<p>Syftet med föreliggande studie var att få en ökad förståelse kring några barnhemsbarns anknytningsmönster sett utifrån ett utbildareperspektiv på ett barnhem i Kambodja. Följande frågeställningar var i fokus: Hur menar några utbildare att barnen knyter an eller relaterar till människorna omkring dem? Hur hjälper utbildarna barnen till en tryggare tillvaro med sociala relationer i och utanför barnhemmet? Urvalet bestod av fem utbildare på barnhemmet, varav fyra utbildare och en förståndare. Åldersspannet var från tjugo till fyrtio år. Tre av de medverkande var kvinnor, samt två män. Ett kvalitativt tillvägagångssätt användes för såväl intervjuer som analys. Resultatet visade att det övergripande målet utbildarna hade med barnen var att förse dem med gedigen utbildning. För att få dem tryggare ansåg de utbildare som var från Kambodja att de primära behoven, såsom kläder, mat, och husrum räckte, medan de utbildarna från andra länder betonade vikten av att få barnen att förstå allas lika värde och betydelsen av fysisk kontakt. Diskussionen berörde aspekter som olikheter i kulturell anknytning, anknytningsmöjligheter och barnens sociala beteende på barnhemmet och vid besök av främlingar.</p>

Syftet med föreliggande studie var att få en ökad förståelse kring några barnhemsbarns anknytningsmönster sett utifrån ett utbildareperspektiv på ett barnhem i Kambodja. Följande frågeställningar var i fokus: Hur menar några utbildare att barnen knyter an eller relaterar till människorna omkring dem? Hur hjälper utbildarna barnen till en tryggare tillvaro med sociala relationer i och utanför barnhemmet? Urvalet bestod av fem utbildare på barnhemmet, varav fyra utbildare och en förståndare. Åldersspannet var från tjugo till fyrtio år. Tre av de medverkande var kvinnor, samt två män. Ett kvalitativt tillvägagångssätt användes för såväl intervjuer som analys. Resultatet visade att det övergripande målet utbildarna hade med barnen var att förse dem med gedigen utbildning. För att få dem tryggare ansåg de utbildare som var från Kambodja att de primära behoven, såsom kläder, mat, och husrum räckte, medan de utbildarna från andra länder betonade vikten av att få barnen att förstå allas lika värde och betydelsen av fysisk kontakt. Diskussionen berörde aspekter som olikheter i kulturell anknytning, anknytningsmöjligheter och barnens sociala beteende på barnhemmet och vid besök av främlingar.

Syfte &amp; frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur barn- och ungdomstränare på grön-, blå- och röd nivå tolkar och tillämpar Svenska Innebandyförbundets idrottspsykologiska utbildningsmaterial, med utgångspunkt ur Self-Determination Theory (SDT). För att besvara syftet har följande frågeställningar undersökts: 1) Tillämpas de idrottspsykologiska begreppen autonomi, kompetens och tillhörighet av innebandytränare i praktiken för barn och ungdomar? 2) Tolkas de idrottspsykologiska begreppen inom SDT (autonomi, kompetens och tillhörighet) av innebandytränare på samma sätt i olika kontexter? 3) Skiljer sig användandet av de idrottspsykologiska begreppen inom Self-Determination Theory åt beroende på vilken åldersgrupp innebandytränaren tränar?  Metod För att undersöka studiens syfte och frågeställningar har en kvantitativ metod tillämpats. Urvalet bestod av innebandytränare för barn och ungdomar från hela Sverige som verkar på grön (6-9år), blå (9-12år) och röd nivå (12-16år). För att undersöka i vilken mån tränarna använder idrottspsykologiska begrepp användes enkäten; The validity of the Interpersonal Behaviors Questionnaire (IBQ) in sport. Enkäten översattes och modifierades något innan den skickades ut som webbenkät till respondenterna via mejl. Datan analyserades i IBM SPSS Statistics version 27. Jämförelser inom varje specifik nivå i tre olika kontexter gjordes med en beroende envägs ANOVA. Jämförelsen mellan de tre olika nivåerna inom en och samma kontext gjordes med en oberoende envägs ANOVA. Signifikansnivån valdes till p=0.05 (5%).  Resultat De huvudsakliga resultaten av 280 enkätsvar visar att medelvärdet från likertskalan 1-7 inom alla grupper är lägre på grön nivå inom fem kategorier jämfört med blå och röd nivå. Endast kategorin relaterings hindrande på grön nivå har högre medelvärde jämfört med de övriga två nivåerna. Vidare visar resultatet att tränarna använder sig olika mycket av begreppen inom SDT beroende på vilken kontext tränaren befinner sig inom. Resultatet visar framförallt statistiskt signifikanta skillnader inom autonomi hindrande och kompetens hindrande på blå och röd nivå. Till sist jämfördes användandet av de tre idrottspsykologiska begreppen mellan innebandytränarna på de olika nivåerna, resultatet visar att det finns statistiskt signifikanta skillnader i beteendet inom autonomi support samt kompetens support mellan tränarna på de tre olika nivåerna. Slutsats Slutsatsen från studien är att tränare på grön nivå ger mindre autonomi support till sina spelare jämfört med de två äldre åldersgrupperna blå och röd nivå. En gemensam nämnare på blå och röd nivå är att det finns statistisk signifikans, resultatet finns mellan kontexterna allmänhet och matchsituation samt mellan kontexterna träning och matchsituation. Tränare på röd nivå ger i större utsträckning positiv värdefull feedback, samt att tränare på blå nivå i högre utsträckning kommunicerar negativa saker till sina spelare. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott.</p>