra största internationella revisionsbyråerna som ingår i ”The Big Four”. Vi har sedan analyserat svaren från intervjuerna med hjälp av litteraturen om riktlinjer kontra bedömningar och gjort jämförelser med finansiell revision. Vår slutsats av arbetet är att granskningen av hållbarhetsredovisningar är ganska lik finansiell revision i flera avseenden både när det gäller vilka bedömningar som revisorn kan behöva göra och när det gäller tillvägagångssättet vid granskningen. Revisorn granskar mer hård information, dels för att denna är lättare att mäta, dokumentera och kontrollera än mjuk information, men också för att man på så sätt kan uppnå en mer tillförlitlig granskning då revisorn kan erhålla mer konkreta revisionsbevis. Det förefaller som om den etablerade revisionsmetoden och inriktningen för finansiell revision överförs till andra områden, både till granskning av eventuell ekonomisk brottslighet och till granskning av hållbarhetsredovisning. </p>

Intresset för att redovisa hållbarhetsinformation har ökat kraftigt sedan 1990-talet. Denna redovisning fick till att börja med följa med som en bilaga till den årliga finansiella redovisningen. När det sedan blev allt vanligare med denna sorts redovisning, och redogörelserna dessutom tenderade att öka i omfattning, började man separera det som man idag kallar för hållbarhetsredovisning från den finansiella redovisningen. Trots att det fortfarande är en relativt liten andel företag som upprättar hållbarhetsredovisningar runt om i världen, så har det blivit en vanlig standard bland många stora internationella företag. Granskning av hållbarhetsredovisning är ett relativt nytt fenomen och det är endast en handfull svenska företag som låter granska sina hållbarhetsredovisningar. Då de riktlinjer som finns för revisorer är relativt kortfattade och eftersom informationen i hållbarhetsredovisningar till stor del är mjuk, rikhaltig och framtidsinriktad till sin karaktär så är den förhållandevis svår att granska och bedöma. Syftet med arbetet är därför att skapa förståelse för hur tillvägagångssättet vid granskningar av hållbarhetsredovisningar kan se ut och vilka professionella bedömningar som kan behöva göras. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi intervjuat fem personer från de fyra största internationella revisionsbyråerna som ingår i ”The Big Four”. Vi har sedan analyserat svaren från intervjuerna med hjälp av litteraturen om riktlinjer kontra bedömningar och gjort jämförelser med finansiell revision. Vår slutsats av arbetet är att granskningen av hållbarhetsredovisningar är ganska lik finansiell revision i flera avseenden både när det gäller vilka bedömningar som revisorn kan behöva göra och när det gäller tillvägagångssättet vid granskningen. Revisorn granskar mer hård information, dels för att denna är lättare att mäta, dokumentera och kontrollera än mjuk information, men också för att man på så sätt kan uppnå en mer tillförlitlig granskning då revisorn kan erhålla mer konkreta revisionsbevis. Det förefaller som om den etablerade revisionsmetoden och inriktningen för finansiell revision överförs till andra områden, både till granskning av eventuell ekonomisk brottslighet och till granskning av hållbarhetsredovisning.