<p>Det finns en uppfattning om bibeln som en bestämt avgränsad oföränderlig samling heliga skrifter. Men det sätt som bibeln tillkommit på och hur textsamlingen har använts i den kristna traditionen visar en mer komplicerad mångfald och förändring. Det finns divergerande kanonlistor från olika urkyrkliga kulturmiljöer och idag gällande olikheter mellan olika kyrkotraditioner.</p><p>Den evangelisktlutherska bekännelsens ovilja att definiera bibelkanon som avslutad, ges i denna avhandling förnyad aktualitet i syfte att peka på bibelkanons relativa funktion i förhållande till dess normativa användbarhet.</p><p>Det kristna kerygmat ses som det som kan sägas vara den kristna traditionens möjlighet att i Skriften känna igen det som utgör kanons norma-tiva funktion. Det tycks alltså finnas en kanon utan kanon. Detta viktiga fenomen för förståelse av innebörden i ett teologiskt kanonbegrepp belyses teologihistoriskt i denna licentiatavhandling.</p>

Det finns en uppfattning om bibeln som en bestämt avgränsad oföränderlig samling heliga skrifter. Men det sätt som bibeln tillkommit på och hur textsamlingen har använts i den kristna traditionen visar en mer komplicerad mångfald och förändring. Det finns divergerande kanonlistor från olika urkyrkliga kulturmiljöer och idag gällande olikheter mellan olika kyrkotraditioner. Den evangelisktlutherska bekännelsens ovilja att definiera bibelkanon som avslutad, ges i denna avhandling förnyad aktualitet i syfte att peka på bibelkanons relativa funktion i förhållande till dess normativa användbarhet. Det kristna kerygmat ses som det som kan sägas vara den kristna traditionens möjlighet att i Skriften känna igen det som utgör kanons norma-tiva funktion. Det tycks alltså finnas en kanon utan kanon. Detta viktiga fenomen för förståelse av innebörden i ett teologiskt kanonbegrepp belyses teologihistoriskt i denna licentiatavhandling.

4. Sammanfattning Mitt syfte med den här uppsatsen har varit att undersöka förutsättningarna för en nutidsteologi utifrån frågeställningen: Vad utmärker en teologi som har ett öppet förhållningssätt dels mot andra religioner dels mot naturvetenskapens beskrivning av verkligheten? Jag har utgått från att en sådan ska kunna ge tillfredsställande förklaringar på förhållandet mellan tro och vetande, naturvetenskap och religion, och också på det faktum att det finns många religioner med delvis motsägande sanningsanspråk. Jag valde att utgå från Nathan Söderbloms beskrivning av ”Religionsproblemet”, och fann att hans lösning var att betrakta vetenskap och religion som två helt skilda företeelser med olika funktion. Naturvetenskap borde användas i utforskningen av den ”döda materien” och samhälls- och humanvetenskapen för att beskriva nutida och historiska företeelser och skeden. Religionen däremot hade till uppgift att visa människorna på en högre ”Verklighet” som inte var tillgänglig för vetenskapen och att hjälpa människorna nå frälsning och evigt liv. I fråga om religionernas förhållande till varandra, menade han att de alla utgick från någon form av Gudsuppenbarelse, men att denna kunde vara antingen ”naturlig” eller ”profetisk”. För att få ett exempel på en ”modern” teologi, valde jag att studera Paul Tillichs ontologiskt förankrade teologi, och fann att han tvärtemot Söderbloms uppdelning såg det som nödvändigt att en teologi är grundad just i den ”fysiska” verkligheten, i ”Varat”. Detta motiverar han med att uppgiften för en teologi är att beskriva vad människor ser som sin yttersta angelägenhet, ens Ultimate Concern. Han menar att det som inte grundar sig i verkligheten aldrig kan utgöra vår ”Yttersta Angelägenhet”, och han säger att ”Varats eviga grund” uttrycker sig själv genom ”Varats” struktur, och att vi genom den kan möta och lära känna det. Teologi förutsätter ”Varats” struktur, dess kategorier, lagar och begrepp. För att få exempel på en lösning av problemet med att det finns flera religioner med olika sanningsanspråk, har jag studerat religionsteologen Raimon Panikkars pluralistiska religionssyn. Hans svar på frågeställningen är att ”Verkligheten” är en helhet som vi bara kan erfara i mindre bitar och dessutom alltid själva är en del av, därför kan vi aldrig vara en neutral utomstående betraktare och två människor kan aldrig ha exakt samma upplevelse. Det är helt enkelt omöjligt att alla ser och beskriver ”Varat” på samma sätt. Olika teologier är bara grupperingar av olika sätt att beskriva samma ”Verklighet”. Att de olika beskrivningarna ibland är motsägande ser han som en brist i teorierna som kan avhjälpas med en fortlöpande, djupgående religionsdialog. Detta skulle leda till en vidareutveckling av teorierna och minska motsättningarna. Slutligen har jag granskat problemet med konflikten mellan naturvetenskapens och religionens beskrivning av verkligheten, som Söderblom ansåg var oundviklig, utifrån de lösningar som Ian Barbour m.fl. presenterar. Där har jag funnit att det med nyare tiders vetenskapsteori blir helt andra förutsättningar för dialog. Barbour har lämnat den positivistiska fenomenologin och istället infört begreppet kritisk realism, för att ange att man kan se på både de olika naturvetenskapliga beskrivningarna och de teologiska utsagorna som modeller av verkligheten. Detta har gjort att teologin och naturvetenskapen får en epistemologisk paritet med varandra. Grunden för detta synsätt är framför allt de kvantmekaniska teorierna som visat på att ”materien” är ett mycket relativt begrepp och att det inte finns någon väsensskillnad mellan materia och energi och alltså inte längre någon nödvändig uppdelning mellan tankar (tro) och materia utan att det snarare är en sorts glidande skala dem emellan. De problem som jag har kunnat konstatera ligger främst i alla de utmaningar som fortfarande finns när det gäller att få en överrensstämmelse mellan naturvetenskapens beskrivning av verkligheten och de olika religionernas. Jag tycker dock att de teologer jag har studerat visar på många framkomliga vägar. Dialog mellan olika ämnesområden är enligt min åsikt A och O i detta arbete.

<p>4. Sammanfattning</p><p>Mitt syfte med den här uppsatsen har varit att undersöka förutsättningarna för en nutidsteologi utifrån frågeställningen: Vad utmärker en teologi som har ett öppet förhållningssätt dels mot andra religioner dels mot naturvetenskapens beskrivning av verkligheten? Jag har utgått från att en sådan ska kunna ge tillfredsställande förklaringar på förhållandet mellan tro och vetande, naturvetenskap och religion, och också på det faktum att det finns många religioner med delvis motsägande sanningsanspråk.</p><p>Jag valde att utgå från Nathan Söderbloms beskrivning av ”Religionsproblemet”, och fann att hans lösning var att betrakta vetenskap och religion som två helt skilda företeelser med olika funktion. Naturvetenskap borde användas i utforskningen av den ”döda materien” och samhälls- och humanvetenskapen för att beskriva nutida och historiska företeelser och skeden. Religionen däremot hade till uppgift att visa människorna på en högre ”Verklighet” som inte var tillgänglig för vetenskapen och att hjälpa människorna nå frälsning och evigt liv. I fråga om religionernas förhållande till varandra, menade han att de alla utgick från någon form av Gudsuppenbarelse, men att denna kunde vara antingen ”naturlig” eller ”profetisk”.</p><p>För att få ett exempel på en ”modern” teologi, valde jag att studera Paul Tillichs ontologiskt förankrade teologi, och fann att han tvärtemot Söderbloms uppdelning såg det som nödvändigt att en teologi är grundad just i den ”fysiska” verkligheten, i ”Varat”. Detta motiverar han med att uppgiften för en teologi är att beskriva vad människor ser som sin yttersta angelägenhet, ens Ultimate Concern. Han menar att det som inte grundar sig i verkligheten aldrig kan utgöra vår ”Yttersta Angelägenhet”, och han säger att ”Varats eviga grund” uttrycker sig själv genom ”Varats” struktur, och att vi genom den kan möta och lära känna det. Teologi förutsätter ”Varats” struktur, dess kategorier, lagar och begrepp.</p><p>För att få exempel på en lösning av problemet med att det finns flera religioner med olika sanningsanspråk, har jag studerat religionsteologen Raimon Panikkars pluralistiska religionssyn. Hans svar på frågeställningen är att ”Verkligheten” är en helhet som vi bara kan erfara i mindre bitar och dessutom alltid själva är en del av, därför kan vi aldrig vara en neutral utomstående betraktare och två människor kan aldrig ha exakt samma upplevelse. Det är helt enkelt omöjligt att alla ser och beskriver ”Varat” på samma sätt. Olika teologier är bara grupperingar av olika sätt att beskriva samma ”Verklighet”. Att de olika beskrivningarna ibland är motsägande ser han som en brist i teorierna som kan avhjälpas med en fortlöpande, djupgående religionsdialog. Detta skulle leda till en vidareutveckling av teorierna och minska motsättningarna.</p><p>Slutligen har jag granskat problemet med konflikten mellan naturvetenskapens och religionens beskrivning av verkligheten, som Söderblom ansåg var oundviklig, utifrån de lösningar som Ian Barbour m.fl. presenterar. Där har jag funnit att det med nyare tiders vetenskapsteori blir helt andra förutsättningar för dialog. Barbour har lämnat den positivistiska fenomenologin och istället infört begreppet kritisk realism, för att ange att man kan se på både de olika naturvetenskapliga beskrivningarna och de teologiska utsagorna som modeller av verkligheten. Detta har gjort att teologin och naturvetenskapen får en epistemologisk paritet med varandra. Grunden för detta synsätt är framför allt de kvantmekaniska teorierna som visat på att ”materien” är ett mycket relativt begrepp och att det inte finns någon väsensskillnad mellan materia och energi och alltså inte längre någon nödvändig uppdelning mellan tankar (tro) och materia utan att det snarare är en sorts glidande skala dem emellan.</p><p>De problem som jag har kunnat konstatera ligger främst i alla de utmaningar som fortfarande finns när det gäller att få en överrensstämmelse mellan naturvetenskapens beskrivning av verkligheten och de olika religionernas. Jag tycker dock att de teologer jag har studerat visar på många framkomliga vägar. Dialog mellan olika ämnesområden är enligt min åsikt A och O i detta arbete.</p>

This study examines how the Church of Sweden's episcopal expression has changed over the past 40 years. The purpose of the study has been to see the change and understand the consequences it may have given the church. What emerges from the study is that there has been a change in the episcopal expression and with the help of the essay's method, it can be said to be an expression in a change that can be explained as from an egalitarian episcopal order to a decentralized episcopal order. The expression of the change could be said to culminate with the recent crisis in the diocese of Härnösand and the causes of the crisis can be said to be linked to the proven change egalitarian-decentralized episcopate.

No description available.

No description available.

<p>Ingen fråga har väckt så stor uppmärksamhet i Svenska kyrkan på 1900-talet som frågan om kvinnliga präster. Då och då under årens lopp har frågan kommit i fokus och förmedlats till allmänheten genom TV, radio och tidningar. År 1958 fick kvinnan genom kyrkomötets beslut tillträde till prästtjänst på samma villkor som en man. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1959. Kvinnans väg till den prästerliga tjänsten har varit lång och föregicks av nästan fyrtio års diskussioner på kyrkomöten och i Riksdagen. Diskussionerna startade år 1919 d.v.s. betydligt senare än diskussionerna i den statliga debatten som gällde kvinnans tillträde till statsämbetet. Diskussionerna i den "världsliga" debatten startade på 1860-talet. Idag, drygt fyrtio år efter 1958 års beslut pågår fortfarande, inom kyrkliga kretsar, diskussionen om kvinnans rätt och hennes lämplighet till prästtjänst. De som är emot kvinnliga präster hävdar bestämt att deras övertygelse inte handlar om att de har en patriarkal nedvärderande kvinnosyn där kvinnan är underordnad mannen. Tvärtom är motståndarna till kvinnliga präster noga med att upphöja kvinnan. De menar att deras ställningstagande i stället bygger på bibliska och teologiska grunder. Många av dem som är motståndare till kvinnliga präster menar att kyrkans beslut 1958 endast var en eftergift mot staten. Idag har diskussionen bland motståndarna i hög grad ändrat fokus från kvinnans rätt att inneha prästtjänst, till den utsatta position de manliga prästerna upplever att de befinner sig i då de på grund av sin bibeltolkning och tradition inte anser sig kunna tjänstgöra tillsammans med kvinnliga präster. Motståndarnas kamp handlar idag mycket om att kunna utöva sitt ämbete enligt sin trosövertygelse.</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka argument som fördes mot kvinnliga präster under 1900-talet med betoning på de argument som kom fram under kyrkomötena år 1957 och 1958. Jag kommer också att undersöka vilka argument motståndarna använder sig av idag. Vidare kommer jag att jämföra argumenten som fördes i debatten på 1920- och 1930-talet om kvinnans tillträde till det statliga ämbetet med de argument som fördes mot kvinnliga präster på 1950-talet. Slutligen vill jag undersöka hur motargumenten har förändrats över tid.</p>

Avhandlingen söker svara på två förberedande frågor: hur man kan tolka Theodor W. Adornos kritiska teori idag? Samt hur en sådan tolkning kan göras relevant för aktuell teologisk problematik?

Ingen fråga har väckt så stor uppmärksamhet i Svenska kyrkan på 1900-talet som frågan om kvinnliga präster. Då och då under årens lopp har frågan kommit i fokus och förmedlats till allmänheten genom TV, radio och tidningar. År 1958 fick kvinnan genom kyrkomötets beslut tillträde till prästtjänst på samma villkor som en man. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1959. Kvinnans väg till den prästerliga tjänsten har varit lång och föregicks av nästan fyrtio års diskussioner på kyrkomöten och i Riksdagen. Diskussionerna startade år 1919 d.v.s. betydligt senare än diskussionerna i den statliga debatten som gällde kvinnans tillträde till statsämbetet. Diskussionerna i den "världsliga" debatten startade på 1860-talet. Idag, drygt fyrtio år efter 1958 års beslut pågår fortfarande, inom kyrkliga kretsar, diskussionen om kvinnans rätt och hennes lämplighet till prästtjänst. De som är emot kvinnliga präster hävdar bestämt att deras övertygelse inte handlar om att de har en patriarkal nedvärderande kvinnosyn där kvinnan är underordnad mannen. Tvärtom är motståndarna till kvinnliga präster noga med att upphöja kvinnan. De menar att deras ställningstagande i stället bygger på bibliska och teologiska grunder. Många av dem som är motståndare till kvinnliga präster menar att kyrkans beslut 1958 endast var en eftergift mot staten. Idag har diskussionen bland motståndarna i hög grad ändrat fokus från kvinnans rätt att inneha prästtjänst, till den utsatta position de manliga prästerna upplever att de befinner sig i då de på grund av sin bibeltolkning och tradition inte anser sig kunna tjänstgöra tillsammans med kvinnliga präster. Motståndarnas kamp handlar idag mycket om att kunna utöva sitt ämbete enligt sin trosövertygelse. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka argument som fördes mot kvinnliga präster under 1900-talet med betoning på de argument som kom fram under kyrkomötena år 1957 och 1958. Jag kommer också att undersöka vilka argument motståndarna använder sig av idag. Vidare kommer jag att jämföra argumenten som fördes i debatten på 1920- och 1930-talet om kvinnans tillträde till det statliga ämbetet med de argument som fördes mot kvinnliga präster på 1950-talet. Slutligen vill jag undersöka hur motargumenten har förändrats över tid.