Detta kandidatarbete beskriver hur de tre svenska kommunerna Sollefteå, Kramfors och Ånge behandlar en minskande befolkning i sin översiktliga planering. I Sverige upplever ungefär hälften av landets kommuner en negativ befolkningsutveckling, en trend som förväntas fortsätta. Kommunal planering har bemött denna utmaning genom att ofta anta tillväxtstrategier som följer den nuvarande tillväxtnormen inom svensk planering. Trots detta har denna strategi visat sig ha begränsad effekt, då många kommuner fortfarande upplever en negativ befolkningsutveckling under en längre tidsperiod. Syftet med detta kandidatarbete är att undersöka tre kommuners översiktliga planering och deras strategier för att hantera en negativ befolkningsutveckling. Dessutom har arbetet som mål att undersöka och identifiera eventuella tankemönster och strategiska inriktningar från både forskare och planerare om vilka strategier som ansågs vara mest effektiva. Genom att studera kommunernas översiktsplaner gick det att få en djupare förståelse för hur de på en övergripande nivå såg på den egna befolkningsutvecklingen. Dessa översiktsplaner analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys för att identifiera teman och centrala begrepp. De dominerande riktningarna som används av kommunerna var att planera för tillväxt eller anpassning, och detta åtföljdes av olika strategier som var relevanta för respektive inriktning. I kommunernas översiktsplaner betonas ofta tillväxt, men det finns också inslag av anpassningsstrategier i vissa fall. Vissa strategier för tillväxt kan tolkas som anpassningsstrategier. Trots att det finns olika inriktningar enligt forskningen är det inte alltid tydligt hur dessa reflekteras inom den kommunala översiktsplaneringen.