Många av Sveriges kommuner har under de senaste decennierna minskat i invånarantal vilket lett till konsekvenser som ett minskat skatteunderlag och en ojämn åldersfördelning. Samtidigt ökar Sveriges befolkning och i storstadsområdena råder bostadsbrist. Många kommuner har en uttalad ambition att vända den negativa befolkningstrenden, men det är svårt att se resultat av de åtgärder som genomförts. Denna uppsats behandlar hur kommuner hanterar en minskande befolkning och hur olika forskare menar att befolkningsminskningen bör hanteras. Tidigare har både planeringen i praktiken och forskningen fokuserat på att planera för tillväxt, men nu menar vissa forskare att det istället förespråkas för en planering där staden eller kommunen anpassar sig till färre invånare. Denna övergång går än så länge att se tydligast i forskningen, de flesta kommuner och städer fortsätter att planera för tillväxt. Med hjälp av en fallstudie av Kinda, en landsbygdskommun i södra Östergötland, där dokumentanalys och intervjuer använts för att undersöka hur kommunen hanterar sin minskande befolkning, har det gått att se att befolkningsutvecklingen upplevs vara en svår fråga. Kinda planerar för fler invånare och bedöms arbeta utifrån en tillväxtpolitik. De strategier som kommunen arbetar med har som syfte att stärka kvaliteten på servicen i kommunen och locka nya invånare. Strategierna som har identifierats är bland annat att stärka kommunikationerna, erbjuda attraktivt boende samt att det ska finnas planberedskap för industrimark i tätorterna. Dessa har sedan diskuterats i relation till de strategier för att hantera en befolkningsminskning som lyfts fram i kapitlet teoretiskt ramverk, vilket är både tillväxt- och anpassningsstrategier. Det framkommer att Kinda kommun idag till viss grad använder sig av strategier som kan sägas tillhöra en anpassningspolitik, men att kommunen inte har någon långsiktig beredskap för om invånarantalet fortsätter minska. I uppsatsen förs också en diskussion kring de begränsningar som finns för en enskild kommun att vända en negativ befolkningstrend. Samhällstrender och nationella beslut påverkar kommunens befolkningsutveckling, men ofta anser kommuner att om bara vissa åtgärder genomförs så kommer fler välja att flytta till dit. Slutligen så visar uppsatsen att forskningen menar att de möjligheter som finns för en enskild kommun som Kinda att hantera sin befolkningsminskning till stor del handlar om att skapa en planeringsprocess som utgår från kommunens medborgare. Ett större fokus på hur de befintliga medborgarna kan bli mer nöjda och långsiktiga mål för livskvaliteten i kommunen gör planeringen mindre beroende av osäkra befolkningsprognoser.

Detta kandidatarbete beskriver hur de tre svenska kommunerna Sollefteå, Kramfors och Ånge behandlar en minskande befolkning i sin översiktliga planering. I Sverige upplever ungefär hälften av landets kommuner en negativ befolkningsutveckling, en trend som förväntas fortsätta. Kommunal planering har bemött denna utmaning genom att ofta anta tillväxtstrategier som följer den nuvarande tillväxtnormen inom svensk planering. Trots detta har denna strategi visat sig ha begränsad effekt, då många kommuner fortfarande upplever en negativ befolkningsutveckling under en längre tidsperiod. Syftet med detta kandidatarbete är att undersöka tre kommuners översiktliga planering och deras strategier för att hantera en negativ befolkningsutveckling. Dessutom har arbetet som mål att undersöka och identifiera eventuella tankemönster och strategiska inriktningar från både forskare och planerare om vilka strategier som ansågs vara mest effektiva. Genom att studera kommunernas översiktsplaner gick det att få en djupare förståelse för hur de på en övergripande nivå såg på den egna befolkningsutvecklingen. Dessa översiktsplaner analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys för att identifiera teman och centrala begrepp. De dominerande riktningarna som används av kommunerna var att planera för tillväxt eller anpassning, och detta åtföljdes av olika strategier som var relevanta för respektive inriktning. I kommunernas översiktsplaner betonas ofta tillväxt, men det finns också inslag av anpassningsstrategier i vissa fall. Vissa strategier för tillväxt kan tolkas som anpassningsstrategier. Trots att det finns olika inriktningar enligt forskningen är det inte alltid tydligt hur dessa reflekteras inom den kommunala översiktsplaneringen.

<p>Syftet med föreliggande studie har varit att skapa en djupare förståelse kring hur några flyktingar upplever sin etniska identitet och hur de har anpassat sig till det nya samhället. Vidare har även syftet varit att se ifall studentrollen kan fungera som någon form av social kompensation för en eventuellt bristande etnisk identitet hos dessa flyktingar. </p><p> För att undersöka detta utfördes en kvalitativ studie, bestående av sex djupintervjuer. Dessa ufördes på fem kvinnor och en man på en högskola i södra Sverige, åldern varierade mellan 20-26 år. </p><p> Resultatet visade att tre av intervjupersonerna uppvisade integrerad anpassningsstrategi, dessa personer uppvisade även en stark etnisk identifikation. Resterande tre intervjupersoner uppvisade däremot drag av marginalisering. Dessa individer uppvisade upplevd brist på etnisk tillhörighet och en stark önskan att få känna tillhörighet. </p><p> För två av de tre intervjupersoner med marginaliserad identitet fungerade studentrollen som en tydlig social kompensation för deras upplevda brist på etnisk tillhörighet. Den intervjuperson som ej uppvisade social kompensation genom studentrollen uppvisade ändock social kompensation men i detta fall genom rollen som invandrare.</p>

Syftet med föreliggande studie har varit att skapa en djupare förståelse kring hur några flyktingar upplever sin etniska identitet och hur de har anpassat sig till det nya samhället. Vidare har även syftet varit att se ifall studentrollen kan fungera som någon form av social kompensation för en eventuellt bristande etnisk identitet hos dessa flyktingar. För att undersöka detta utfördes en kvalitativ studie, bestående av sex djupintervjuer. Dessa ufördes på fem kvinnor och en man på en högskola i södra Sverige, åldern varierade mellan 20-26 år. Resultatet visade att tre av intervjupersonerna uppvisade integrerad anpassningsstrategi, dessa personer uppvisade även en stark etnisk identifikation. Resterande tre intervjupersoner uppvisade däremot drag av marginalisering. Dessa individer uppvisade upplevd brist på etnisk tillhörighet och en stark önskan att få känna tillhörighet. För två av de tre intervjupersoner med marginaliserad identitet fungerade studentrollen som en tydlig social kompensation för deras upplevda brist på etnisk tillhörighet. Den intervjuperson som ej uppvisade social kompensation genom studentrollen uppvisade ändock social kompensation men i detta fall genom rollen som invandrare.

Syftet med den här studien är att fördjupa förståelsen för hanteringen av de nya restriktionerna i restaurangbranschen under covid-19 krisen samt att genom detta bidra med ökad kunskap om hur anpassningsstrategier praktiseras. Den ledande frågeställningen för uppsatsen lyder “Hur har företag inom kategorin Lunch- och kvällsrestauranger hanterat restriktionerna inom tillsynsvägledningen som har uppstått under covid-19 krisen?”.  Den teoretiska referensramen i uppsatsen har sin grund inom krishantering med en huvudsaklig fördjupning inom anpassningsstrategierna vändningsperspektivet, omorganiseringsperspektivet, strategiska förnyelseperspektivet samt marknadsorienteringsperspektivet.  Resultatet för studien visar på att användningen av anpassningsstrategier i tider av kris kan få positiva effekter för företag. Vidare finns det skillnader beroende på till vilken grad man arbetat med och implementerat dessa anpassningsstrategier. Användandet av anpassningsstrategierna får störst positiv effekt på företag om man använder och implementerar samtliga strategier.  Sammanfattningsvis finns det stora skillnader inom de två case som undersökningen syftar till att undersöka. Det går att identifiera nya möjligheter under kriser som kan, om dessa tas vara på, skapa en grund för framtiden - efter krisen.

Detta kandidatarbete beskriver hur de fyra svenska kommunerna Säffle, Söderhamn, Härjedalen och Vansbro hanterar en minskande befolkning i sin översiktliga planering.   I Sverige har ungefär hälften av landets kommuner en negativ befolkningsutveckling vilken också väntas fortsätta. Kommunal planering har tagit sig an detta problem genom att ofta förespråka tillväxtstrategier i linje med den rådande tillväxtnormen inom svensk planering. Detta kan dock ses ha haft begränsad effekt då många kommuner fortsatt att ha en negativ befolkningsutveckling under lång tid. Syftet var att med detta kandidatarbete undersöka ett antal kommuners översiktliga planering gällande hur de valt att både förhålla sig till, och arbeta med, en långtgående negativ befolkningsutveckling. Kandidatarbetet hade även som mål att undersöka om det fanns tydliga tankesätt eller inriktningar från både forskare och planerare om vilka strategier som de ansåg fungera bäst. Genom att studera kommunernas översiktsplaner gick det att få en inblick i hur kommunerna på en översiktlig nivå såg på den egna befolkningsutvecklingen. Kommunernas översiktsplaner analyserades med en kvalitativ innehållsanalys för att kunna identifiera eventuella återkommande teman och nyckelord. De två inriktningar som tydligast framkom var att kommuner antingen kan planera för tillväxt eller anpassning med hjälp av olika tillhörande strategier. Kommunernas översiktsplaner varierade i utseende, ålder och innehåll men hade även vissa likheter, vilket i sig inte var överraskande. Det finns vissa krav på det material alla översiktsplaner behöver ta upp, men befolkningsutveckling finns inte tydligt utskrivet som ett sådant krav. Översiktsplanerna visade på att kommunerna ofta hade en viss insikt i den egna befolkningsutvecklingen, dock fanns det skillnader i hur de valt att rikta in sin planering för att hantera den. Likt i det material som samlades in till den inledande kunskapsöversikten visade översiktsplanerna på att tillväxt var vanligt förekommande men i vissa fall med små inslag av anpassningsstrategier. Då inriktning på anpassning med tillhörande strategier är relativt nytt i Sverige kan det dock vara en orsak till att det ännu inte fått fäste inom den kommunala planeringen.

Syftet med denna studie var att undersöka grupp- och kommunikationsprocesser i en online community där den gemensamma nämnaren mellan medlemmarna var intresset för spelet World of Warcraft. Undersökningen utfördes med hjälp av en egenkonstruerad enkät samt observationer vars syfte var att undersöka deltagarnas grupptillhörighet, vänskap, konflikthantering och kommunikation online, samt deras beteenden gentemot varandra. Syftet var även att undersöka om sociala anpassningsstrategier, standardroller och in-och utomgruppsfavoritism var applicerbara på en virtuell grupp. Undersökningsresultaten pekar på att många av de teorier gällande grupptillhörighet och vänskap även är applicerbara på grupper formade online samt att kommunikationshjälpmedel såsom smileys underlättar konversationer i skriven form. Resultaten pekar även på att de sociala anpassningsstrategierna och standardrollerna är applicerbara på en virtuell grupp, dock anses urvalet för litet och observationstiden för kort för att med säkerhet säga att dessa återfinns. Teorier gällande in- och utomgruppsfavoritism var i denna studie inte applicerbara på virtuella grupper.

I denna studie undersöks hur kommuner som har haft en befolkningsminskning har hanterat denna problematik. Studien tar utgångspunkt i svenska industri- och brukskommuner som till följd av lågkonjunkturen och avindustrialiseringen under början av 1970-talet fick en befolkningsminskning. Forskningsöversikten visar på att ungefär hälften av Sveriges kommuner krymper samtidigt som normen för lokal och regional utvecklingspolitik är tillväxt. För krympande kommuner är det en stor utmaning att ha befolkningstillväxt som mål och samtidigt planera utifrån förutsättningarna som en minskande befolkning innebär. Denna uppsats syftar därför till att undersöka hur kommunerna har använt sig av olika strategier för att hantera problematiken med befolkningsminskning och hur användningen och effekterna av strategierna skiljer sig åt beroende på kommunernas förutsättningar samt hur dessa kan påverka deras möjligheter att få befolkningstillväxt. För att besvara uppsatsens syfte har en fallstudie valts som forskningsdesign med sex svenska kommuner som fallstudieobjekt. Samtliga undersökta kommuner har haft en befolkningsminskning till följd av avindustrialiseringen under en period om minst tio år. Vissa av dessa har under senare år lyckats vända trenden och fått en befolkningstillväxt medan andra har fortsatt att ha en befolkningsminskning. De kommuner som har undersökts är Uddevalla, Hallstahammar, Köping, Karlskoga, Hagfors och Gällivare. Undersökningen har baserats på textbaserad empiri i form av kommunala planerings-, strategioch visionsdokument samt semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner från kommunerna som jobbar med strategisk planering. Empirin analyserades utifrån en teoristyrd tematisk analys som har avgränsats av uppsatsens teoretiska perspektiv men också till viss del utifrån forskningsöversikten vilka i sin tur har avgränsats utefter syftet med uppsatsen. Uppsatsens teoretiska perspektiv utgår från teorier om två huvudsakliga sätt att hantera en befolkningsminskning, genom att använda tillväxtstrategier eller anpassningsstrategier.Resultatet av undersökningarna visar på att flera av de undersökta kommunerna har mål om en befolkningstillväxt och att samtliga kommuner har använt olika former av åtgärder och strategier som både kan tolkas som tillväxtstrategier och anpassningsstrategier. Oavsett kommunernas befolkningsutveckling under senare år förekommer dock uttalade strategier för tillväxt i större omfattning än strategier för anpassning. Kommunernas uppfattning är att användningen av tillväxtstrategier verkar ha påverkat befolkningsutvecklingen positivt, åtminstone i viss utsträckning. Det är dock endast vissa av kommunerna som statistiskt sett har fått en positiv effekt på sin befolkningsutvecklingen i form av en ökad inflyttning vilket kan ifrågasätta effekten av strategierna som de har använt och även om valet av strategier har varit anpassade efter respektive kommuns förutsättningar. Kommunerna har olika demografiska, ekonomiska och geografiska förutsättningar som påverkar i vilken omfattning som de kan använda sig av tillväxtstrategier och därmed deras möjligheter att få befolkningstillväxt vilket kan vara en av orsakerna till att vissa har fått en befolkningstillväxt medan andra har fortsatt ha en befolkningsminskning under senare år. Det finns även andra faktorer som kan ha haft effekt på kommunernas befolkningsutveckling som är svåra att påverka och i vissa fall kan det vara omöjligt att motverka en befolkningsminskning. Slutligen kan konstateras att kommunernas sätt att hantera en befolkningsminskning bör anpassas utifrån deras egna specifika förutsättningar eftersom alla har olika möjligheter att få befolkningstillväxt.

Uppsatsens syfte är att studera kvinnors upplevelser av otrygghet i Karlstads stadskärna och hur otryggheten kommer till uttryck. Studiens frågeställningar är avsedda att besvaras av kvinnorna som deltar i denna studie, och de frågor som besvaras är: Vilka platser anser kvinnor vara otrygga och hur kan platserna tolkas/förstås ur ett feministiskt geografiskt perspektiv, och vilka faktorer har bidragit till att dessa platser upplevs som otrygga?, Hur påverkas kvinnors rörelsemönster under kvällstid av vardagsrädslor?, Har kvinnornas upplevda otrygghet resulterat i att de utvecklat några strategier för att känna sig mer trygga? Denna studie utgår från en socialkonstruktionistisk vetenskapsteoretisk utgångspunkt, vilket betyder att kvinnors erfarenheter och upplevelser av det offentliga är i fokus i denna studie. Samtidigt används en kvalitativ metod i form av fokusgruppsintervjuer kombinerad med en så kallad kartmetod. Tre fokusgrupper bildades, vardera med tre kvinnor som deltog, och diskussionerna har skett i form av semistrukturerade intervjuer. Studiens tidigare forskning bygger på olika relevanta studier och teorier såsom feministisk teori. I analysen kopplas empirin det vill säga kartmetoden och diskussionerna från fokusgrupperna till studiens tidigare forskning.  Studiens slutsatser har bland annat visat att rädsla verkar handla om män snarare än platser, och mer om områden än platser, det visar till exempel att rädsla för män kvarstår även när man exempelvis tillämpar fysiska planeringsåtgärder, detta beror på samhället består av både fysiska och sociala strukturer. Dessutom visar analysen att platserna Gubbholmen, Herrhagen, Tingvallastaden, parker, Klara, busstationen, upplevs som otrygga enligt fokusgrupperna. Faktorer som mörkt/dålig belysning, folktomt/rörelse, sociala faktorer och öppna platser/svåra att se, har nämnts som bidragande faktorer till otryggheten. En annan slutsats är att tid på dygnet är en av de viktigaste faktorerna till varför kvinnor upplever otrygghet i offentliga rum, samt att alla individer inte har samma mobilitetsmöjligheter, vilket kan bero på tid på dygnet. En ytterligare slutsats är att kvinnor använder sig av olika strategier för att exempelvis undvika otrygga platser. Kvinnornas strategier kan delas in i två kategorier defensiva (undvikande) respektive offensiva strategier (anpassade). Defensiva strategier (undvikande) handlar om att undvika vissa platser som anses vara otrygga. Offensiva strategier (anpassade), går ut på att kvinnor bär på ett defensivt föremål eller försöker undvika att dra till sig så mycket uppmärksamhet genom att klä sig mindre feminint. / The purpose of the essay is to study women's experiences of unsafety in Karlstad's city center and how it is expressed. The study's questions are intended to be answered by the women who participate in this study, and the questions that are answered are: Which places do women consider unsafe and how can the places be interpreted/understood from a feminist geographical perspective, and what factors have contributed to these places being experienced as insecure ?, How are women's movement patterns affected in the evening by everyday fears ?, Have the women's perceived insecurity resulted in them developing some strategies for feeling more secure? This study is based on a social constructionist theoretical theory, which means that women's experiences in the public sector are in focus of this study. At the same time, a qualitative method is used in the form of focus group interviews combined with a so-called map method. Three focus groups were formed, each with three women who participated, and the discussions took place in the form of semi-structured interviews. The study's previous research is based on various relevant studies and theories such as feminist theory. In the analysis, the empirical data, i.e. the map method and the discussions from the focus groups, are linked to the study's previous research. The study's conclusions have shown that fear seems to be about men rather than places, and more about areas than places. It shows for example that fear of men remains even when for example applying physical planning measures, this is because society consists of both physical and social structures. In addition, the analysis shows that the places Gubbholmen, Herrhagen, Tingvallastaden, parks, Klara, and the bus station, are perceived as unsafe according to the focus groups. Factors such as dark/poor lighting, vacancy/movement, social factors and open spaces/difficulty to see, have been mentioned as contributing factors to insecurity. Another conclusion is that time of day is one of the most important factors for why women experience insecurity in public spaces, and that not all individuals have the same mobility opportunities, which may be due to time of day. A further conclusion is that women use different strategies to, for example, avoid unsafe places. Women's strategies can be divided into two categories of defensive (avoidant) and offensive strategies (adapted). Defensive strategies (avoidance) are about avoiding certain places that are considered unsafe. Offensive strategies (adapted), involve women carrying a defensive object or trying to avoid attracting as much attention by dressing less feminine.

Syftet med vår kvalitativa ansats var att undersöka de olika anpassningsstrategier som verksamma pedagoger använder sig av på grupp och individnivå för att främja alla barns delaktighet i samlingen på förskolan. Med vår studie hade vi för avsikt att besvara följande forskarfrågor; “Vilka strategier använder pedagoger för att anpassa samlingen för att främja deltagandet hos alla barn?” och “Vad anser pedagoger som väsentligt i anpassning av samling?”. Våra teoretiska utgångspunkter för vår studie var Bronfenbrenners ekologiska systemteori och delaktighetsmodellen, som vi använde som ramverk i analysen av resultatet. Som metod använde vi oss av fokusgruppsintervjuer och i analysen av data använde vi tematisk analys som metod. Vi gjorde ett kriteriebaserat urval och ett snöbollsurval, där våra deltagare var verksamma förskollärare, barnskötare och pedagoger inom förskolans verksamhet. Resultaten från studien visade på dels hur viktigt det relationella aspekterna är, för utan att ha en relation till barnen så blir det svårt att anpassa och hitta anpassningar som fungerar. En viktig slutsats är att anpassningar som görs på grupp och individnivå, görs utifrån barnens förutsättningar i den utsträckning som pedagoger har möjligheten att göra, och detta kan se olika ut beroende på var man befinner sig. / The purpose of our qualitative study was to investigate the different adaptation strategies that active educators use at group and individual level to promote the participation of all children at circle time at preschool. With our small-scale study, we intended to answer the following research questions; "What strategies do educators use to adapt circle time and support participation for all children?" and "Which adaptations are the most essential to according to the educators?". Our theoretical starting points for our study were Bronfenbrenner's ecological systems theory and the participation model, which we used as a framework in the analysis of the results. As a method we used focus group interviews and in the analysis of the data we used thematic analysis as a method. We made a criterion-based selection and a snowball selection, where our participants became active preschool teachers, childminders, and educators within the Swedish preschool context. The results from the study showed how important the relational aspects are, because without having a relationship with the children it becomes difficult to adapt and find adaptations that work. An important conclusion is that adaptations made at group and individual level are made based on the children's conditions to the extent that educators can do, and this can look different depending on where you are.