Denna uppsats är en kvalitativ studie om danspedagogers upplevelser av barngruppsstorlekens betydelse vid dansundervisning. Studiens centrala frågeställningar berör således hur barngruppsstorleken påverkar danspedagogernas lektionsupplägg samt vilka möjligheter och begränsningar som synliggörs i stora respektive små barndansgrupper. Undersökningens utgångspunkt är teorier om barndans, barngruppsstorlekens betydelse i förskolan samt ramfaktorteorin. Datainsamlingen har skett genom kvalitativa forskningsintervjuer med sex personer, varav samtliga har erfarenheter av dansundervisning för barn i åldrarna 3-6 år. Intervjuerna har transkriberats och analyserats genom kodning. Resultatet visar att samtliga danspedagoger anpassar sina danslektioner efter antalet barn i gruppen och det står klart att de i en mindre grupp oftare är mer flexibla med lektionsinnehållet medan de i en större grupp har en tydligare struktur. Det framkommer att vad som anses vara en lagom stor barndansgrupp är subjektivt och varierar beroende på situationen.