Arbetet som kriminalvårdare handlar inte enbart om att övervaka kriminella personer på anstalter. Det handlar även om att motivera, förändra intagnas beteenden, vägleda, trösta, säkerställa vardagen samt påvisa vad som är rätt eller fel och tilldela intagna konsekvenser vid överträdelser. Examensarbetets syfte var att undersöka och beskriva kriminalvårdares syn på yrkesrollen och vad deras uppfattning var om hur de ska arbeta. Genom semistrukturerade intervjuer med kriminalvårdare och kvalitativ textanalys mynnade resultatet ut i att de perspektiv kriminalvårdare ska arbeta utifrån för att uppnå verksamhetens huvudsakliga samhällsuppdrag är Vårda, Fostra och Vakta. Fostra, Vårda och Vakta inte är oproblematiska perspektiv att arbeta utifrån på grund av olika utmaningar som kriminalvårdare står inför. Kriminalvårdare som tjänstepersoner bör även förhålla sig till lagar som finns samt arbeta lika mycket med samtliga tre perspektiv för att uppdraget ska uppnås.

I denna uppsats har kriminalvårdsutbildningen vid Kriminalvårdens Utbildningsorganisation i Sverige samt kriminalvårdsutbildningen vid Kriminalomsorgens utdanningssenter i Norge undersökts och jämförts. Detta har gjorts i form av en kvalitativ intervjuundersökning där utbildningsledare verksamma vid respektive utbildningsenhet samt en kriminalvårdare intervjuats. I uppsatsen undersöks och beskrivs hur respektive kriminalvårdsutbildning är upplagd och vilka likheter och skillnader som kan urskiljas mellan den svenska och den norska kriminalvårdsutbildningen. Anpassnings- och utvecklingsinriktat lärandeperspektiv samt problembaserat lärande tas upp i relation till kriminalvårdsutbildningarnas upplägg. Vidare behandlas frågor kring vilken utbildning som behövs för att arbeta som kriminalvårdare samt vad studiens informanter anser om kriminalvårdsutbildningarna. Inom ramen för dessa frågor beskrivs hur utbildningarna har eller ska förändras samt hur respektive utbildningsledare anser att utbildningen förbereder de blivande kriminalvårdarna för det arbete de ska utföra vid utbildningens slut. Studien visar att den svenska och den norska kriminalvårdsutbildningen är väldigt lika i de flesta avseenden med undantag för den tidsmässiga aspekten där Norges utbildning är avsevärt mycket längre. Båda utbildningarna behandlar samma ämnen men tidsaspekten gör att den norska utbildningen har större möjlighet att ge en djupare och bredare bild av de studerade ämnesområdena. Båda utbildningarna använder sig av liknande modeller för lärande i form av bland annat grupparbeten, seminarier och praktiska övningar.

Yrket som kriminalvårdare innebär många arbetsuppgifter som bör grundas i ett professionellt förhållningssätt. Kriminalvårdaren skall förhålla sig personligt men inte privat gentemot intagna samt skilja på person och gärning i bemötandet. Ett professionellt förhållningssätt präglas av verksamhetens riktlinjer och normer så väl som individuella värderingar och intressen. Syftet var att beskriva kriminalvårdares individuella uppfattningar om att utöva professionalitet samt skilja på att vara personlig och privat i sitt yrkesutövande. Teoretiska utgångspunkter har tagits i den symboliska interaktionismen och teorin om spegeljag. Studien gavs en kvalitativ ansats för att skapa en djupare förståelse för kriminalvårdares individuella uppfattningar. För att beskriva dessa uppfattningar genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer med kriminalvårdare anställda vid en medelstor anstalt i Sverige, samtliga med erfarenhet av klientnära arbete. Intervjuerna analyserades för att kategorisera innehållet och kunna redovisa resultatet under fyra förutbestämda teman. En positiv förstärkning av självbilden hos kriminalvårdaren skapas, då denne upplever en förmåga till initiativ och en vilja till att utveckla sitt eget förhållningssätt gentemot intagna. Studiens resultat har visat att respekt och ett korrekt bemötande utgör en gemensam grund i hur kriminalvårdare ser på professionalitet. Deltagarnas framförda uppfattningar om att skilja på person och gärning visar att detta sker omedvetet. Detaljer om kriminalvårdarens familjeförhållanden ansågs vara alltför privata att tala med intagna om. Deltagarna ansåg sig ha utvecklat ett bättre förhållningssätt och en tydligare professionalitet över tid.

Att arbeta som kriminalvårdare kan verka både spännande och farligt. Många människor är nog av uppfattningen att det endast är stora starka män som är mest lämpade för den typen av arbete. Hur är det egentligen då att vara kvinna och arbeta inom Kriminalvården? Tidigare forskning om kvinnliga kriminalvårdare visar att säkerhetsupplevelsen i många fall är relaterad till utrustning och att bemötandet kvinnorna får uppleva är kopplat till nedvärdering, både från intagna och kollegor. Vårt syfte med uppsatsen är att synliggöra hur kvinnliga kriminalvårdare upplever sin säkerhet i sin yrkesutövning. Vi vill skapa en större förståelse för vilka situationer en kvinnlig vårdare kan komma att utsättas för. Den teoretiska utgångspunkten som denna uppsats har utgått ifrån är maktteori, dramaturgisk rollteori och genus. Genom att intervjua sex informanter både via mail och vid fysiska möten har vi fått fram material som tyder på att kvinnorna upplever säkerheten i vissa situationer som bristfällig och att bemötandet varierar beroende på intagen och kollega. Resultatet visar att kvinnornas upprätthållande av roll är viktig för att tydliggöra vem som har makten av vårdare och intagen. Slutligen visar vår uppsats att brister inom Kriminalvården existerar och bör förebyggas för att skapa en säkrare miljö.

Denna studie syftar till att öka förståelsen för hur kriminalvårdare uppfattar sin yrkesidentitet. Var går gränsen mellan det professionella och det personliga/privata i förhållande till de intagna på en kriminalvårdsanstalt? Studien bygger på åtta kvalitativa samtalsintervjuer med kriminalvårdare på en klass 1 anstalt i Sverige. Den insamlade empirin har analyserats med hjälp av Goffmans dramaturgiska perspektiv. Resultatet talar för att man kan applicera Goffmans dramaturgiska perspektiv med en främre och en bakre region på kriminalvården. Kriminalvårdaren är i främre regionen med de intagna och i den bakre regionen är han privatpersonen och har möjlighet att vara sig själv. Det framgår att kriminalvårdarna i studien är medvetna om rollen kriminalvårdare och vad som anses korrekt för hur en kriminalvårdare ska agera och uppföra sig. Det anses inte passande att dela med sig privata detaljer över sitt eller andra kriminalvårdares privatliv. Uppsatsen visar även på att rollen som kriminalvårdare inte slutar fören tjänstedräkten tas av. När kriminalvårdarna utför privata sysslor utanför arbetstid klädd i tjänstedräkt så agerar de fortfarande i rollen som kriminalvårdare.

No description available.

Efter omfattande kritik mot det svenska häktningssystemet från EU och FN beträffande brott mot FN:s mänskliga rättigheter riktar sig denna studie till att undersöka hur detta ter sig på närbyråkratsnivå. Syftet med denna undersökning är att utifrån implementeringsteori studera förutsättningarna för kriminalvårdare som arbetar på svenska häkten att implementera FN:s mänskliga rättigheter i den dagliga verksamheten och arbetet med de intagna. För att genomföra detta har kriminalvårdare vid svenska häkten intervjuats utifrån huruvida de förstår, vill och kan följa FN:s mänskliga rättigheter. De slutsatser som framkommer är att kriminalvårdarna har en god förståelse kring FN:s mänskliga rättigheter. De har också viljan att efterleva dem även om motiven är av olika slag. Den uppdelning som framkommer är att kriminalvårdare dels motiveras av att följa regler och rutiner och dels av att självtillfredsställelse genom att hjälpa andra. Anmärkningsvärt är att kriminalvårdarna menar att de bättre skulle kunna ta hänsyn till FN:s mänskliga rättigheter om mer resurser i form av ökad bemanning fanns tillgängligt.

Kriminalvården har ett viktigt samhällsuppdrag där man dels ska säkerställa att straff blir verkställda, men även arbeta för att förebygga brottslighet i samhället. Som kriminalvårdare har man således en komplicerad yrkesroll vilken ska fokusera på både säkerhet samt rehabilitering. För att det brottsförebyggande arbetet inom Kriminalvården ska kunna bli så effektivt som möjligt bör kriminalvårdare få de bästa förutsättningarna för att kunna genomföra detta arbete. Genom kvalitativa intervjuer med kriminalvårdare på en klass 3 anstalt, har denna studie undersökt hur dessa arbetar brottsförebyggande i det dagliga arbetet utanför den programverksamhet som sker inom Kriminalvården. Resultaten visar på att upplevelserna är att brottsförebyggande arbete kan vara både säkerhetsarbete samt andra insatser, vilka finns beskrivna i klienternas verkställighetsplaner. Kriminalvårdarna upplever även att det finns begränsningar i form av tydlighet från ledningen samt brist på utbildning. Majoriteten av de kriminalvårdare som deltog i denna studie önskade utbildning i exempelvis samtalsmetodik, då samtal med klienterna är en stor del i deras arbete. Det framkom även att det finns andra faktorer som begränsar möjligheterna att arbeta brottsförebyggande, vilka framförallt rörde svårigheter kring samverkan med andra myndigheter. / The Correctional care has an important social mandate, in which one must ensure that sentences are enforced, but also work to prevent criminality. As a correctional officer you have a complex occupational role where you should focus on both safety and rehabilitation. In order for crime prevention work to be as effective as possible, correctional officers needs the best conditions for carrying out this work. Through qualitative interviews with correctional officers on a prison with safety classification 3, this study has investigated how the correctional officers are working crime preventive in the daily work next to the rehabilitation programs conducted in the Correctional care. The results indicate that the experiences are that crime prevention can be both safety work, but also other efforts, which are described in the inmate’s enforcement plans. The correctional officers also experience that there are limitations in terms of clarity from the organisation and lack of education. The majority of the correctional officers who participated in this study desired education in, for example, communication methodology, as conversations with the inmates are a major part of their work. It also emerged that there are other factors that limit the possibilities to work crime preventive. These factors particularly concerned difficulties with cooperation with other authorities.

Syftet med den här studien är att undersöka kriminalvårdares utsatthet och oro för hot och våld. Studien använder sig av en kvantitativ forskningsansats. En webbenkät har konstruerats för att samla in data och som har länkats till grupper inom social media. Sammanlagt besvarade 308 respondenter enkäten, av 308 respondenter räknades 31 som bortfall vilket blir totalt 277 respondenter. Urvalet bestod 119 män och 158 kvinnor med ett åldersspann på 21–64 år. Utöver deskriptiva och korrelationsanalyser har även två multipla linjära regressionsanalyser gjorts. Resultatet visar att män är både mer oroliga för hot och våld än kvinnor, samt att de utsattes mer än kvinnor. Korrelationsanalysen visar på en positiv korrelation mellan utsatthet och oro att utsättas för hot och våld, både överlag men även för män och kvinnor separat. I den multipla linjära regressionsmodellen förklarar stress och hälsa mest av variansen av oro för hot och våld, medan anställningstid är den variabel som förklarar mest av utsatthet. Slutsatsen blir att stress och hälsa samt anställningstid är viktiga faktorer vid utsatthet och oro att bli utsatt för hot och våld. / The purpose of the present study is to examine prison officers exposure and anxieties about threats and violence. This study uses a quantitative approach. To collect data, a web-based survey has been conducted which has been linked to different social media groups. A total of 308 respondents answered the survey, out of which 31 were internal failure.The sample consisted of 119 men and 158 women, with an age range between 21–64 years old. Besides descriptive and correlation analyses, two multiple linear regression models have been conducted. The results show that men are more concerned about threats and violence and are also more exposed than women. The correlation analyses show a positive correlation between exposure and concern about threats and violence, both in general and for men and women separately. In the multiple linear regression model, stress and general health explain most of the variance when it comes to concern about threats and violence. However, period of employment explained most of the variance when it comes to exposure. The conclusion of the study is that stress and general health, as well as length of employment, is two important factors when it comes to exposure and anxieties about threats and violence.

Under lång tid har det riktats kritik mot restriktionstillämpningen i Sverige eftersom det finns en risk att den isolering som restriktionerna medför påverkar klienternas hälsa negativt. Kriminalvårdarna har en viktig uppgift i att försöka minska de negativa följderna genom att isoleringsbryta individerna. Problemet är att den höga arbetsbelastningen har lett till att kriminalvårdarna inte kan utföra de vårdarna uppgifterna i den utsträckning som det finns behov av. Av den anledningen har fem kriminalvårdare intervjuats i syfte att undersöka hur de upplever förutsättningarna för att bryta isoleringen för häktade under restriktioner. Uppsatsen ämnar även studera vilka arbetsuppgifter och egenskaper kriminalvårdarna anser är viktiga i arbetet. Resultatet visar att kriminalvårdarna upplevde att deras arbete underlättats de två senaste åren, men att bristande personalresurser och lokalmässiga hinder påverkade möjligheterna att bryta isoleringen i den utsträckning de skulle vilja. Vidare visar resultatet att en viktig arbetsuppgift var att upprätthålla säkerheten på grund av kollusionsfaran, men viktigare ansågs det vara att vidta de åtgärder som behövs för att förbättra klienternas hälsa. Till sist kunde uppsatsen finna att kriminalvårdarnas arbete på restriktionshäkten är känslomässigt påfrestande, och därför var viktiga egenskaper hos kriminalvårdarna att ha en humanistisk syn, att kunna känna empati samt att upprätthålla ett professionellt förhållningssätt. / Criticism has been directed towards Sweden because of the use of restrictions in jails. There is a risk that the isolation, which comes with restrictions, can have a negative effect on the health of the clients. The prison officers have an important role in trying to reduce the negative effects by breaking the isolation. The problem is that the high workload has made the prison officers unable to perform the tending tasks that are needed. For this reason, five prison officers were interviewed in order to examine how they perceived the conditions to break the isolation of the detainees with restrictions. The thesis also aimed to study which functions and characteristics that the prison officers considered essential in their work. The result shows that the prison officers felt that their work had become easier during the last two years, but the lack of human resources and sufficient facilities have affected the possibilities to break the isolation of the clients. Further, the result shows that an important task was to maintain security due to the risk of detainees tampering with evidence. However, to take the measures needed to improve the health of the clients was considered even more important. Finally, the essay found that the work of the prisons officers in jails which use restrictions was emotionally stressful. Therefore it was considered important to have a humanistic approach, to be able to empathize and to maintain a professional attitude.