Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2004.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006.

[E]n opolitisk "Svenska kyrkan” som mest sysslar med ”religiösa aktiviteter” har vi nästan aldrig haft i Sverige. Det vi haft av sådant har uppträtt de senaste decennierna. Detta skriver Anders Wejryd i förordet till Nya möjligheter: Svenska kyrkans sociala roll i 2000-talets Sverige. I efterkrigstidens Sverige med tilltagande fattigdom och en ökning av asylsökanden har deninomkyrkliga debatten kring Svenska kyrkans samhällsengagemang kommit att få allt störreproportioner. I detta samhällsengagemang har två delar blivit tydliga, den ena delen består idet arbete som sker där en barmhärtigt hjälpande och omsorgsfull hand räcks till fattiga ochflyktingar. Den andra som enligt många är gravt eftersatt består av Svenska kyrkans politiskaröst i samhällsdebatten. I en tillbakablick under 1900- och 2000-talet höjer sig flerainomkyrkliga röster som pekar på att Svenska kyrkan alltid bidragit med en röst ute isamhällsdebatten till förmån för alla de människor som glömts bort i samhällets utkanter.Samtidigt vittnar många om att denna kritiska röst åsidosatts och tystnat när inomkyrkligafrågor blivit än viktigare för en folkets kyrka. Behovet av denna samhällskritiska röst tycks havarit stort under det oroliga och otrygga 1900-talet. Detta är också en tid då många pekar påatt Svenska kyrkan förlorar både trovärdighet och alltmer förlorar sin identitet som kyrka.Kanske är det möjligt att återfinna en del av denna identitet i Svenska kyrkanssamhällskritiska röst. Kristendomens samhällskritiska röst finner stöd i Bibeln och i sin långatradition av rättvisearbete. De samhällskritiska inslagen går som en röd tråd genom denkristna kyrkans historia och frågan uppstår då om denna tråd även står att finna inom Svenskakyrkan under åren 1945-2000?

No description available.

<p>Syftet med föreliggande studie är att undersöka varför unga syrisk- ortodoxa killar, som är födda i Sverige, i helt annorlunda livsförhållanden än deras föräldrar väljer att utbilda sig till diakoner. <strong></strong>De teoretiska förutsättningar och grundantagande bygger på Owe Wikströms teorier om varför människan blir religiös. Studiens perspektiv är psykologiskt och i uppsatsen utgår jag från att informanternas religiositet är ett fenomen som skapas, bevaras och förändras utifrån psykologiska grunder. Föreliggande arbete bygger på kvalitativ forskningsmetod. Jag har valt denna forskningsmetod för att jag är intresserad av att få en förståelse över betydelsen och innebörden av det som studeras.  I studien tillämpas en kvalitativ intervjuform.</p><p>I min studie kan jag utifrån informanternas utsagor se att Individen, kulturens och meningsperspektivet är beroende av varandra för att få en fruktsam tolkning. <em>Individens perspektiv</em>, i den meningen att de ger tröst åt sina föräldrar, att deras traditioner bevaras samt att informanterna inte vågar lämna sin tro av rädsla för separation och skuld men i samma veva så ger tron stuktur. <em>Kulturens perspektiv</em>, då de lever i syrisk- ortodox språkgemenskap. <em>Meningsperspektivet,</em> där informanterna har friheten och ansvaret över sina val och hur mycket och hur långt de skall gå i sin religiösa roll.</p>

Syftet med föreliggande studie är att undersöka varför unga syrisk- ortodoxa killar, som är födda i Sverige, i helt annorlunda livsförhållanden än deras föräldrar väljer att utbilda sig till diakoner. De teoretiska förutsättningar och grundantagande bygger på Owe Wikströms teorier om varför människan blir religiös. Studiens perspektiv är psykologiskt och i uppsatsen utgår jag från att informanternas religiositet är ett fenomen som skapas, bevaras och förändras utifrån psykologiska grunder. Föreliggande arbete bygger på kvalitativ forskningsmetod. Jag har valt denna forskningsmetod för att jag är intresserad av att få en förståelse över betydelsen och innebörden av det som studeras.  I studien tillämpas en kvalitativ intervjuform. I min studie kan jag utifrån informanternas utsagor se att Individen, kulturens och meningsperspektivet är beroende av varandra för att få en fruktsam tolkning. Individens perspektiv, i den meningen att de ger tröst åt sina föräldrar, att deras traditioner bevaras samt att informanterna inte vågar lämna sin tro av rädsla för separation och skuld men i samma veva så ger tron stuktur. Kulturens perspektiv, då de lever i syrisk- ortodox språkgemenskap. Meningsperspektivet, där informanterna har friheten och ansvaret över sina val och hur mycket och hur långt de skall gå i sin religiösa roll.

No description available.

Svenska kyrkans diakonala arbete grundar sig på Bibelns evangelietexter om Jesu eget liv och hans förhållningssätt gentemot sina medmänniskor. Diakoni handlar om att omsätta evangeliet i handling och i ord.     För diakonerna som yrkesgrupp finns inte några direkta riktlinjer, utöver diakonlöftena, att följa som det finns inom många andra yrkesområden. Inte heller har det kyrkliga diakonala arbetet i sin helhet några direkta fasta riktlinjer, utan mycket återstår att tolka och bedömas av de enskilda församlingarna. Detta är intressant med tanke på att diakonerna i Svenska kyrkan vigs till ett ämbete likt präster och biskopar och att dessa båda har ett tydligt ramverk, samt att de var och en också har sina egna förbehållna uppgifter som inte delas med andra. Diakonens arbete är främst förknippat med det karitativa området, men allt som ligger i diakonens ämbetsuppgifter kan och får delas med lekmännen till skillnad från Svenska kyrkans två andra ämbeten.     Utifrån ett emiskt perspektiv och genom kvalitativ forskningsintervju, med huvudsakligen diakoner försöker studien belysa hur det diakonala arbetet fungerar och lyfta fram de faktorer som sätter prägel på diakonin. Samtliga intervjupersoner är verksamma i ett och samma stift som ligger i södra delen av Sverige. Intervjupersonerna är valda utefter stads- och landsbygdsmiljö för att om möjligt få en större bredd på verksamheten.

Syftet med studien är att beskriva, analysera och förstå innebörden av en öppen, social mötesplats som skapats av några kristna församlingar med avsikt att erbjuda personer med drogberoende, psykisk ohälsa eller andra svårigheter, gemenskap och delaktighet. Studiens frågeställningar utgår från vilken betydelse mötesplatsen har för deltagarna och vilka möjligheter och hinder mötesplatsen innebär för den enskildes upplevelse av delaktighet och gemenskap.Studien utgår ifrån ett fenomenologiskt perspektiv och fokuserar på den upplevda erfarenheten från de personer som besöker platsen. Data har samlats in via deltagande observationer,intervjuer och samtal med intervjuliknande inslag och består av 12 observationer och 6 intervjuer. Bearbetning av data har skett via transkribering, kodning, kategorisering och teman. Resultatet har analyserats utifrån en analysram formad utifrån studiens centrala begrepp, delaktighet och gemenskap och underbegreppen identitet, marginalisering, plats och nätverksband.Studiens analys leder till slutsatsen att mötesplatsens betydelse för deltagarna kan summeras med att Zonen är en plats för gemenskap som bygger på att man respekterar varandra och där deltagarna upplever trygghet. En annan slutsats är att mötesplatsen innebär möjligheter för den enskildes upplevelse av delaktighet och gemenskap genom inflytande, praktiska uppgifter och samvaro. Det finns hinder beroende på den enskildes dagsform, rädsla för kategoriseringoch att lokalen inte handikappanpassats. En tredje slutsats är att en dimension av delaktighet och gemenskap framträder som innebär att vara engagerad till en plats med en upplevelse avdelad identitet, att vara Zonare. I slutet av uppsatsen förs en diskussion om vilken betydelse studien kan ha för socialpedagogisk och diakonal praxis.

<p>Syftet med denna uppsats är att ge en ökad förståelse för diakonins funktion, diakoners roll och diakonins betydelse för det sociala arbetet. Detta utifrån diakoners och diakoniassistenters upplevelse av kyrkans sociala arbete idag. Fungerar det diakonala arbetet som komplement till eller ersättning för statlig social verksamhet i dagens rådande välfärdsstruktur? Studien är kvalitativ och bygger på intervjuer med diakoner och diakoniassistenter omkring deras upplevelser av diakonins roll i en specifik stad. Resultatet i uppsatsen visar på att diakonerna upplever sig ha en viktig kompletterande roll i det sociala arbetet. De anser sig med sin kristna utgångspunkt ha en specifik profilering av själavårdande, stödjande samt gemenskapsbyggande karaktär. Diakonin ses som ett alternativ till och inte en ersättning för kommunal välfärdsservice och diakonerna/diakoniassistenterna vill inte ta över andra aktörers sociala ansvar.</p>