<p>Ingen fråga har väckt så stor uppmärksamhet i Svenska kyrkan på 1900-talet som frågan om kvinnliga präster. Då och då under årens lopp har frågan kommit i fokus och förmedlats till allmänheten genom TV, radio och tidningar. År 1958 fick kvinnan genom kyrkomötets beslut tillträde till prästtjänst på samma villkor som en man. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1959. Kvinnans väg till den prästerliga tjänsten har varit lång och föregicks av nästan fyrtio års diskussioner på kyrkomöten och i Riksdagen. Diskussionerna startade år 1919 d.v.s. betydligt senare än diskussionerna i den statliga debatten som gällde kvinnans tillträde till statsämbetet. Diskussionerna i den "världsliga" debatten startade på 1860-talet. Idag, drygt fyrtio år efter 1958 års beslut pågår fortfarande, inom kyrkliga kretsar, diskussionen om kvinnans rätt och hennes lämplighet till prästtjänst. De som är emot kvinnliga präster hävdar bestämt att deras övertygelse inte handlar om att de har en patriarkal nedvärderande kvinnosyn där kvinnan är underordnad mannen. Tvärtom är motståndarna till kvinnliga präster noga med att upphöja kvinnan. De menar att deras ställningstagande i stället bygger på bibliska och teologiska grunder. Många av dem som är motståndare till kvinnliga präster menar att kyrkans beslut 1958 endast var en eftergift mot staten. Idag har diskussionen bland motståndarna i hög grad ändrat fokus från kvinnans rätt att inneha prästtjänst, till den utsatta position de manliga prästerna upplever att de befinner sig i då de på grund av sin bibeltolkning och tradition inte anser sig kunna tjänstgöra tillsammans med kvinnliga präster. Motståndarnas kamp handlar idag mycket om att kunna utöva sitt ämbete enligt sin trosövertygelse.</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka argument som fördes mot kvinnliga präster under 1900-talet med betoning på de argument som kom fram under kyrkomötena år 1957 och 1958. Jag kommer också att undersöka vilka argument motståndarna använder sig av idag. Vidare kommer jag att jämföra argumenten som fördes i debatten på 1920- och 1930-talet om kvinnans tillträde till det statliga ämbetet med de argument som fördes mot kvinnliga präster på 1950-talet. Slutligen vill jag undersöka hur motargumenten har förändrats över tid.</p>

Ingen fråga har väckt så stor uppmärksamhet i Svenska kyrkan på 1900-talet som frågan om kvinnliga präster. Då och då under årens lopp har frågan kommit i fokus och förmedlats till allmänheten genom TV, radio och tidningar. År 1958 fick kvinnan genom kyrkomötets beslut tillträde till prästtjänst på samma villkor som en man. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1959. Kvinnans väg till den prästerliga tjänsten har varit lång och föregicks av nästan fyrtio års diskussioner på kyrkomöten och i Riksdagen. Diskussionerna startade år 1919 d.v.s. betydligt senare än diskussionerna i den statliga debatten som gällde kvinnans tillträde till statsämbetet. Diskussionerna i den "världsliga" debatten startade på 1860-talet. Idag, drygt fyrtio år efter 1958 års beslut pågår fortfarande, inom kyrkliga kretsar, diskussionen om kvinnans rätt och hennes lämplighet till prästtjänst. De som är emot kvinnliga präster hävdar bestämt att deras övertygelse inte handlar om att de har en patriarkal nedvärderande kvinnosyn där kvinnan är underordnad mannen. Tvärtom är motståndarna till kvinnliga präster noga med att upphöja kvinnan. De menar att deras ställningstagande i stället bygger på bibliska och teologiska grunder. Många av dem som är motståndare till kvinnliga präster menar att kyrkans beslut 1958 endast var en eftergift mot staten. Idag har diskussionen bland motståndarna i hög grad ändrat fokus från kvinnans rätt att inneha prästtjänst, till den utsatta position de manliga prästerna upplever att de befinner sig i då de på grund av sin bibeltolkning och tradition inte anser sig kunna tjänstgöra tillsammans med kvinnliga präster. Motståndarnas kamp handlar idag mycket om att kunna utöva sitt ämbete enligt sin trosövertygelse. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka argument som fördes mot kvinnliga präster under 1900-talet med betoning på de argument som kom fram under kyrkomötena år 1957 och 1958. Jag kommer också att undersöka vilka argument motståndarna använder sig av idag. Vidare kommer jag att jämföra argumenten som fördes i debatten på 1920- och 1930-talet om kvinnans tillträde till det statliga ämbetet med de argument som fördes mot kvinnliga präster på 1950-talet. Slutligen vill jag undersöka hur motargumenten har förändrats över tid.

En studie av förståelser av diakoni och diakonat i tre nya storpastorat i Svenska kyrkan genom analys av styrdokument för diakoni. Tre diakoniförståelser lever samtidigt i de tre undersökta pastoraten, diakoni som omsorg, röstbärare och välfärdsaktör. Stora pastorat innebär möjligheter för diakonalt nytänkande genom att organisera diakoni på nya sätt, med specialiserade roller som ges ansvar för att driva utvecklingsarbete. De tre undersökta pastoraten vill i första hand utveckla en samarbetsroll gentemot välfärdssamhället. Pastoraten vill utveckla diakoni som professionell praktik genom gemensamma riktlinjer, metodutveckling och kvalitetssäkring av det diakonala arbetet. En tendens i materialet är att det gemenskapande diakonala arbetet i framtiden i högre grad kommer bäras av ideella medarbetare. Den liturgiska gestaltningen av diakoni har inte i något av pastoraten behandlats som en del av strategin för diakoni vilket innebär att möjligheter till en djupare förankring av diakoni som teologisk praktik inte tas tillvara. Avgränsningar och prioriteringar av pastoratens diakonala verksamhetsfält har inte lyfts till den strategiska nivån trots att omfattande arbete föreslås läggas till. Innebörden av detta är att pastoratsgemensamma mål kan bli svåra att realisera eller att de i förlängningen riskerar att utmatta en redan ansträngd diakoni.

Denna uppsats behandlar Svenska kyrkans identitet i lag (1998:1591) ur ett rättshistoriskt perspektiv. När lagen stiftades var det med det uttalade syftet att bevara Svenska kyrkans identitet genom den stundande relationsförändringen mellan stat och kyrka. Men vilken identitet var det som skulle bevaras? En exposé över hur Svenska kyrkans identitet har beskrivits och diskuterats, i såväl statliga som inomkyrkliga utredningar, lagförslag och beslut jämte doktrin, påvisar att det kan ha rått delade meningar, eller åtminstone oklarhet,i den frågan. En genomgång av vart och ett av de identitetsbegrepp som idag återfinns i lagenleder till slutsatsen att oavsett vilken identitet som avsikten var att bevara så blev utfallet ett specifikt: En alltigenom demokratisk folkkyrka vars organisation omöjliggör för kyrkan att uppställa garantier för att hon ska förbli evangelisk-luthersk. En jämförelse mellan hur Svenska kyrkans identitet beskrivits i tidigare lagstiftning och hur den idag regleras föranleder slutsatsen att lagen om Svenska kyrkan inte orsakat, men bidragit till,att Svenska kyrkans identitet har bevarats sådan som den var år 1995. Därtill påvisas att denna identitet, i åtminstone två avseenden, utgör en anomali i samfundets historia vilket kan anses utgöra skäl att ifrågasätta lagens syfte.