The study explores how the Swedish public service TV institution imagines a child audience in a societal context where the broadcasting landscape hastransformed greatly over the past thirty years and where TV is seen to  constitute both risks and benefits for children. The concept of TV for children is established to broaden the scope for studying what has been broadcast for a child audience on public service TV. The empirical material consists of both broadcasting policy documents and an extensive selection of public service TV programmes targeting children, selected from 1980, 1992 and 2007, which marked before, during and after the abolishment of the Swedish public service broadcasting monopoly. The policy texts, as well as TV content, TV talk and TV visuality, have been studied to investigate how the imagined child audience is configured. The study shows that when the category ‘children’ is mentioned in the broadcasting legislation, they are seen foremost as being at risk of being harmed by commercial messages and only gradually as explicitly entitled to TV programme content meant for them. The broadcasting companies, however, have broadcast programming for the child audience during the whole research period. Adult notions form how children are represented. In the TV programmes, these notions have remained largely unchanged over the studied years, even if technology, legislative demands and approaches to narration also provide opportunities for change. The imagined child TV audience configured in TV for children is knowledgeable, but wanting and in need of more knowledge. This audience is also imagined as being close to nature, eager to interact with the programmes and activate on basically all occasions, which opposes the discursive view according to which children are passivized by television. This study of public service TV for children points to and questions discursive ideas about what it means to be a child in a mediated society. / Denna studie undersöker hur den svenska public service-TV-institutionen förställer sig en barnpublik i en samhällelig kontext där medielandskapet har genomgått förändringar under de senaste 30 åren och där TV ses som både en risk och en tillgång för barn. I avhandlingen etableras begreppet TV för barn för att visa på och lyfta fram bredden av den TV som riktar sig till en barnpublik. Studiens empiriska material består av lagstiftning, tillstånd och årsrapporter inom TV området och av ett omfattande urval av public service-TV-program för barn. Materialet har valts från 1980, 1992 och 2007, vilket betyder före, under och efter det svenska public service-monopolets upplösning. Dokumenten och TVprogrammen har studerats för att se hur föreställningar om en barn-TV-publik konfigureras. Studien visar att när kategorin barn efterhand nämns i TV lagstiftning och sändningstillstånd ses TV främst som en risk för barn, och då i förhållande till reklam. Först senare skrivs det fram explicit i dessa dokument att barn också ska ha tillgång till TV program. Public service företagen har dock sänt program för en barnpublik under hela undersökningsperioden. I TV-programmen har förställningarna om barn varit mer eller mindre stabila över den studerade tidsperioden, även om ny kommunikationsteknologi, förändringar i sändningstillstånden och sätt att berätta i TV har möjliggjort förändring. Studien visar att den tänkta barn-TV-publiken som konfigureras i TV-programmen är kunnig, men vill och behöver veta mer. Publiken föreställs också vara nära naturen, vilja interagera med TV och vara aktiv i nästan alla situationer. Detta ger en helt annan bild av barn-TV-publiken än den diskursiva föreställningen om det passiva barnet framför TV:n. Den här studien av public service-TV för barn påvisar och ifrågasätter diskursiva idéer om vad det innebär att kategoriseras som barn i ett medierat samhälle.

<p>Mitt syfte är att undersöka TV som barnkulturellt medium; var det befinner sig på det barnkulturella fältet, vilka emotionella responser det förmår väcka hos sin publik och hur både diskurser om barn och barndom och existentiella frågor formuleras i TV-dramatik för barn. Jag har analyserat fem TV-serier (<em>Vi på Saltkråkan (1964), <em>Ebba och Didrik (1990), <em>Barnens detektivbyrå (1991), <em>Du måste förstå att jag älskar Fantomen (1981) samt <em>Rädda Joppe – död eller levande (1985)) med fokus på just barndomsdiskurser och existentiella frågor. </em></em></em></em></em></p><p>Mina teoretiska utgångspunkter har varit flera då jag försökt hitta en tvärvetenskaplig ingång till mitt ämne. Teorier om kultur och populärkultur, kultursociologisk teori och diskursteori är utgångspunkter, som jag kombinerat med mer specifika teorier om TV, barns TV-tittande och receptionsteori. Min forskningsöversikt presenterar forskning dels kring barns existentiella frågor, dels kring barn som TV-publik och deras emotionella responser på mediet.</p><p>I mina egna analyser har jag kommit fram till att barnet i TV-dramatiken har många ansikten; flera diskurser om barn och barndom samexisterar. Existentiella frågor tas upp och problematiseras på flera sätt; döden, rädslor, kärleken, vänskap och separation är några teman som präglar TV-serierna. Barns rätt till sina känslor inför dessa frågor, och barns rätt att vara just barn och bli tagna på allvar som sådana, är budskap jag tycker mig kunna se i TV-dramatiken. Dessutom skildras barn som kompletta och komplexa människor, med samma breda psykologiska och känslomässiga spektrum som vuxna.</p><p> </p>

Mitt syfte är att undersöka TV som barnkulturellt medium; var det befinner sig på det barnkulturella fältet, vilka emotionella responser det förmår väcka hos sin publik och hur både diskurser om barn och barndom och existentiella frågor formuleras i TV-dramatik för barn. Jag har analyserat fem TV-serier (Vi på Saltkråkan (1964), Ebba och Didrik (1990), Barnens detektivbyrå (1991), Du måste förstå att jag älskar Fantomen (1981) samt Rädda Joppe – död eller levande (1985)) med fokus på just barndomsdiskurser och existentiella frågor. Mina teoretiska utgångspunkter har varit flera då jag försökt hitta en tvärvetenskaplig ingång till mitt ämne. Teorier om kultur och populärkultur, kultursociologisk teori och diskursteori är utgångspunkter, som jag kombinerat med mer specifika teorier om TV, barns TV-tittande och receptionsteori. Min forskningsöversikt presenterar forskning dels kring barns existentiella frågor, dels kring barn som TV-publik och deras emotionella responser på mediet. I mina egna analyser har jag kommit fram till att barnet i TV-dramatiken har många ansikten; flera diskurser om barn och barndom samexisterar. Existentiella frågor tas upp och problematiseras på flera sätt; döden, rädslor, kärleken, vänskap och separation är några teman som präglar TV-serierna. Barns rätt till sina känslor inför dessa frågor, och barns rätt att vara just barn och bli tagna på allvar som sådana, är budskap jag tycker mig kunna se i TV-dramatiken. Dessutom skildras barn som kompletta och komplexa människor, med samma breda psykologiska och känslomässiga spektrum som vuxna.