I denna kvalitativa studie har vi studerat domar gällande umgänge med barn där barnen ifråga bevittnat våld mellan föräldrar. Syftet med studien är att undersöka hur rätten konstruerar barnets bästa i dessa domar. Med hjälp av barndomssociologin och dess begrepp lyfts ett barnperspektiv fram som belyser barnets position i rätten. Genom tidigare forskning inom ämnet har vi fått djupare förståelse om konsekvenser för barn som bevittnat våld mellan föräldrar samt hur barnets bästa i denna situation beskrivs i forskning. Vi har granskat 24 hovrättsdomar och med hjälp av en tematisk analys fått fram tre huvudteman, barnets bästa enligt rätten, rättens konstruktion av barn och föräldrars inställning och insikt. Under dessa huvudteman har vi även identifierat sju underteman utifrån de mönster som framkom i analysen. Under det första huvudtemat identifierade vi tre framträdande sätt som rätten konstruerar barnets bästa. Resultatet visar att den första konstruktionen, överenskommelse,är en oberoende konstruktion och alltid barnets bästa om den kommer till stånd medan de andra två, skydd från risken och nära och god kontakt, vägs mot varandra. Här får även bevisning betydelse. Under det andra huvudtemat visar vårt resultat att rätten gör två olika konstruktioner av barn, det diskvalificerade barnet och det delaktiga barnet, som i sin tur påverkar konstruktionen av barnets bästa. Genom vilket perspektiv rätten väljer att se barnets bästa ur, ur ett vuxenperspektiv där barnets åsikt inte väger tungt eller genom att lyfta fram barnets perspektiv och göra barnet delaktig, konstruerar rätten sedan vad som är barnets bästa. De här konstruktionerna är inte konstanta, utan varierar. Vårt resultat visar även att beroende på hur rätten konstruerar barn har föräldrar mer eller mindre rätt till sitt barn samt att normer kring barn och barndom i samhället har betydelse för föräldrars rätt. Dessa konstruktioner faller under vårt tredje huvudtema och är, den rätta inställningen - stärkt rätt och bristande insikt - förlorad rätt. Med vår studie önskar vi bidra till aktuell forskning kring våld i nära relation med fokus på barns roll i frågan, vilket vi önskar leda till ökad uppmärksamhet av ämnet.

The aim of this study was to receive a rapt understanding of how child-welfare officer’s reasons about the meaning of attachment theory, from the child´s best, in placements of a child. The aim was also to examine the possibilities child-welfare officer´s feel they have to work with the child´s best and attachment in focus. The study has a qualitative approach and the empirical material is collected thru semi-structured interviews. The theoretical framework used is attachment theory, the child´s best and street-level bureaucracy. The result of the study shows that child-welfare officers have equivalent knowledge, experiences and thoughts about the meaning of attachment theory for a favorable development in foster children. The study concludes is that more knowledge about attachment theory is necessary and child-welfare officers demands methods to better assess attachment patterns in children. The child-welfare officers express frustration when they talk about matters in the "grey area" and situations where different perspectives clashes and the child´s best end up in the background. / Studiens syfte var att erhålla en fördjupad förståelse för hur socialsekreterare i den sociala barnavården resonerar om anknytningens betydelse, utifrån barnets bästa, vid familjehemsplacering av ett barn. Syftet var också att ta reda på vilka möjligheter socialsekreterare upplever sig ha att arbeta med barnets bästa och anknytning i fokus. Studien har en kvalitativ ansats och materialet är insamlat genom semistrukturerade intervjuer. Den teoretiska tolkningsram som används är anknytningsteori, barnets bästa samt gräsrotsbyråkrati. Studiens resultat visar att socialsekreterare har likvärdiga kunskaper, erfarenheter och tankar om anknytningens betydelse för en gynnsam utveckling hos familjehemsplacerade barn. Studiens slutsats är att mer kunskap om anknytningsteori är nödvändig och socialsekreterare efterfrågar metoder för att bättre kunna bedöma anknytningsmönster hos barn. Socialsekreterarna ger uttryck för frustration när de berättar om så kallade gråzonsärenden och situationer där olika perspektiv är i konflikt och barnets bästa hamnar i skymundan.