Genom en komparativ metod har likheter och skillnader i det diakonala arbetet i förhållandetill varandra påvisats utifrån läsning av diakonipastoraler vilka ingår i församlingens/pastoratets styrdokument. Intresset för diakonipastoraler har sitt ursprung i en vilja att se likheter och olikheter i detdiakonala arbetet på ett övergripande plan i Svenska kyrkan eftersom det diakonala arbetetkan se olika ut beroende på miljö, medarbetare och inte minst församlingens/pastoratetskontext. I undersökningen ingår sex diakonipastoraler vilka efter noggrann läsning har systematiseratsoch delats in i olika kategorier. Resultatet från undersökningen av diakonipastoralerna harställts mot adekvat litteratur, inte minst Ett biskopsbrev om diakoni: Biskopsmötet 2015. Undersökningen visar att diakoni motiveras som en kärlekens gärning och är helaförsamlingens/ pastoratets ansvar där tro gestaltas i ord och handling.Flertalet pastoraler poängterar att människan, som ses som en Guds avbild, ska respekterasoch ha makt att vara med och påverka sin egen situation och sitt liv även om hen söker endiakonal hjälpinsats.

Rapporten riktas dels till kommunikatörer och personer med kommunikationsansvar inom Svenska kyrkan som vill ha en strategi att skapa kampanjmaterial utifrån. Vidare kan arbetslag, förtroendevalda och bärare av kyrkan ta del av rapporten då resultatet bland annat visar att hela organisationen utgör grund för det som kan kommuniceras och att alla tillsammans bär ansvaret för att förmedla den bild av Svenska kyrkan som önskas visas. Syftet med rapporten är att designa visuell kommunikation som kan fungera som förebild i olika kampanjer, samt speglar Aneby pastorats vision och förhållningssätt till omgivningen. Rapporten är genomförd på ett sådant sätt att arbetet kan implementeras i en annan organisation inom Svenska kyrkan, med andra förutsättningar.

The aim for this master’s thesis is to explore and explain how vicars and chairmen of church councils understand the role and tasks of the vicar in large and middle-sized multi-parish benefices in these new and bigger organizations that took shape after the organizational change 2014 in Church of Sweden. The study is based on interviews with six vicars and four chairmen in four large and two middle sized multi-parish benefices in four different dioceses. For the theoretical framework, Mintzberg’s configurations have been used with a special emphasis on the divisionalized/diversified configuration. The result of the study shows that both vicars and chairmen think the role of the vicar is obvious and indistinct at the same time. It is distinct in that way that there is “Kyrkoordningen” which is Church of Sweden’s official legal framework which is about Church of Sweden’s faith, confession and creed. It also states what a parish has to do; celebrate worship, carry out education, exercise social welfare work and mission, but it doesn’t say how much or how. The vicar needs a driving force, a wish to move the organization into the future and should have visions without forgetting what the mission, the core, is. Most of the informants also consider the vicar to be a spiritual leader. A strength as well as a weakness is the size of the organization. Some of the strengths are about having all the resources an organization has need of as well as a deficit of vulnerability. The new organizational form makes it possible for the vicar to become the organization’s face outward as well as the unifying force for the inward. The weakness is about the inertia in the organization with decision-making procedures that can be long and unnecessary complex. There is a complexity in the relationship with the diocese that also has its root in the size. The organizational structure about governing och leading, how does it affect the vicars and chairmen? Almost all the informants think there is a distinct line between governing and leading and it is the duty of the vicar to lead and the duty of the church council to govern under the leadership of the chairman. All the vicars have a good or even a very good relationship with the chairmen and vice versa. Some of them have worked together for many years, three of four chairmen have recruited “their” vicar. Mutual respect and trust are two words that shone through and form a basis for the cooperation. Each multi-parish benefice has a number of parishes, from three to eight and all of them are led by a middle-manager called “församlingsherde”, middle-vicar and each of them is fully responsible for their parish. Three of the vicars also have a deputy vicar. The preparatory work before the organizational change has been made in each benefice and it seems that the more essential and active the work the better outcome. Time seems to be an important factor. About half of the benefices consider that the organization has consolidated since 2014. / Syftet med uppsatsen är undersöka och förklara hur kyrkoherdar och kyrkorådsordföranden i Svenska kyrkan uppfattar kyrkoherdens roll och uppgifter i de nya och större pastoraten som bildades efter 2014. Studien bygger på sex intervjuer med kyrkoherdar och fyra kyrkorådsordföranden från stora och mellanstora pastorat i Svenska kyrkan. Med hjälp av Mintzbergs konfigurationer med betoning på den divisionaliserade/diversifierade organisationen analyseras organisationens påverkan på ledarskapet och vice versa. Om kyrkoherdens roll och uppgifter anser de flesta att kyrkoherden ska leda arbetet i pastoratet, hålla ihop organisationen, vara pastoratets ansikte utåt och inspirera medarbetare, förtroendevalda och frivilliga i organisationen. Kyrkoherdens ska dessutom vara visionär, kunna delegera och ansvara för arbetsmiljön. Sedan anser de flesta också att kyrkoherden ska vara en andlig ledare men hur kyrkoherdarna ser på det andliga ledarskapet skiljer sig åt. De styrkor som finns i organisationen är storleken som möjliggör kompetenta stödfunktioner, minskad sårbarhet och resurskoncentration och en gemensam funktion i kyrkoherden som kan tala för hela pastoratet. De svagheter som uppmärksammas har också med storleken att göra. Storleken innebär fler beslutsled som leder till en tröghet i organisationen. Dessutom är det svårt att hitta fungerande samverkans- och kommunikationsformer. I relation till stiftet är storleken också problematisk. De flesta anser att det finns en klar skillnad mellan att styra och leda, kyrkoherden leder pastoratets verksamhet och kyrkorådet styr under ledning av kyrkorådets ordförande. Både kyrkoherdar och kyrkorådsordförande anser att de har en god eller mycket god relation till varandra. Respekt och tillit är ord som intervjuerna andas. De flesta kyrkoherdar och ordförande verkar anse att det har gjorts ett omfattande förarbete och några av pastoraten började innan samfälligheternas upphörande att fundera över framtiden och hur man på bästa sätt skulle organisera sig. Hälften av de tillfrågade anser att deras organisation har konsoliderat och de som svarar ja är också de som verkar ha arbetat mest aktivt inför organisationsförändringen. Det förefaller som om både aktivt arbete och tid är viktiga faktorer för att få en organisation att konsolidera.

En studie av förståelser av diakoni och diakonat i tre nya storpastorat i Svenska kyrkan genom analys av styrdokument för diakoni. Tre diakoniförståelser lever samtidigt i de tre undersökta pastoraten, diakoni som omsorg, röstbärare och välfärdsaktör. Stora pastorat innebär möjligheter för diakonalt nytänkande genom att organisera diakoni på nya sätt, med specialiserade roller som ges ansvar för att driva utvecklingsarbete. De tre undersökta pastoraten vill i första hand utveckla en samarbetsroll gentemot välfärdssamhället. Pastoraten vill utveckla diakoni som professionell praktik genom gemensamma riktlinjer, metodutveckling och kvalitetssäkring av det diakonala arbetet. En tendens i materialet är att det gemenskapande diakonala arbetet i framtiden i högre grad kommer bäras av ideella medarbetare. Den liturgiska gestaltningen av diakoni har inte i något av pastoraten behandlats som en del av strategin för diakoni vilket innebär att möjligheter till en djupare förankring av diakoni som teologisk praktik inte tas tillvara. Avgränsningar och prioriteringar av pastoratens diakonala verksamhetsfält har inte lyfts till den strategiska nivån trots att omfattande arbete föreslås läggas till. Innebörden av detta är att pastoratsgemensamma mål kan bli svåra att realisera eller att de i förlängningen riskerar att utmatta en redan ansträngd diakoni.

Det här är en kvalitativ källstudie av tre stycken rannsakningsprotokoll från trolldomsprocessen som utspelade sig i Torsåkers-, Dals och Ytterlännäs socknar i Torsåkers pastorat i Ångermanland 1674. Syftet med uppsatsen är att lyfta fram den djävulsföreställning som kan skönjas i protokollen. Studier av detta slag är viktiga då mer detaljerad kunskap om processers innehåll skulle ihop kunna säga något om processerna i stort. Resultatet av studien visar att djävulsbilden i protokollen inte är enhetlig. Varken inom en socken eller i de tre socknarna i jämförelse. Flertalet namn brukas för att tilltala Djävulen. Benämningar som i första hand brukas och är av folklig karaktär är exempelvis: Dhen fuhle och fanen. Medan djävulen och satan som används, oftare har påträffats i material författat av lärda män, juridiskt samt teologiskt utbildade i den tidigare forskningen. De visuella beskrivningarna av djävulen i protokollen är sparsamma. Oftast beskrivs han som en swartt karl eller dhen swartta vilket kan avspegla hur man i tiden föreställde sig att han såg ut. Attribut och egenskaper tillskrivs också djävulen i protokollen. Exempel på dessa är ett bord och det faktum att han ansågs bistå trollkonor med hjälp då de bad om hans beskydd. Den förra har jag i den tidigare forskningen endast funnit spår av i material författat av lärda män medans föreställningen om dennes egenskap som hjälpsam helt är hemmahörande i den folkliga föreställningsvärlden.

博士(社会学) / 第121号 / 4, v, 183p / 一橋大学