Denna studie fokuserar på män och deras upplevelser vid brytpunkten föräldrablivande och dess påverkan på livets rutiner. Fokus ligger på karriär och identitet och eventuella kompromisser inom områdena. Tidigare forskning påvisar att kvinnor statistiskt sett kompromissar mer än män med sin karriär, sett till uttagna vab- och föräldradagar, men tar inte upp just upplevelserna kring dessa kompromisser. På så vis upptäcktes en forskningslucka som ledde till frågeställningen: Hur upplever män sitt eget föräldrablivande och eventuella kompromisser i relation till den egna identiteten och karriären? Syftet blev således att genom kvalitativa intervjuer åskådliggöra och vidare studera informanternas upplevelser av eventuella kompromisser till följd av föräldrablivande gällande identitet och karriär. De teoretiska begrepp som använts är STF-modellens tre system; individ, sociala samt miljö- och samhälleliga systemet, roller och livskarriär samt brytpunkter, rutiner och pragmatiskt rationella val. Resultatet visar att männens liv och rutiner påverkats och förändrats till följd av föräldrablivandet. Fritidsintressen, socialt umgänge och yrkesmässiga prioriteringar och prestationskrav har minskat. Dessa omformas i och med att självbilden transformerats med ett nytt syfte och fokus. Den mest centrala slutsatsen i studien är att om justeringar i karriär och identitetsutövning ska upplevas som kompromisser behöver en förväntan utifrån finnas. När dessa förväntningar saknas upplevs istället justeringarna som aktiva val till följd av ändrade värderingar och prioriteringar.

Föräldrablivandet är en process som startar redan under graviditeten, då förälderns emotionella band till sitt ofödda barn – den prenatala bindningen – har visat sig ha en betydande inverkan på barnets framtida utveckling och hälsa. Denna prenatala bindning är ett område som har tenderat att förbli ouppmärksammat i den kliniska verksamheten och delvis även inom forskningen, trots att brister i bindning har lyfts fram som bland det allvarligaste inom området. Syftet med föreliggande intervjustudie var därför att undersöka och således erhålla en ökad förståelse för psykologers upplevelse och erfarenhet av arbetet med prenatal bindning. Åtta intervjuer med åtta yrkesverksamma psykologer vid mödra- och barnhälsovårdsenheter genomfördes och analyserades med tematisk analys. Det sammantagna resultatet av analysen påvisade att det finns en samstämmighet i deltagarnas upplevelser och erfarenheter. Deltagarna uppmärksammar en brist på nationella riktlinjer för arbetet med prenatal bindning, vilket skapar en viss osäkerhet i yrkesutövandet. Denna grundas främst på ett svårtillgängligt och otillräckligt kunskapsunderlag samt att det är ett relativt okänt och oanvänt begrepp. Däremot lyfts behovet av att på ett enklare sätt kunna kommunicera kring graviditetens relationella aspekter, där begreppet prenatal bindning blir centralt. Resultaten indikerar ett behov av att på ett tydligare och mer nationellt jämlikt sätt lyfta det psykologiska perspektivet inom mödra- och barnhälsovården, där psykologprofessionen har ett viktigt bidrag utifrån sin expertis. / Becoming a parent is a process that starts during pregnancy, where the parent's emotional bond to their unborn child – the prenatal bond – has been shown to have a significant impact on the child's future development and health. Prenatal bonding is an area that has tended to remain inattentive, in clinical practice and partly also in scientific research, even though insufficient bonding has been highlighted as among the most severe in the field. The purpose of the present interview study was therefore to investigate and thus gain an increased understanding of psychologists' experience of working with prenatal bonding. Eight interviews with eight psychologists at different Maternal Health Care units were conducted and analyzed using thematic analysis. The result showed that there is a consistency in the participants' experiences. They draw attention to a lack of national guidelines for the work with prenatal bonding, which creates an amount of uncertainty in the health practice. This is mainly since it is a relatively unknown and unused concept, with a difficult-to-access and insufficient knowledge base. The need to be able to communicate in a simpler way about the relational aspects of pregnancy is emphasized, where the concept of prenatal bonding becomes central. The results indicate a need to raise the psychological perspective within Maternal Health Care units in a clearer and more nationally equal way, where psychologists as a profession have an important contribution based on their expertise.