<p>Syftet med föreliggande studie var att få en ökad förståelse kring några barnhemsbarns anknytningsmönster sett utifrån ett utbildareperspektiv på ett barnhem i Kambodja. Följande frågeställningar var i fokus: Hur menar några utbildare att barnen knyter an eller relaterar till människorna omkring dem? Hur hjälper utbildarna barnen till en tryggare tillvaro med sociala relationer i och utanför barnhemmet? Urvalet bestod av fem utbildare på barnhemmet, varav fyra utbildare och en förståndare. Åldersspannet var från tjugo till fyrtio år. Tre av de medverkande var kvinnor, samt två män. Ett kvalitativt tillvägagångssätt användes för såväl intervjuer som analys. Resultatet visade att det övergripande målet utbildarna hade med barnen var att förse dem med gedigen utbildning. För att få dem tryggare ansåg de utbildare som var från Kambodja att de primära behoven, såsom kläder, mat, och husrum räckte, medan de utbildarna från andra länder betonade vikten av att få barnen att förstå allas lika värde och betydelsen av fysisk kontakt. Diskussionen berörde aspekter som olikheter i kulturell anknytning, anknytningsmöjligheter och barnens sociala beteende på barnhemmet och vid besök av främlingar.</p>

Syftet med föreliggande studie var att få en ökad förståelse kring några barnhemsbarns anknytningsmönster sett utifrån ett utbildareperspektiv på ett barnhem i Kambodja. Följande frågeställningar var i fokus: Hur menar några utbildare att barnen knyter an eller relaterar till människorna omkring dem? Hur hjälper utbildarna barnen till en tryggare tillvaro med sociala relationer i och utanför barnhemmet? Urvalet bestod av fem utbildare på barnhemmet, varav fyra utbildare och en förståndare. Åldersspannet var från tjugo till fyrtio år. Tre av de medverkande var kvinnor, samt två män. Ett kvalitativt tillvägagångssätt användes för såväl intervjuer som analys. Resultatet visade att det övergripande målet utbildarna hade med barnen var att förse dem med gedigen utbildning. För att få dem tryggare ansåg de utbildare som var från Kambodja att de primära behoven, såsom kläder, mat, och husrum räckte, medan de utbildarna från andra länder betonade vikten av att få barnen att förstå allas lika värde och betydelsen av fysisk kontakt. Diskussionen berörde aspekter som olikheter i kulturell anknytning, anknytningsmöjligheter och barnens sociala beteende på barnhemmet och vid besök av främlingar.

The purpose of this study was to create knowledge and obtain an understanding of the importance of the staff’s attitude and their way of meeting the emotional needs of the children who were living at the orphanage. The study also aimed to investigate how and to what extent the children receive help from the staff to achieve self-fulfillment and reach their dreams. Qualitative method was used and four individual (semi-structured) interviews were conducted. The analysis was done based on previous research in the area and Maslows hierarchy of needs. The result shows that the staff believes it is of great importance that there should be someone who listens to the children. If there is someone who listens to the children, they get a chance to process any traumatic events they might have experienced and develop hope of reaching their dreams. The conclusion of the study is that the attitude of the staff is very important for the children's well-being and development.

I denna uppsats undersöker jag om en kortare barnhemsvistelse på omkring ett år kan påverka livet för två barn. Uppsatsen utgår från Leksands barnhem som var i bruk mellan 1886 och 1947, den fokuserar till största del på Leksands kommun från 1800-talets andra hälft till 1900-talets första hälft. Undersökningen görs genom att jämföra barnen med deras syskon och föräldrar samt sätta dom i en social, historisk och geografisk kontext. Detta har inneburit att jag även undersökt situationen för barn födda utanför äktenskapet och deras mammor. Även situationen för pigor och drängar har undersökts till viss del. Slutsatserna handlar till största del om vikten av ett socialt skyddsnät. De personer som levde längst var de som hade många människor omkring sig. Men att det ibland även är andra saker som sjukdomar och liknande som avgör hur länge en person lever.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.