Syftet med denna studie är att undersöka huruvida ett avgränsat tillvägagångssätt med få, tydliga regler att förhålla sig till kan främja eller hämma min improvisationsförmåga inom jazzgenren bebop och hur det påverkar min lärandeprocess. För att kunna svara på dessa frågor så har videodokumentation tillsammans med loggbok använts som datainsamlingsmetod. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med fokus på mästarlära. I kapitlen som följer så kommer relevant litteratur och forskningsartiklar att presenteras tillsammans med metod och resultat. I resultatkapitlet presenterar jag min process och drar slutsatsen att ett avgränsat tillvägagångssätt är till min fördel och främjar min lärandeprocess inom improvisation och bebop. Detta resultat kommer avslutningsvis att diskuteras i det sista kapitlet i relation till den litteratur och de forskningsartiklar som jag har använt mig utav. / The purpose of this study is to investigate whether a delimited approach with few, distinct rules to adhere to can support or obstruct my ability to improvise within the jazz genre of bebop and how it affects my learning process. In order to be able to answer these questions, video documentation together with a logbook has been used as a data collection method. The study is based on a socio-cultural perspective with a focus on master – apprentice teaching. In the chapters that follow, relevant literature and research articles will be presented together with method and results. In the results chapter, I present my process and conclude that a limited approach is to my advantage and promotes my learning process in improvisation and bebop. This result will finally be discussed in the last chapter in relation to the literature and research articles that I have used.