Detta är ett examensarbete som undersöker barns och vuxnas tankar kring barns rum, med frågan: Hur skulle barns rum utformas om barnen fick bestämma och hur tänker barnens föräldrar om utformningen? Syftet med undersökningen är att belysa barns rum hemma. Med utgångspunkt i drömrum och genom designpedagogiska workshops med vuxna och barn, undersöks miljön som skapas i barns rum och på så sätt kan också en barnrumsdiskurs utkristalliseras. I förlängningen kan denna undersökning ge ny insikt i hur vi ordnar rum för barn och låter barn vara medskapare av miljö. Det är viktigt att betona att det bara är en barnrumsdiskurs bland många. Undersökningen är gjord med barn mellan 3-9 år och deras föräldrar, som alla kommer från en kulturell medelklass i Stockholm. Tolkning och resultat bearbetas med socialkonstruktionistiska glasögon och med hjälp av en diskursanalys. I undersökningen togs gemenskap och närhet upp som en stor del i hur barnen vill bo. Den har sett ut på lite olika sätt, men gemensamt har varit att barnen gärna delar säng med sina föräldrar och att det är i närhet av familjen som de trivs bäst. I det skapades idén till gestaltningen. Ritningen till våningssängen kom till under den sista workshopen där flickan berättade att hon tyckte att det vore smart med fler våningar än två i en våningssäng. Hon ville att hela hennes familj skulle få plats att sova. Hennes mamma och pappa, mormor, farmor och farfar, familjevännerna och katterna. Gestaltningen, en nästan fem meter hög våningssäng med sex våningsplan och turkos stege, var en tolkning av flickans idé och ritning. Gestaltningen är ett försök att koppla ihop barnens drömmar och fantasi med föräldrarnas tankar kring funktion och estetik.