När det kommer till individer med samsjuklighet är det fundamentalt med samverkan mellan aktörer för att kunna tillgodose klienterna behandlingsbehov. Det är därför väsentligt att undersöka de faktorer som försvårar och gynnar samverkansprocesser. Studiens syfte är att belysa vad professionella inom missbruksvården upplever påverka samverkan med andra aktörer när det gäller individer med samsjuklighet. Därav avser uppsatsen att belysa de faktorer som hindrar och främjar samverkan. Studiens metodologiska utgångspunkt är hermeneutisk med en kvalitativ ansats. Det empiriska materialitet samlades in genom sex semistrukturerade intervjuer med behandlingspersonal verksamma inom missbruksvården. Därefter har det empiriska materialet analyserats med stöd av Danermarks (2004) teori samverkansteorin. Betydelsefulla främjande faktorer är etableringen av gemensamma tydliga mål och att aktörer utvecklar goda relationer för att kunna ta del av varandras kompetens och expertis. De hindrande faktorerna är bristande tid, resurser, kommunikation och engagemang. Flera av dessa aspekter kopplas till de organisatoriska förutsättningarna, lagar och regelverk och professionstillhörighet. Studiens resultat visar på att det existerar inre-och yttre faktorer inom organisationer som begränsar och försvårar samverkan mellan aktörer. Slutsatser från studien är att det krävs utökade resurser och reformer som förbättrar och utvecklar ramen för samverkan mellan aktörer. Detta skulle kunna bidra till att främja samverkan och sammanställa de integrerade behandlingsinsatser som lever upp till individens behov och förväntningar.

Violence in the workplace is a serious and growing problem both in Sweden and internationally (Menckel & Viitasara, 2002). Especially in the caring professions where users or clients is in a dependent position, and deprived of their liberty in some way, threats and violence proved to be particularly prevalent (Hallberg, 2011). In Sweden, according to Menckel & Viitasara (2002), six in ten reports regarding threats and violence in the workplace come from people working in the care sector, but despite extensive searches in the area it seems to be difficult to find specific studies on precisely how threats and violence affect staff within the LVM- care (compulsory treatment for addicts). The purpose of this study is to increase knowledge and understanding of what the work situation might look like for people who work with people sentenced to LVM-compulsory treatment and their perceptions of how threats, harassment and violence in the workplace affect them. This by answering the following questions: How can the treatment staff experience threats and violence in the workplace, How can the treatment staff experience regulations and guidelines regarding threats and violence at the workplace and What strategies are taken at the workplace for the purpose of securing the safety and health of the staff?   The study is based on semi-structured interviews, based on 31 predefined questions, with five employees who work in a business where they care for both women and men, sentenced to compulsory care under the law of LVM.   The results show that the majority of the participants have been exposed to threats or veiled threats and some form of violence in their work place, either personally or by watching a co-worker be exposed, which the participants also experience as stressful and a cause for worry and alertness. The respondents states that they feel they have adequate control over their worksituation but that they often are understaffed or overcrowded. They handle aggressive behavior by keeping a closely knitted workteam through careful communication between colleagues and by support from co-workers and leadership.

In this study the aim is to examine how employees in treatment programmes relate to girls that self-harm. To achieve this four questions were formulated: (1) What experiences does the empolyees have of meeting girls that self-harm? (2) Based on the employees’ experiences, what has been the background to why the girls self-harm? (3) Based on the employees’ experience, what increases or decreases the risk of self-harm? (4) How do the employees’ work with girls that self-harm? The method being used was qualitative interviews with vignettes. The theoretical framework is Becker’s Labeling Theory and Bronfenbrenner’s Ecology of Human Development. The result shows that according to the employees issues in the family is a common factor among girls that self-harm. It also shows that the employees’ opinions on how to work with the girls’ physical wounds are divided. Some think that paying attention to the wounds can increase the risk of self-harm while others think that paying attention to the wounds can be helpful for the girls.

Denna studie avser att skapa en förståelse för klienter i missbruksbehandling och bemötande vid återfall från behandlingspersonal. Syftet med studien är att undersöka vad tidigare missbruksklienter upplevt under sin behandling och behandlingspersonals bemötande vid återfall. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserats utifrån en tematisk analys. Respondenterna i studien är fem tidigare missbruksklienter som har varit fria från sitt missbruk under minst ett års tid. Materialet har analyserats och tolkats med grund i begreppen handlingsutrymme, KASAM, stigma och högrisksituationer. Studiens resultat visar att när bemötande är välfungerande finns tillit och trygghet i relationen till behandlingspersonal enligt respondenterna. Resultatet visar även att det finns brister i bemötande och hantering vid återfall från behandlingspersonal. Vidare visar studien att där bemötande inte är tryggt och tillitsfullt kan respondenter känna sig ensamma och omotiverade. Flera respondenter uttrycker missnöje med utebliven behandling och bemötande från behandlingspersonal efter återfall. En slutsats som dras i studien är att det finns brister i kunskap och bemötande hos viss behandlingspersonal. Genom att få ökad kunskap inom området kan behandlingspersonal bidra med en minskad stigmatisering hos klientgruppen samt till en bättre och effektivare vård.

The aim of this study was to investigate how staff members at residential homes experience encountering sexuality among the youths. The study was conducted by using qualitative interviews with four staff members at four different residential homes. The interviews have been analyzed by using content analysis and have been looked at through a perspective of experience, as described by Richard Stevens, and by applying developmental psychology. The results show that, although sexuality is experienced as being distinctly present and being a topic of major concern, the staff members have given sex-education as a means by which to raise their own competence little or no thought. One way to interpret this is that sexuality and sex-education haven’t been given a sufficient space in the work with the youths. Several staff members do experience the need of skills development in order to be able to function in the role as significant others when it comes to sexuality among the youths, and express that they would like to receive training in doing so. To a certain degree they experience situations in which they are not entirely certain how to act and which they are not sure how to handle. The result is somewhat in line with what previous research has pointed at, but does not include staff members having severe problems talking about sexuality with the youths. All participants express that they have minor or no problems with talking about sexuality and with encountering sexuality-related aspects in relation to the youths.

När unga behandlas inom ramen för institutionell tvångsvård finns det några aspekter som är avgörande för behandlingsresultatet; att personalen arbetar samstämmigt och i enlighet med relevanta metoder samt att de upprättar en främjande relation till den unge. Det krävs en kombination av dessa aspekter för att på bästa sätt ge den unge förutsättningar att främja sin utveckling. Föreliggande studie syftar därmed till att undersöka hur personal på tre särskilda ungdomshem, drivna av Statens Institutionsstyrelse, ser på metodtillämpning, relationella aspekter och samstämmighet. Studien bygger på en kvantitativ del som innefattar en enkätundersökning där behandlingspersonalen besvarar hur de ser på dessa aspekter, samt en kvalitativ del där institutionschefer, avdelningsföreståndare och annan personal delger sin syn på hur metodanvändning, samstämmighet och relationella aspekter förhindrar eller möjliggör adekvat behandling. Av materialet framkommer att metodanvändningen uppfattas, av personalen, vara ett hinder för de olika verksamheterna. Detta är även något som påvisas av resultatet i enkätundersökningen där majoriteten av behandlingsassistenterna uppger att de arbetar med metoder som inte ska förekomma vid institutionerna. Relationen ses som viktig men det finns vissa svårigheter i upprättandet av den. Behandlingspersonalen anser sig vara samstämmiga i arbetet men av det kvalitativa materialet framkommer att även denna aspekt innebär vissa svårigheter. Genom att upprätta tydliga riktlinjer kring hur arbetet ska bedrivas vid de olika avdelningarna kan metodtillämpningen och samstämmigheten möjliggöra god vård.

Under flera år har svenska medier kantats av debatter kring vården på statens institutionsstyrelse där behandlingspersonal missbrukar makten och inte givit ungdomarna den vård som krävs för att de ska motiveras mot en bättre livsstil. Denna studie har som utgångspunkt att studera relationerna mellan behandlingspersonal och ungdomar som har tvångsvård enligt 3 § LVU. Studien riktar även sitt fokus på ungdomar som har NPF diagnoser samt svårigheter kring skapandet av relationer. Undersökningen mynnar ut i följande frågeställningar; Hur upplever behandlingspersonalen relationer med brukare på Statens institutionsstyrelse? samt Vilka faktorer påverkar relationen mellan brukare med funktionsnedsättning och behandlingspersonal? Undersökningen genomfördes med en kvalitativ ansats där vi genomförde semistrukturerade intervjuer med respondenter som arbetade som behandlingspersonal på statens institutionsstyrelse. Resultatet visade på att skapa relationer på sis är något komplicerat och kräver olika faktorer för att en relation ska fungera. Resultatet visade att personligheten är central faktor i arbetet, men även tidigare kunskaper och erfarenheter vid arbetet, speciellt inom avdelningar där ungdomar har en funktionsnedsättning. Vidare har resultat även påvisat att personal måste visa tillit och agera som rollmodeller för att ungdomarna ska få motivation att skapa relationer och lyckas med sin behandling. / For several years, Swedish media have been lined with debates about care at the state department board where treatment assistants abuse power and have not given young people the care needed to be motivated towards a better lifestyle. This study is based on studying the relationships between treatment assistants and young people who have compulsory care according to § 3 LVU. The study also focuses on young people who have NPF diagnoses and difficulties in creating relationships. The survey results in the following issues; How do treatment assistants experience relationships with users at the Swedish National Board of Institutional Care? and What factors affect the relationship between users with disabilities and treatment assistants? The survey was conducted with a qualitative approach where we conducted semi-structured interviews with respondents who worked as treatment assistants at the State Department Board. The result showed that creating relationships on sis is somewhat complicated and requires different factors for a relationship to work. The results showed that personality is a central factor in the work, but also previous knowledge and experience at work, especially in departments where young people have a disability. Furthermore, results have also shown that staff must show trust and act as role models for young people to be motivated to create relationships and succeed in their treatment.

Syftet med studien är att undersöka hur behandlingspersonal på SiS-institutioner uppfattarvillkoren för att behandla tvångsomhändertagna ungdomar med psykiatriska tillstånd. Enskilda intervjuer med behandlingspersonal från SiS-institutioner har genomförts. Begreppen habitualisering och typifiering användes för vidare analys av resultatet tillsammans med olika förhållningssätt gentemot ungdomarna utifrån personaltyperna informella supporters, administratörer och vårdgivare. Resultatet påvisade att en majoritet av ungdomarna på SiS-institution har psykiatriska tillstånd. Behandlingspersonalen ska behandla psykosociala problem, men det framkommer att de även behöver hantera ungdomarnas psykiatriska vårdbehov trots bristande kompetens. De möjligheter och hinder som framkommit är ofta sammanvävdamed varandra men de aspekterna av vikt är behandlingsmetoder, formell och personlig kompetens samt personalens förhållningssätt gentemot ungdomarna. Även organisatoriska faktorer har framkommit ha en påverkan på behandlingsarbetet. Studien visar att felaktig behandling kan förlänga ungdomarnas sjukdomsförlopp. Vi anser därför att behandlingssituationen för placerade ungdomar med psykiatriska tillstånd behöver förbättras. / The study aims to explore how treatment staff at SiS-institutions perceive the conditions for treating youths with psychiatric conditions in compulsory care. Interviews were conducted with staff from SiS institutions. The concepts habitualization and typification are used for analysis of the results along with different approaches towards the youth based on the staff types informal supporters, administrators and caregivers. The results indicate that the majority of youths at SiS-institutions have psychiatric conditions. While the staff's primary focus is on treating psychosocial issues, it became evident that they handle the youths' psychiatric needs despite lacking competence. Identified possibilities and challenges are intertwined, emphasizing the importance of treatment methods, formal and personal competence, and the staff's approach. Organizational factors are found to influence treatment outcomes. The study shows that incorrect treatment can prolong the youths' illness. Therefore, we believe that the treatment situation for youths with psychiatric conditions needs improvement.

This paper examines treatment staff’s experience of threats and violence at The Swedish National Board of Institutional Care (SiS homes). The following study is based on eight different qualitative interviews with treatment staff at four different SiS homes around southern Sweden. The results show that the treatment staff experience threats and violence as a part of their everyday life at SiS homes and that it might negatively affect their work environment as well as their emotional well-being. The conclusion of the study highlights the importance of paying attention to and managing the problem of the normalized threats and violence in residential care facilities and the urgent need for increased support and further resources for the staff in order to create a safer working environment, mainly by limiting the youths usage of electronic communication resources i.e. Ipads. The study emphasizes urgent need for future research in order to adress the overwhelming issues of threats and violence in the workplace for the staff working in these high-risk environments.