Uppsatsen belyser hur det är att som kvinna leva med ADHD då detta är ett relativt outforskat område Syftet med den här studien är att ta reda på hur det är att som kvinna leva med ADHD, hur vardagslivet påverkas samt hur fördomar upplevs och hanteras. Vi vill även ha reda på hur kvinnorna upplever att de hanterar sina känslor samt hur deras känslohantering tar sig i uttryck i deras vardagsliv. Vi har utfört kvalitativa intervjuer med åtta kvinnor som alla fått sin diagnos i vuxen ålder. Kvinnorna har med egna ord berättat hur de upplever att det som kvinna är att leva med ADHD. Det insamlade datamaterialet analyseras med hjälp av Erving Goffman’s stigma-teori som förklarar hur olika attribut hos individen kan göra att denne avviker från mängden. Även Arlie Hochschild’s teori om emotioner som beskriver hur individen hanterar känslor används i denna studie. Resultatet i denna studie visar att vardagslivet påverkas ur en rad olika aspekter för kvinnorna i vår studie. Ett dilemma som fanns hos majoriteten av informanterna var huruvida de skulle berätta om sin diagnos eller inte i rädsla om att bli bemött av fördomar om de berättade. Majoriteten av informanterna upplevde att det fanns fördomar mot ADHD vilket var en anledning till att flertalet av kvinnorna valde att inte berätta för andra om sin ADHD. Endast ett fåtal av informanterna var väldigt öppna med att berätta om sin diagnos då de ville skapa en ökad förståelse för fenomenet ADHD och ville därmed motbevisa de fördomar finns. Flertalet av kvinnorna upplevde att de hade lätt till att känna känslor och beskrev sina känsloliv i liknelse med en berg-och-dalbana som påverkade vardagslivet i högsta grad.

Uppsatsen tar upp hotellreceptionisters känsloarbete samt det eventuella skådespel de använder sig av i interaktionen med gäster samt medarbetare. Eftersom deras positionering är centralt belagd i hotellets huvudentré är det oftast receptionisterna som först möter gästerna när de kommer innanför hotellets dörrar. Följden av deras placering samt yrkesroll innebär att de får stå ut med gästernas bekymmer, klagomål, aggressioner och andra känslor. Den övergripande frågeställningen för studien är därmed: Hur hanterar hotellreceptionister sin serviceroll, och vilket känsloarbete utför de i interaktionen med gäster och medarbetare? Uppsatsen utgår teoretiskt från dramaturgisk teori och emotionsteori främst representerat av Erving Goffman och Arlie Hochschild. Goffman utgår från det dramaturgiska perspektivet och för in begrepp från teatervärlden för att förklara människans sociala värld, där scen rekvisita och skådespel ingår. Hochschild vidareutvecklar Goffmans teori avseende emotionellt arbete, som styrs av de känsloregler som råder i olika sammanhang. Hon menar att det emotionella arbetet inom servicebranschen innefattar ytligt och djupt emotionellt arbete. Uppsatsen utgår från kvalitativ metod och intervjuer av sex hotellreceptionister har bearbetats med hjälp av fenomenologisk analys. Resultatet visar att receptionister har lärt sig kategorisera in människotyper vilket skapar en repertoar av olika bemötanden som passar in på varje kategori. Därmed kan Goffmans teori om det skådespel som individer använder sig av när de integrerar med varandra appliceras. Receptionisterna är medvetna om det skådespel som äger rum vid varje möte men känner ändå igen sig i varje rollkaraktär. Den negativa kritik från gäster som de oundvikligen möter i arbetet försöker de distansera sig ifrån för att inte drabbas personligen, genom att skilja på yrkesrollen och den privata rollen. Lärdomen får de genom längre anställningstid i branschen, de blir mer hårdhudade och bygger upp ett slags skydd kring sin privatroll. De som misslyckas med denna rollseparation blir inte långvariga i hotellbranschen, det blir för påfrestande på den privata rollen. Resultatet visar även att receptionisterna använder sig av Hochschilds ytliga emotionella arbete. Det glada leendet blir påklistrat men gästen ska få känslan av att hon/han blir glatt bemött av receptionisten. I viss utsträckning använder de även det djupa emotionella arbetet, vilket innebär att de arbetar med att skapa en emotionell upplevelse så att känslouttrycket går ihop med vad de upplever.

The police profession has long been judged as an emotionally strenuous work with both physical and mental consequences. The police culture is characterized by an understanding that police officers need to control their emotions, and if you lack control, you are seen as an inappropriate police officer who does not fit into the police role. Previous research has focused on police officers in external service, of which police investigators have not received enough attention. In this study, the investigators' emotional work is examined through 9 semi-structured interviews with active investigators within the police to investigate how the investigators relate to the emotional work in the profession, what the challenges come with this and how they handle it. The analysis method is based on thematic analysis in accordance with Braun and Clarke (2006) where we were able to identify three themes: The investigating profession, Challenges with the profession and Support and Coping. The results show that the investigative profession largely consists of being professional and having an objective approach and that professionalism is achieved through emotional work. The results also show that this is not an easy task and may seem easier in theory than in practice as emotional work is hard work where coping becomes an important part. The most prominent use of coping strategies is the collegial support. Our study contributes with knowledge about how common emotional work is in occupations, what consequences follow and how it affects employees.

Syftet med denna studie är att undersöka hur poliser inom den ingripande verksamheten hanterar de emotioner som uppstår i arbetet. Vidare avser studien även att undersöka vilken påverkan de emotionella aspekterna av arbetet får för poliserna.  Detta görs med hjälp av en kvalitativ metod i form av sex semistrukturerade intervjuer med poliser inom ett polisdistrikt. Studiens teoretiska ramverk består av begrepp inom emotionssociologin och socialpsykologin. Följande frågeställningar behandlas: Hur hanterar poliserna de känslor som uppstår i arbetet och hur kan detta karaktäriseras? Hur påverkar de emotionella aspekterna av arbetet poliserna, har det konsekvenser?   Sammantaget visar resultatet att poliserna följer informella känsloregler som finns inom yrkesrollen och att dessa regler skiljer sig beroende på den situation poliserna befinner sig i. De hanterar även känslor i arbetet på ett sätt som kan beskrivas med Hochschilds begrepp surface acting och deep acting. Vidare använder poliserna sig av humor som ett sätt att distansera sig från de emotionella aspekterna i arbetet och påverka andra personers sinnesstämning. Socialt stöd och mental förberedelse visade sig också vara ett sätt att handskas med känslorna varav socialt stöd beskrivs som mest betydelsefullt. Generellt kan det även sägas att poliserna oftast inte upplever att arbetet påverkar dem i särskild stor utsträckning. Däremot visar denna studie att upplevda och möjliga konsekvenser av arbetet är emotionell dissonans och avtrubbning. Nyckelord: Polis, ingripande verksamhet, känslohantering, emotional labor, känsloregler, surface acting, deep acting, emotionell dissonans och avtrubbning

I denna uppsats undersöks hur polisers känsloarbete ser ut i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer, samt vilka copingstrategier poliserna använder för att handskas med de känslor som uppkommer under och efter mötet. Studiens teoretiska ramverk innefattar teorier inom emotionssociologi samt psykologiska teorier kring copingstrategier. Datainsamling har genomförts av författaren enbart för denna studies syfte. Den består av kvalitativa tematiskt öppna intervjuer med sex poliser från tre olika polisdistrikt i och runt Stockholm. Studiens utgångspunkt är fenomenologisk, vilket i denna studie innebär att det är polisernas perspektiv och meningsskapande som står i centrum för förståelsen av deras känsloarbete. Enligt fenomenologisk syn är denna förståelse alltid beroende av forskarens tolkningar utifrån den kunskap hon redan har på området och således är forskaren med och skapar empirin. Resultaten visar att det känsloarbete poliserna gör är i linje med vad tidigare forskning visat. Poliserna följer rådande känsloregler, som framförallt inbegriper att hålla en emotionell distans i förhållande till de utsagor de får ta del av, genom att undertrycka eller framkalla opassande respektive passande känslor. Känsloreglerna skiljer sig åt beroende på situationen som polisen befinner sig i. Ibland passar det att undertrycka till exempel ilska, medan det i andra situationer behöver framkallas ilska och bestämdhet. Generellt kan sägas att de rådande känsloreglerna är att inte visa för mycket ilska, utan att visa ett sorts lugn för att kvinnorna ska känna sig trygga i mötet med polisen. Copingstrategier som används är till exempel aktiva som socialt stöd och passiva som undvikande av tankar och kan till viss del kopplas till tidigare forsknings copingstrategier. Även nya strategier, ge tankarna utrymme samt uppföljning har identifierats i analysen av empirin. Titeln på rapporten är ett citat från en polis som intervjuats i studien och ger en sammanfattad bild av polisers krävande känsloarbete när de möter våldsutsatta kvinnor. Deras känsloarbete innefattar att inte bli för känslomässigt engagerade för att de ska klara av att utföra sitt arbete. Men som citatet visar går det inte att helt isolera sig från sina känslor när man möter människor i kris. Det finns ingen som inte blir berörd.

Syftet med denna studie är att undersöka hur kriminalvårdare vid häktet Kronoberg på avdelningen för polisarrest och säkerhet hanterar sina emotioner i det dagliga arbetet med personer som är gripna, anhållna, häktade samt personer som är omhändertagna enligt lagen om berusade personer. Studien behandlar även frågan huruvida det går att urskilja några känslomässiga konsekvenser av att arbeta på denna avdelning. För att genomföra studien intervjuades totalt fem stycken kriminalvårdare, tre män och två kvinnor. Respondenterna hade olika lång anställning och ålder. Studien utgår ifrån emotionssociologin och det dramaturgiska perspektivet.Sammantaget visar studien att kriminalvårdarnas egen inställning till hur en bra kriminalvårdare ska vara stämmer väl överens med hur kriminalvården själva definierar tjänsten som en professionell kriminalvårdare. Personalens försök att leva upp till detta stämmer överens med Hochschilds teorier om surface acting och deep acting, där de genom surface acting trycker undan sina egna känslor för att visa andra känslor och på det sättet kan de påverka hur en situation ska sluta. Den vanligaste förekommande känslan hos personalen i samband med de tillfällena kriminalvårdarna var tvungna att aktivt arbeta med sina känslor genom surface acting var ilska och aggression. En intressant iakttagelse från studien var att det fanns en gräns för personalen där de inte längre kunde, ville eller orkade tillämpa surface acting och handlandet rättfärdigades med att den intagne var så pass våldsam eller svårhanterlig att det inte längre gick att spela med längre. Var den gränsen gick var dock inte helt självklart och berodde på hur situationen såg ut och vilken kriminalvårdare som ställdes inför gränsprövningen.Miljön på häktet beskrivs som relativt hotfull och våldsam. Personalen bearbetar arbetet och miljön de befinner sig i nästan uteslutande genom att prata med sina kollegor och använda sig av en viss jargong eller som Crawley beskriver det som en ”svart humor”. Avslutningsvis visar studien att kriminalvårdarna påverkas negativt av arbetet på häktet genom att bli mer cyniska, fördomsfulla och få en ökad misstro mot människor.

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka om bibliotekarien upplever känsloregler i sin yrkesroll, vilket känsloarbete som i så fall utförs, hur det påverkar jaget, samt om yrkesrollen kräver något iscensättande av kön och hur det i så fall påverkar eventuellt känsloarbete i mötet med låntagare. Hochschilds teori om känsloarbete används tillsammans med teorier om performance-diskurser och olika modeller för biblioteksarbete. Materialet bestod av fyra kvalitativa intervjuer med bibliotekarier, baserade på dagböcker skrivna av tre av dem. Min studie visar att känsloarbete ingår i bibliotekarierollen. Att vara social och trevlig upplevs av mina informanter som de främsta känsloreglerna i yrkesrollen. Jag ser tre performancediskurser samexistera: yrket som en roll, yrkesrollen som uttryck för något inre och att man blir det man gör. Informanterna har inga formella riktlinjer utan känsloreglerna förhandlas istället fram dels kollegor emellan, dels gentemot låntagarna och professionella normer. Dessa förhandlingar sker utifrån såväl en marknadsmodell som bibliotekets offentliga och sociala roll. Marknadsmodellen kan leda till att låntagaren kan kräva mer, såväl social stimulans som att flörtande från kvinnliga bibliotekarier ska ingå i servicen. Det sistnämnda är dock inget som biblioteket kräver, det enda iscensättande av kön som erbjuds inom servicerollen är viss homosocialitet. Det är främst känsloarbete av typen som Hochschild tror att kvinnor fått med sig som krävs av samtliga bibliotekarier, såsom relationshantering och att se andras behov. Bibliotekarierna praktiserar såväl ytligt som djupt agerande. Det som upplevs negativt är främst känsloarbetet att behöva trycka undan känslor eller åsikter och ett misslyckande ses som en personlig brist. Ett ökat ytligt agerande verkar komma med yrkeserfarenheten för att skydda sig. Bibliotekarierna säger sig vara noga med gränsen mellan yrkesroll och privat jag, samtidigt kan de bli svåra att hålla isär. Lojalitet till biblioteket och ett stort intresse för arbetsuppgifterna bäddar för sammansmältning genom performativa handlingar.

Denna studie har haft som mål att undersöka hur tjänstemän inom myndigheterarbetar med sina känslor, inom deras arbete med enskilda individer, som ofta är iutsatta situationer. Vi vill med detta kunna svara på frågeställningar kring hurdessa tjänstemän arbetar med sina emotioner, men även om det kan uppståmotstridiga krav i arbetet och hur eventuella konsekvenser av dessa hanteras.Arbetet presenteras som kvalitativt, och har inslag av både deduktivt ochinduktivt tillvägagångssätt, med infallsvinklar av socialkonstruktivism ochhermeneutiska tankegångar. I utförandet av studien har vi använt oss av en semistrukturerad intervjuform med sammanlagt tio respondenter från tre olikamyndigheter, vilka är Arbetsförmedlingen, Socialförvaltningen ochSocialpsykiatrin. I arbetet har en bild av tjänstemannen växt fram, där det finnsbehov av att finna balans mellan empati och distansering gentemot enskildaindivider. Förutom detta framställs den administrativa delen som något somtynger ner motivationen och skapar stress, medan det kollegiala stödet ger enpositiv inverkan på arbetet. / This study has had its goal to see how official workers within governmentexercise of public authority, work with their emotions, when meeting withpeople in difficult circumstances. The aim is then to be able to answer suchquestions as “how do official workers deal with their emotions?”, but also ifthere can be cases where conflicts might occur within the worker and how theyhandle such consequences. This study is of quality nature, with hints of bothdeduction and induction practice, with social constructivism as approach andhermeneutics perspective. In the empirical gathering of information we haveused semi-structured interviews with a total of ten informants from threedifferent government organizations, consisting of Employment service, Socialservice center and Social psychiatry. Through this work a clearer portrait of theofficial worker has appeared, as a human in great need to find a balance betweenempathy and distance towards individuals. Apart from this the administrativepart of the work is what’s experienced as the anchor that weighs downmotivation and creates stress, while the positive aspect against this is with thesupport that comes from co-workers.

The purpose of this case study is to gain a deepened understanding of how employees within the home care sector experience their work in general and their working conditions in particular based on which emotions they experience and how the employees handle these emotions. In order to answer the purpose and questions raised in the study, five semistructured interviews were held with home care workers. The study subjects were asked questions aiming to get them to share their knowledge and experiences regarding their working situation. The gathered empirical material was then analyzed with the help of emotional sociological theories and concepts as well as with parts of Goffman´s dramaturgical perspective. The results of the study show that employees working within the home care sector experience a wide range of emotions, where stress is one of the most frequently experienced emotions. Stress is experienced mainly due to the subjects experiencing their work as high demanding and that they lack control over their work. The results also showed that the employees use a mixed approach to their work. On the one hand, the study subjects experience that their identities are closely linked to their work and that close relationships are formed with the home care recipients. On the other hand, the subjects emphasize the importance of separating their individual personal from their professional role as caregivers in order to avoid emotional strains. In their relationship with the home care recipients, the employees must take in to account various emotional rules and the social exchange is characterized by an imbalance in the relationship between home care recipients and workers. Another key aspect of the home care employees working situation emerging from this study is a certain lack of the posterior region which appears during the subject’s lunch breaks. During the lunch break work related topics are discussed and the care giver might have to finish their lunch break early in order to assist a colleague or care recipient.

Undersökningens ändamål är att öka kunskapen om mellanchefens organisatoriska- och sociala arbetsmiljö. Mer specifikt är syftet att skapa en förståelse utifrån mellanchefers subjektiva upplevelser om de krav, utmaningar och förväntningar som hen ställs inför i arbetet samt vilka resurser de anser sig ha till förfogande för att hantera sin arbetssituation. Undersökningen är avgränsad och belyser därmed endast subjektiva upplevelser hos mellanchefer inom offentlig vård- och omsorg. I undersökningen har respondenter hittats från två utvalda kommuner. För att besvara studiens frågeställningar har den teoretiska referensramen utgjorts av teori och begrepp som krav- resursmodellen (JD-R), känsloregler, rollförväntningar, tillgänglighet, socialt stöd. Det empiriska materialet har samlats in genom nio kvalitativa intervjuer. Undersökningens resultat visar på att mellanchefer inom offentlig vård- och omsorg upplever krav och förväntningar från både inom organisationen och utifrån. Deras yrkesroll innefattar att hantera många olika arbets- och ansvarsområden vilket leder till en upplevd arbetsbelastning och tidsbrist. Mellanchefer upplever mest stöd genom sina kollegor och olika administrativa stödresurser, och önskar mer stöd från sina överordnade chefer. Ett tydligt och viktigt fynd är att i situationer där inte tillräckliga resurser eller stöd finns att tillgå, upplever mellanchefen stress och riskerar att drabbas av ohälsa. Vidare upptäcktes det att mellanchefer upplever att deras arbetsmiljö inte får samma fokus och prioritet i jämförelse med de underställda medarbetar. Även om en del mellanchefer upplevde en ohälsosam arbetsbelastning och stress i sitt arbete - fanns en obenägenhet hos dem att vilja anmäla riskerna till sina överordnade chefer.