Papparollen har förändrats de senaste årtiondena och det förväntas idag att män är engagerade under graviditet, förlossning och i omvårdnaden av det nyfödda barnet. Forskning har visat att de pappor som fått stöd och förberedelse in i föräldrarollen varit bättre rustade inför de omställningar föräldraskapet inneburit både för egen del och som stöd för sin partner. Det stöd som barnmorskor ger via möten på barnmorskemottagningar har visat sig främst fokusera på de blivande mammorna och varit lite anpassat efter de blivande pappornas behov. Syftet med studien var att beskriva nyblivna förstagångspappors upplevelser av förberedelse inför övergången mot föräldraskap utifrån möten med barnmorskor på barnmorskemottagningar. Studien utgick från kvalitativ innehållsanalys som metod. Åtta förstagångspappor intervjuades en till sex månader efter deras barns födelse. Resultatet blev ett övergripande tema: Faderskapet växer fram och till det sex kategorier; anknytning till barnet, känsla av att vara förälder nummer två, viss tveksamhet till föräldrakurs som kunskapskälla, behov av bekräftelse i faderskapet, självständig förberedelse samt overkligt innan förlossningen. Studien har visat att faderskapet är en roll som växer fram. Män påtalar betydelsen av att tillåtas bli delaktiga vid vårdmöten och föräldrautbildning för att lägga grunden för hela den nya familjen. Det innebär inte att män ifrågasätter det fokus som läggs på kvinnan, utan påtalar att de inte vill bli sedda som förälder nr två. Nuvarande möten mellan pappor och barnmorskor visar på brister eftersom barnmorskor inte i tillräcklig grad fokuserar utifrån pappans perspektiv och hans behov under graviditeten och tiden när barnet är fött. Föräldrautbildning i Sverige är en väl etablerad verksamhet, men den svarar ej mot männens behov av konkret information då män söker mest information och förberedelse inför faderskap hos personer i sin omgivning. / Program: Barnmorskeutbildning

Syfte: Att kartlägga hur barnmorskor arbetar för att förebygga uppkomsten av perinealbristningar i samband med förlossning. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie där data samlades in genom en webbaserad enkätundersökning och sammanställdes med deskriptiv statistik. Resultat: Totalt deltog 86 barnmorskor, som grupperades om de arbetat ≤7 år eller >7 år. Medelvärdet för antal verksamma år var tre år (M=2,97) för gruppen ≤7 år respektive 18 år (M=18,05) för gruppen >7 år. Barnmorskorna som arbetat ≤7 år ansåg att hög arbetsbelastning påverkade uppkomsten av perinealbristningar och att omsorgsfull närvaro och c greppet var faktorer som motverkade uppkomsten av perinealbristningar. Barnmorskorna som arbetat >7 år följde PM/riktlinjer och förberedde inte kvinnorna med krystningssamtal i början av förlossningen. Båda grupperna använde norska handgreppet och majoriteten höjde barnets huvud vid framfödandet. Slutsatser: Barnmorskor använde ett handgrepp som inte var baserat på evidens eller praktisk erfarenhet. Barnmorskor med längre yrkeserfarenhet förberedde inte kvinnor i början av förlossningen, detta kan ses som bristande empowerment eller att barnmorskor med längre yrkeserfarenhet har lättare att göra en individuell bedömning. Barnmorskor med kortare yrkeserfarenhet ansåg att forcerad förlossning påverkade uppkomsten av perinealbrisningar. Barnmorskor vill ha mer utrymme åt kunskapsutbildning och lära av varandra, vilket kan stärka barnmorskors empowerment. / Aim: Investigate how midwives work to protect perineal tears during labour. Method: Quantitative cross-sectional study, data were collected through a webbased survey and compiled with descriptive statistics. Result: Total of 86 midwives participated, the mean value of active years as midwives in group ≤7 years was (M = 2,97) years. In group >7 years the mean value was (M = 18,05) years. Midwives ≤7 years considered high workload affected the onset of perineal tears and careful attendance and c grip were factors that counteracted of perineal tears. Midwives >7 years followed PM/guidelines and did not prepare women at beginning of labour. Midwives in both groups used the Norwegian hand grip and the majority of midwives raised the baby’s head during delivery. Conclusions: Midwives used a non-evidence based handgrip or practical experience. Midwives with longer experience did not prepare women at the beginning of labour, this can be seen as a lack of empowerment or that midwives with longer experience have easier to make an individual assessment. Midwives with shorter experience considered that forced delivery affected the onset of perineal tears. Midwives want more knowledge and learning from colleagues which can strengthen midwives empowerment.

Bakgrund: Barnmorskor och sjuksköterskor världen över möter och vårdar kvinnor som av olika skäl genomför en inducerad abort. Det kan vara en utmaning som kräver både kunskap och stöd för dem som arbetar inom abortvården. Syfte: Syftet med studien var att belysa barnmorskors och sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor i samband med inducerad abort. Ordet erfarenheter innefattar upplevelser och åsikter baserat på erfarenheter. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ metasyntes med metaetnografi som analysmetod. Tjugosju (27) artiklar inkluderades i resultatet. Resultat: Tre huvudkategorier och tio mönster belyser barnmorskors och sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor i samband med inducerad abort. Dessa var att göra ett bra arbete genom att vara ett stöd, att åsidosätta egna värderingar och att skapa goda upplevelser för kvinnan. Barriärer för kvalitativ abortvård i form av negativa attityder från omgivningen, brister i verksamheten, bristande preventivmedelsanvändning, egna känslor och ta emot fostret. Behov hos vårdgivarna i form av stöd och kunskap. Slutsats: Den abortsökande kvinnan är i behov av stöd och icke dömande attityder från vårdgivare. Barnmorskor och sjuksköterskor behöver ha kunskap och få stöd i arbetet med abortvård. Brist på stöd och kunskap hos barnmorskor och sjuksköterskor kan påverka attityder om kvinnors rätt till inducerad abort inom kollegiet på en arbetsplats, vilket i sin tur kan ha en inverkan på den abortsökande kvinnans omvårdnad. / Background : Midwives and nurses all over the world meet with and care for women who, for various reasons, are undergoing induced abortion. It may be a challenge that requires both knowledge and support for those working in abortion care.Objective: To describe midwives and nurses’ experiences of caring for women who undergo induced abortion. The word experience includes perceptions based on experiences. Method: The study was conducted as a qualitative metasynthesis using meta-ethnography as analysis of data. Twenty-seven (27) peer-reviewed scientific articles were included in the result. Result: Three main categories and ten different patterns highlighted the midwives and nurses' experiences of caring for women undergoing an induced abortion. These were doing a good job by being supportive, putting own values aside and with the goal to create good experiences for the woman. Barriers to qualitative abortion care included negative attitudes from the surroundings, own feelings, receiving the fetus and various issues at the abortion care clinics. The third category was the caregivers’ needs which included support and knowledge. Conclusion: The abortion-seeking woman is in need of support and non-judgmental attitudes from caregivers. Midwives and nurses need knowledge and support in the work of abortion care. Lack of support and knowledge can affect midwives and nurses’ attitudes towards induced abortion as a woman’s right, which in turn can affect the women in need of abortion care.

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är en ständigt aktuell fråga. Våldet består av flera former såsom fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, materiellt, sexuellt, digitalt och hedersrelaterat våld. Barnmorskan har ett ansvar i att ställa frågor om våld till gravida kvinnor för att identifiera de som lever under våldsutsatthet och kunna erbjuda stöd och förebygga fortsatt våldsutsatthet. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskors upplevelse av att ställa frågan om våldsutsatthet till gravida kvinnor på mödrahälsovården.  Metod: En kvalitativ design med enskilda intervjuer har genomförts med totalt tio barnmorskor från sex olika mödrahälsovårdscentraler i sydöstra Sverige. Analysen genomfördes via en induktiv tematisk innehållsanalys. Resultat: De främsta resultaten i studien presenteras i fyra tematiska kategorier; professionellt och etiskt förhållningssätt, barnmorskans behov av att definiera våld, barnmorskans upplevelse av barriärer och barnmorskans upplevelse av brister i vårdkedjan. Barnmorskorna beskrev att rutinen kring att ställa frågan om våld till gravida kvinnor på mödrahälsovården var angelägen och självklar, där rädsla för att möta ett medgivande på frågan inte hindrade barnmorskorna från att ställa den. Slutsats: Ett av studiens fynd är att gravida kvinnor med hög socioekonomisk status ansågs utgöra en barriär för att ställa frågor om våldsutsatthet. För att överkomma de barriärer som finns för att ställa frågan om våld är det viktigt att ständigt arbeta med de frågor som utgör en barriär för barnmorskorna. / Background: Men's violence against women is an ever-present issue. Violence consists in many forms, such as physical, psychological, economic, material, sexual, digital, and honor-related violence. The midwife has a responsibility to ask questions about violence to pregnant women to identify those who are exposed to domestic violence. Aim: This study aimed to describe midwives' experience of asking the question of exposure to violence to pregnant women in maternity care. Method: A qualitative design with individual interviews has been conducted with ten midwives from six different maternity health centers in southeastern Sweden. The analysis was conducted through an inductive thematic content analysis. Results: The study´s main results are presented in four thematic categories; professional and ethical approach, the midwife's need to define violence, the midwife's experience of barriers and the midwife's experience of shortcomings in the care chain. The midwives described that the routine around asking the question of violence to pregnant women at the maternal health care was urgent and self-evident, where fear of obtaining consent to the question did not prevent the midwives from asking it. Conclusion: One of the study's finding is that pregnant women with high socioeconomicstatus were considered a barrier to asking the question. To overcome the obstacles that exist to asking the question of violence, it is important to constantly work on the issues that constitute a barrier for the midwives.