Den här uppsatsen syftar till att undersöka vilken barnsyn som den kristna barn- och ungdomsorganisationen Equmenia företräder. Analys sker av två utgivna material inom Equmenia genom att använda relationssociologiska och teologiskantropologiska teorier inom barndomsforskning, främst utifrån aktörskap. Resultatet visar att Equmenia står för en barnsyn som värnar barns egen förmåga att möta Gud, men pekar på ledarens stora roll i att möjliggöra detta möte. Guds egen roll, liksom hemmets, minskar till förmån för ledarens och verksamhetens roll.

This thesis explore how the contemporary Swedish Pentecostal movement view childrens way to salvation. Is it possible to discern certain theological systems represented in the movement and has the movement’s view changed over time? The study reaches the conclusion that the view has changed and that there exists two logically opposite systems in the movement, leaving it with a theological double vision. The study explores the theological basis and the practical implications of both systems, and seek to discern what system is the prominent one. The study shows that the pelagian system stands out against the arminian system and that an ongoing theological renegotiation seems to strenghthen its position. The study also interacts briefly with two international pentecostal movements and finds the arminian theological system to dominate in that context. The result of the study raises questions whether the Swedish Pentecostal movement is aware of it’s double vision and the changes that is underway. The study ends by emphasizing the need for the Swedish Pentecostal movement to work through some main elements in its theology, in order to reach a clear view of children’s way to salvation. / Studien undersöker hur dagens svenska Pingströrelse ser på barns väg till frälsning. Vilka teologiska system finns representerade i rörelsen? Vilken teologi bygger dessa på och vilken praktik leder de till i förhållande till barnen? Studien söker också att besvara vilket teologiskt system som dominerar inom rörelsen samt om rörelsens syn på barns väg till frälsning har förändrats över tid. Studien visar att två oförenliga teologiska system, det pelagianska och det arminska, finns representerade i Pingströrelsen och att det pelagianska systemet är mest framträdande. Resultatet pekar på att den svenska Pingströrelsen har en dubbelsyn på barns väg till frälsning vilket leder till en skiftande praktik i förhållande till barnen. Studien utvidgar kort perspektivet och jämför den svenska Pingströrelsens teologi med teologin hos två internationella pingströrelser: Pentecostal World Fellowship och Assemblies of God. Studien avslutas med en uppmaning till den svenska Pingströrelsen att arbeta igenom sin teologi så att den kommer fram till en skarp syn på barns väg till frälsning och därmed till en välgrundad praktik i arbetet bland barnen.

I uppsatsen undersöks barns konstruktion av det teologiska språket med avseende på försoning som begrepp. Barnens förståelse av försoning sätts i kritisk relation till Miroslav Volfs förståelse av försoning och omfamning (embrace). Därigenom framträder att barnen utvecklar försoningsbegreppet genom att det överträder vår uppfattning om tid och rum. Barnen konstruerar det teologiska språket utifrån en materialitet som består av egna erfarenheter av kroppslig (o)försoning. / In this essay I study how children construct their theological language in relation to the topic of reconciliation. The children's voices are put in critical dialog with the Croatian theologian Miroslav Volf’s notion of reconciliation in relation to embrace. The children’s perception of reconciliation develop and expand the theological concept of reconciliation. Seemingly, children's theological language describe reconciliation as an act that transcends time and space. Children construct their theological language through a materiality based on their own corporeal experiences of conflict and reconciliation.