Bakgrund: Varje dag insjuknar ungefär 20 kvinnor i bröstcancer i Sverige. Efter diagnosbesked ska behandlingsperioden påbörjas och detta medför nya upplevelser av förändring i livet. För att kvinnorna ska få uppleva en god vård under behandlingsperioden är det viktigt att belysa kvinnors upplevelser för att kunna ge en personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer under behandlingsperioden. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar. De vetenskapliga artiklarna analyserades utifrån Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys med kvalitativ design. Resultat: I resultatet framkom det att kvinnorna upplevde svåra biverkningar under behandlingsperioden samt att behandling och biverkningarna ledde till en förändrad självbild som påverkade kvinnorna på flera sätt. Kvinnorna beskrev delaktighet i behandlingen, stöd från hälso-och sjukvården och stöd från familjen som en viktig del under behandlingsperioden. Det framkom även att kvinnorna upplevde förlust av tidigare roller och kände att deras sjukdom påverkade familjesituationen. Trots detta kände kvinnorna ändå hopp och ville kämpa för framtiden. Slutsats: Att studera kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer under behandling kan ge en ökad förståelse och kunskap för vårdpersonalen som kan bidra till en förbättrad vård för kvinnor med bröstcancer i framtiden.

Introduktion: Vart femte barn med Cerebral pares (CP) har knäkontraktur vid femton års ålder. Fysioterapi som är huvudbehandling av kontrakturer har beskrivits kunna vara smärtsam av personer med CP. Ökad frekvens i kontakt har varit gynnsamt för behandlingseffekt och relation till fysioterapeut har beskrivits stöttande för positiv behandlingsupplevelse. Syfte: Undersöka genomförbarhet av period av frekvent fysioterapi mot knäkontraktur. Metod:  Fyra deltagare med CP och knäkontraktur, deltog i en 8 veckors period av frekvent fysioterapeutkontakt vars syfte var att optimera individanpassning av kontrakturbehandling. Rörelseomfång mättes med goniometer, aktivitetsutförande skattades enligt Patientspecifik Funktionellskala (PSFS) samt utvärderades enligt Goal Attainment Scale (GAS). Upplevelse av perioden, inklusive hindrande och stöttande faktorer fångades via intervjuer med deltagare/assistent, förälder samt behandlande fysioterapeut. Single Subject Experimental Design (SSED) A-B användes för effektmått. Mätningar genomfördes i baslinjefas A respektive, behandlingsfas B och grafer för respektive period skapades och granskades genom visuell analys för deltagare separat. Tematisk analys (TA) användes för att beskriva viktiga teman från intervjuer. Resultat: Behandlingsperioden var genomförbar och utan negativa effekter som påverkade möjlighet att fullfölja behandling. Minskad knäkontraktur sågs hos tre deltagare och hälften av studerade knän. Måluppfyllelse för aktivitet enligt GAS uppnåddes för två deltagare, ingen ökade sin aktivitetsförmåga enligt PSFS. Stöttande faktorer som beskrevs gällde relationer, samarbete, effekter, professionalitet samt tid och plats. Hindrande faktorer sågs gällande arbetsförutsättningar och ansvarsfördelning. Slutsats: Period av frekvent fysioterapi kan vara en genomförbar metod där indikation på effekt på knäkontraktur ses för vissa individer. Kontrollerade studier med fler individer behövs för att befästa värdet av behandlingsmodellen.